Måndag igen

För sex dagar sedan kastrerades Clifford.
Han var mycket ynklig när han låg där alldeles groggy på operationsbordet.

När vi åkte hem så sov han fortfarande – med den jobbiga tratten runt huvudet – och när han vaknade försökte han gå men han var väldigt vinglig och somnade om.

Vi ska på återbesök nästa vecka.
Clifford är sig själv. Pigg och alert. Ibland när vi är ute och promenerar så stannar han dock och sätter sig ner. Kanske känns det ”ovant”.

My baby is sleeping at the vet. #chihuahua

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Clifford! ❤️ A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

På söndagar lagar jag gärna en REJÄL SÖNDAGSMIDDAG.
Exempelvis hederlig kokt potatis och en vegetarisk färssås. Succé.

Det blir en rejäl söndagsmiddag idag!

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on


Idag är jag barnvakt. Så här skrev jag på Facebook:

På morgonpromenaden får jag ta del av en femårings konstant glappande lilla trut.

”Kimi, gissa vad..” återkommer varannan minut.

Vidare:

”Kimi, varför finns det vattenpölar idag när det inte har regnat?”

”Kimi, om man kryper in i det där röret där i diket – kommer man till underjorden då?”

”Kimi, får man kasta skräp i naturen?” (”Verkligen inte!”) ”Jag såg skräp där borta!”

Nu ska vi spela Memory och då hörs ibland ”Äsch, jag byter kort.”

I Lahtis

Clifford och jag besökte Lahtis.
Så långt norrut hade han aldrig varit, tänka sig!

Mycket barnlek blev det.
Och enormt många karelska piroger.

#chihuahua #chihuahuas #chihuahualife #chihuahualove #chihuahuaworld #instadog

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Kids love me. A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Kid. Monkey.

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Nya tider

I helgen freakade jag och flydde till min syster i Finland.
Så skönt att BARA VARA med en familjemedlem.
Och tre barn, två katter samt en hund.

Vi såg finalen av Melodifestivalen så klart. Online. Och mitt i omröstningen började datorn starta om. PANIKEN. Men vi missade tack och lov inte så mycket. Grattis Måns.

Igår träffade jag för första gången min nya läkare/psykolog och det kändes väldigt bra.
Vi ska ses varje vecka.
Ett stort kliv för mig.
Äntligen!

Familj

Nyligen fick jag nog av det mesta och packade en väska, tog hundarna under armen och satte oss på ett tåg mot sydväst.

Dit där jag växte upp.
Där jag blev jag.
Där min bror ligger begravd.

Hälsade på min brors änka + min brorson.
Jag bara var i en dryg vecka.

Det är verkligen skönt, det här med familjen.
En kan faktiskt ’bara vara’.

En måste så att säga inte säga så mycket.
Inte förklara sig.
Det är kanske just det: en måste inte FÖRKLARA sig.

”Jag mår lite dåligt – snälla ta hand om mig.”
”OK.”

Det är FAMILJ för mig.

Verkligen nya tider

Hej där.

Som du förstår av förra inlägget så har jag en väldigt jobbig period bakom mig.
Ja, delvis b a k o m mig. Det går upp och det går ner.

Över nyår – och min förbannade 40-årsdag – åkte jag till Finland.
Det blev verkligen en blixtvisit men det var skönt att hänga med familjen.
En massa barn och husdjur… Underbart.

På årets första dag var tillbaka i Stockholm och mitt nya liv skulle då på allvar börja.
Den andra januari skrev jag in mig på arbetsförmedlingen. (Ena jobbet avslutades ju vid årsskiftet, och det andra går på knäna så jag får nöja mig med 50% tills vidare.)
Allt detta känns SÅ ovant. Jag som har jobbat arslet av mig under de senaste 20 åren.

Ja, så det är verkligen nya tider här.
På gott och ont.