Etikett: familjärt

Reslysten

Denna morgon har jag äntligen fått tummen ur och lyckats boka en resa till min älskade syster som för tillfället huserar i Ungern. Som jag skrivit några gånger den senaste tiden har jag känt mig oerhört reslysten ett bra tag nu så det är på tiden att det blir av. På torsdag flyger jag till Wien där jag blir hämtad och förd till systerns småstad; Komárom. Ska även utforska Gyõr och Budapest samt Komárno i Slovakien.

Blandade måndagsfunderingar

Kom hem från jobbet och var på långpromme med Sebbe. Vi träffade en trevlig, parant kvinna med två pudlar. Den ene; Allan, försökte betäcka Sebbe tre gånger. Damen var trevlig i alla fall, hoppas vi ses igen (med tanke på min sociala fobi är de människor jag vill stöta på väldigt få). De tre hundarna sprang lösa och jagade varandra, runt, runt. Varför springer hundar så ofta i cirklar?

Jag åt lunch framför Oprah, slumrade till och vaknade lagom till Martha (how sad am I).
Läste någonstans för ett tag sedan att olivolja ska förvaras kallt. Alltså ställde jag den i kylen (den har stått i rumstemperatur alltid, alltid). Idag var den helt grumlig. Varför? Ska den inte stå i kylen? Eller är min kyl för kall?
Hämtade ut ett paket. Mor min hade stickat en ljuvlig ylletröja + tillhörande vantar. Ringde för ett par veckor sedan och sa; “Mor, nästa gång du ska sticka nåt…” Två veckor senare har jag min nya, fräscha, varma tröja på mig i min kalla lägenhet. Tack mor. Du är en drottning med dina stickor!

Nattblogg

Har haft en hektisk vistelse och om bara några timmar sätter jag mig på planet hem. Saknar Sebbe så klart men man hinner inte tänka så mycket under sådana här korta vistelser. Har dock sovit gott för första gången på evigheter. Trots hetta och icke-egen säng.
Underskattad sysselsättning: sitta på balkongen med fötterna i fotbad och dricka sprit med föräldrarna talandes om svunna tider med tre hundar av olika storlek rännande omkring.
En sak har jag hunnit tänka på; hur glad jag är över att jag är jag och lever det liv jag lever. Man glömmer så lätt bort allt det man uppskattar i livet och jag uppskattar verkligen allt det jag av egen kraft (och den hjälp jag fått av The Powers That Be så klart) åstadkommit sedan jag anlände till Stockholm med endast en resväska som nittonåring (ca 1939). Jag har det bra och jag är rätt bra trots att jag mår crap mellan varven.
Nu ska jag försöka få en av hundarna att sova i gästrummet med mig.

Helsingfors 31 grader och sol

Hälsningar från Finland. Det är alltid något visst att landa på Helsingfors-Vanda flygstation (som det ju heter på f-svenska); “Veelkomna till Helsingforrs”. Det är varmt, varmt även här och bebisen är fin och lik min syster som liten. Hundarna tre är sig lika. Ska åka hem till syrran och hennes karl nu. Vet ej när jag hinner skriva nästa gång så ha det fint! Ciao.