Igår var det någon som råkade slå till mig så mina glasögon flög av. Hittade dem inte. Fan.
Ringde Connection och de hade hittat mina glasögon. Tur att de är försäkrade.
Drama. Sebbe var och hälsade på R & M men saknade mig enormt. Han grät efter mig (hjärtskärande!) så han fick åka bil hem igen. Strax kommer R & M hit så jag kan åka och träffa fuskgöteborgaren. Och hämta mina glasögon!
Idag har vi förresten lärt oss att gå i trappor. Uppför. Duktigt.
Etikett: vardagsdramatik
Näradödenupplevelsen
Bad news
Ord
Ord, ord, så många ord. Ibland måste man säga tusen ord för att få fram de där tio man vill få fram. Jag är bara inte så bra på att få fram tusen ord. Därför tar det längre tid att få fram de där tio också. Comprende?
Är förresten extra förvånad över att min vän MM tycker att Like It Or Not är bästa låten på Confessions… Trodde jag var ensam om att älska den.
Ibland säger man ord man ångrar och då är det för sent att ta tillbaka dem. Men då och då hinner man radera innan någon läser vad man skrivit. Tack Gud för det. Jag tycker inte om att gå över gränsen men ibland måste jag för att förstå mig själv.
Tror jag.
Hursomhelst. I love you. You I love.