Allt jag föraktar

Gårdagen var mycket händelserik i Eurovisionworld – men sluta inte läsa nu, ni som ej är intresserade av ESC, då detta handlar om något större (?) än så.
Estland hade tre okej låtar (av tio), resten var verkligen skräp. Den sopigaste vann så klart. Jag kan kort konstatera att Estland skickar något som representerar i stort sett allt jag föraktar; ett gäng fula, mätta farbröder, ca 80 år gamla, med en töntig plojlåt och naturligtvis har de i bakgrunden ett gäng avklädda vackra töser, runt 12 år gamla, och jag bara hatar det. Känns det inte väldigt 1200-tal med denna kombination? Vi ser den ständigt. Ska det vara en manlig och en kvinnlig programledare (eller vad som helst) så är det ALLTID en rugguggla till gammal gubbe (som är “ack så kunnig och respekterad”) och en fnittrig liten tös (”jag är bara glad att jag får vara med”). Jag kräks.
Är det inte dags att byta roller? Varför inte en bastant 95-årig kärring med en 19-årig fjunig gosse som gör allt Madame dominatrix säger?
Se Estlands eländeslåt. Om jag tvingas säga en endaste liten positiv sak om Estlands låt säger jag att det var lite roligt att de hade ett par rader på finska (och tyska och ryska och kanske ytterligare något språk).
Danmarks uttagning var rätt sömnig den med. Värst var en (återigen) mätt gammal farbror som sjöng att han älskade Pavarotti… De valde dock en snygg kis att representera landet i Serbien. Se och hör Simon Mathews låt.
Azerbaijan, som är med för första gången, valde bland endast tre artister fjollige Elnur som representant. Finalen var förvånansvärt glammig med hela tre ESC-vinnare som gästartister (som sjöng låt efter låt efter låt efter…): Sertab, Ruslana och Marija Serifovic.

Välkommen hösten

Idag efter jobbet firade jag och Sebbe att hösten har anlänt genom att gå en extra lång promenad (det regnade ju inte ens). Vi gick i skogen, avvek från elljusspåret och bara gick och gick tills vi plötsligt var tillbaka i civilisationen.
Underbar är du, fru Höst.
Nu har jag 24 gigabyte ny Eurovisionmusik att gå igenom! 🙂

Nördarnas sammankomst

(Morgonstund på kontoret. Bästa tiden på dygnet. Alldeles tyst, inga dårfinkar som ränner omkring.)
Igår kväll när jag och Sebbe kom hem från Eurofivestar såg jag på en DVD han så vänligt lånade mig – en DVD med samtliga Israeliska ESC-bidrag (+ favoriter) genom tiderna. Fatta va’ gött!
Kom att tänka på en sak. Det är härligt när man träffar människor som är som en själv. Då kan en konversation se ut som följer (autentiskt exempel);
– Nämen! Det där är ju han som var med 1985!
(Pekar mot TV-rutan som visar ESC 1977.)
– Javisst! Det är Pino Gasparini!
– Och se där! Det är Gary Lux.
– Å, han är så söt.
– Har du sett honom nu? Han har blivit riktigt fet.
– Så synd. Men här var han söt. För att inte tala om året då han sjöng den där sången om barn.
– 1985.
– Just det; “Kinder dieser Welt”.
Alla är vi nördar på ett eller annat vis.

Vad gör man en fredagskväll utan internet?

Hälsningar hemifrån Eurofivestar. Här är jag och Sebbe på middag och Eurovisionfrossa (först 1980, nu 1977). Underbar mat serverades. Het! Kryddig!
Nej, jag har fortfarande inget bredband hemma. “Det kan ta upp till tre arbetsdagar innan teknikerna kommer”, fick jag höra. Naturligtvis höll jag på att bryta ihop. Så här är jag nu – med ett vinglas i näven.