Home sweet home

Nu är jag och D hemma igen efter en lovely tripp till Helsingfors. Min nya melodi är att ta en paus från allt vardagligt lunkande, det gör en gott.
Helsingfors var underbart som alltid och visade sina allra bästa sidor denna varma, soliga höstdag.
Det är underbart att strosa runt på Norra Esplanaden och fönstershoppa eller slinka in på de ännu öppna uteserveringarna där folk ogenerat dricker öl mitt på måndagseftermddagen.
Det blev en lunch med syrran (med nya färgglada extensions) + väninna på trivsamma La Famiglia på Centralgatan 3. De har enormt trevlig personal och god mat.
Tyvärr led D av huvudvärk (*fnys*) och orkade därmed inte kliva iland. Jag blev hemskt, hemskt besviken.
Det känns hursomhelst bra att vara hemma igen.

Med syrran i Helsingfors.

Släktingar

Jag har som sagt träffat släktingar jag inte sett på tio-femton år. Det satte sina spår. Jag vet inte om jag håller på att bli vuxen eller om jag i allmänhet bara omvärderar mig själv och mitt liv. Det är så mycket som inte är viktigt längre. Jag tänker (och uttrycker) saker som jag aldrig trodde jag skulle uppleva.
Min dröm är så enkel i all sin enkelhet: att leva i något slags hus med något slags trädgård med en pv och en hund och att kunna sitta och skriva hela dagarna. Det borde väl inte vara helt omöjligt att uppnå detta mål?

Keep It Together

Har haft det hektiskt den senaste veckan. Mådde dåligt och allt slutade med att jag och D åkte till min brors familj i Västergötland. Hade några underbara dagar på landet och träffade släktingar jag inte sett på över tio år. Kändes hemskt trivsamt att uppleva lite family feeling och ännu bättre att få dela det med D.