Etikett: familjärt

Lantlig luft och Lady Gaga

Hemma igen efter ett par dagar på landet. Ibland måste man finnas till för folk och bara var ”där”.
Det är alltid trevligt att komma hem till Helsingfors. Man lär sig att uppskatta det man har och det liv man lever. Landsorten gör en gott, men bara i cirka 24 timmar. Därefter vill jag gärna tillbaka till stan.

Det är fredag och äntligen släpptes Lady Gagas nya LP Chromatica. Denna samling fina bitar kommer jag att lyssna på hela helgen. Som jag har väntat!
Eftersom jag är farbror numera så anser jag ödmjukt att jag redan har upptäckt alla bra artister. Jag tar helt enkelt inte till mig några nykomlingar. Det finns ingen plats för dem, så att säga. Kom att tänka på det när jag kom på att Gaga är den senaste/sista musikern som jag på riktigt har omfamnat och helhjärtat börjat följa.
På Chromatica har jag efter ett par lyssningar mest fastnat för Fun Tonight och 911. Den förstnämnda är just en sån där sentimental/sorgsen upptempolåt som jag gillar. Och alla har vi väl nån gång stått framför spegeln på nån krogtoalett och sagt till oss själva att ”det här är f*n inte kul alls”.

Trevlig helg, Shabbat Shalom samt glad Shavuot om du är jude.
Shavuot, veckofesten, firas inom judendomen sju veckor efter pesach och varar under två dagar. Shavuot betyder just veckor. Ursprungligen var shavuot en skördefest men har under årens lopp fått en djupare mening som en helg som firas till minnet av den dagen då Israels folk fick de tio budorden av Gud vid berget Sinai. Shavuot är grunden till kristendomens pingst.

Familjeliv som i Desperate Housewives

Blake

Idag kom en väninna över på en kopp te.
Hon berättade om sin ”stressiga helg”. Det hade varit marknad på barnens skola och hon och maken hade bakat och fixat och lagat senap och så vidare.
”I helgen satt jag i åtta timmar och skrev innehållsdeklarationer på små, små papperslappar som jag sedan omsorgsfullt klistrade på alla burkar och förpackningar.”
”Detta påminner mig om Desperate Housewives”, sa jag och hon undrade på vilket sätt.
”Ja, alltså. En massa föräldrar stressar halvt ihjäl sig och de kanske knaprar lite piller för att orka lite mer och sedan susar de in på marknaden, uppklädda till tänderna och med enorma smil på läpparna och alla låtsas vara så fruktansvärt lyckliga och perfekta föräldrar i perfekta familjer men i själva verket är alla helt… slut. Och så jämför sig föräldrarna med varandra och alla andra är bättre och alla får ångest och känner sig dåliga och otillräckliga och så vidare.”

”Ja men så är det ju”, svarade min väninna med en suck.

Ibland sörjer jag det faktum att jag – med allra största sannolikhet – aldrig kommer att få vara en ”normal familjefar”, men allra oftast är jag glad över att jag är den jag är och att jag har gjort de val som jag har gjort (och då talar jag så klart inte om sexuell/emotionell läggning, som ju inte är någonting man kan välja till eller välja bort).

Jag och Mitt Innehållsrika Liv® är tillräckligt stressigt och pressigt.
*suck*
Några hundar och en karl vore lagom för mig.

Rötter

Ju äldre man blir desto viktigare blir ens rötter.
Jag har just fått reda på att min farfars far Ville var skogvaktare i Österbotten och en dag dök det upp tre störiga män som attackerade honom. Ville slog ihjäl en av dem med sin spade. Han blev dömd till ett kortare fängelsestraff (självförsvar).
Ja, Ville och nån puma som jag inte vet namnet på fick sedan en massa barn. Bland annat min farfar Lauri, som i sin tur fick en massa barn med frugan Laina. Vissa flyttade till Sverige. Däribland min far. Han träffade min mor och sedan kom jag in i bilden och gjorde livet festligare för de flesta.

Min mormors föräldrar Mikko och Maria samlade ihop sina ägodelar och hela barnaskaran och blev förflyttade från Karelen när ryssarna härjade och envist skulle ockupera och ha sig.
De kom till Österbotten och mormor träffade morfar och de fick en massa barn och fortsatte västerut, till Sverige, och långt senare ploppade jag ut ur deras dotter, min mor.
Och så fick jag veta att min morfars mor Jenny som barn blev såld på en marknad. Jenny hade en tvilling och familjen hade inte råd att behålla båda barnen, så det ena såldes. Jistanes.

Tänk att alla dessa människor (varav de flesta endast är namn för mig) stred för detta land som jag så småningom ”återvände” till. Och idag fick jag rösta i mitt första finländska riksdagsval. Aj aj, det känns så flott och festligt. En lyfter på hatten och bugar och tackar.

Gener

Vi har haft veckans gruppterapisession här och idag talade vi om gener. 
Jo, det är ju så att förutom min fars stiliga yttre så har jag även ärvt hans ordentlighet och den där lugn-som-en-filbunke-genen. Men sedan har jag också ärvt min mors temperament. 
Startsträckan till mina explosioner är alltså väääldigt lång men när jag till slut antänder så exploderar jag. Då ser jag bokstavligt talat blixtar.

Vidare så är jag en väldigt privat person som vill vara i fred men samtidigt har jag ett extremt stort behov av att få uppmärksamhet och bekräftelse (finns psykologiska orsaker till detta, så klart). Det uppstår en svår balansgång. Vill synas men samtidigt vara osynlig. 
Det kanske är därför jag hellre skriver än talar.

Det är inte lätt att vara jag, konstaterar jag efter veckans psykologigrupp.

Jag tror att jag och Blake är ganska lika.

Spel och snö

Om du undrar hur jag spenderade lördagskvällen så kan jag avslöja att jag spenderade den med barn och spel.

Vilket trevligt gammalt spel. När hade jag senast spelat det? För 25 år sedan?

Och så kom äntligen snön till södra Finland. Som jag har väntat! (Ej ironisk!)

Saturday night fun!

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

More #snow. #winter #Finland

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on