Vad hände?
Tänk dig att du träffar någon du blivit kär i.
Han/hon/den/det kommer hem till dig och ni upplever en mycket romantisk kväll.
Han (jag skriver “han” nu, okej) säger en massa vackra saker.
Han säger saker som pekar på att han vill vara din pojkvän.
Han säger underbara saker. Han verkar reko och redo.
Ni sover tillsammans. Han kramar dig hela natten.
Ni vaknar klockan 05. Ni har (bra) överraskande sex.
Det är vackert.
Det är romantiskt.
Dagen därpå är han som förbytt. Han hör inte av sig som han gjort alla andra dagar de senaste tre veckorna.
När du hör av dig är han kylig.
Du förstår ingenting.
Sedan har du ett svagt ögonblick då du ringer och säger att du är kär.
Och han är undvikande.
Jag förstår ingenting.
Jag upplever bara gång på gång på gång att ingen, INGEN, är att lita på.
Livet blir inte lättare att leva.
Jag undrar: varför?
Etikett: vardagsdramatik
Vänta nu
Nej, jag är inte ensam om Comhemdramat.
Dock står det: “mejl har blivit liggande i flera dagar utan att bli besvarade”. Vi snackar veckor, månader, ÅR!
Jag har ännu inte fått svar på mailet jag skickade för 15 dagar sedan. Och nej, jag har inte fått svar på mailet jag skickade den 22 juni 2007.
Comfuckinghem
Ni känner till mitt enorma nätdrama. I söndags exploderade det i huvudet igen, efter att jag bokstavligen fick lov att vara uppkopplad ett par minuter i taget. Hade problem igår också. Och idag.
Jag publicerar mailet jag skickade till Comhems kundtjänst i söndags. Jag förväntar mig knappast ett svar med tanke på att de fortfarande inte svarat på mailet jag skrev den 22 juni förra året.
Hej.
Jag skriver igen då jag är trött på att spendera timme efter timme, vecka efter vecka, i er telefonkö.
Det är en oerhört dålig bredbandstjänst ni erbjuder då uppkopplingen går ned flera dagar i veckan. I kväll exempelvis är jag online i ett par minuter, därefter försvinner uppkopplingen för att 10 min senare återkomma. Och så fortsätter det dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och till och med år efter år. Gör ni någonting åt det?
Förra gången jag skrev var den 22 juni förra året. Jag hade då varit utan uppkoppling i över tre dygn – vilket var fruktansvärt frustrerande då jag arbetar som webbmaster. Jag blev lovad ersättning men ni svarade inte ens på mitt mail.
Vänligen gör något åt denna värdelösa uppkoppling.
Tusen tack på förhand.
Kim Milrell
Nu måste jag snabbt klicka på “skicka” för det tog ju mer än tre minuter att skriva detta och jag vet inte om jag är online längre!
Äntligen fredag (och så lite drama)
Det börjar alltid på samma sätt.
Jag kommer hem, umgås med Sebbe och därefter lagar jag mat som jag äter framför datorn medan hunden vilar. Och så är uppkopplingen puts väck. Förr väntade jag en timme eller två, men numera lyfter jag luren och ringer Comhem direkt (jag har deras kundtjänstnummer inlagt i mobilen). En halvtimme efter samtalet var jag tillbaka på nätet. Medan jag satt i telefonkö i 40 minuter (och lyssnade på Comhems extremt, EXTREMT, irriterande informationsslinga om och om igen) hetsåt jag min goda middag som nu bara smakade frustration.
Naturligtvis fick jag lite dåligt samvete då jag inte var jättetrevlig mot kundtjänsttösen, men som jag sa till henne när hon frågade om jag råkade veta om grannarna också hade internetproblem: “det enda jag vet är att jag är väldigt trött på att ringa er var och varannan kväll”. Eller när hon började rabbla upp den där ramsan (”om vi skickar en tekniker och det visar sig att du ligger bakom felet får du betala bla bla bla”) som låter lite som när poliskonstaplar på film läser den misstänktes rättigheter: “Ja, jag vet, jag har hört det där en miljard gånger”. “Okej”, pep hon.
Sammanfattning: det är hög tid för mig att ta reda på exakt när min bindningstid går ut och då säga upp allt som har med Comhem att göra.
Och hallå. Har ni hört mig gå upp i panikfalsett nån gång så förstår ni nog redan att jag snart hade en prilla i käften. ÅÅH!
Jag menar: jag trodde jag skulle vara utan både internet, TV och telefon över helgen.
Det var inte detta jag hade tänkt blogga om egentligen.
Jag hade tänkt säga nåt om att visst är det spännande när man drömmer drömmar som fortsätter där de slutade flera månader tidigare! Jag har en underbar såpa i huvudet om nätterna. Drömmen i natt var så spännande att jag somnade om i morse och var fem minuter från att försova mig. En kort resumé: En kvinna jag jobbade med för tretton år sedan hade en verbal catfight med en tjej som gick i min klass på gymnasiet för 17 år sedan. Jag sprang på D-kändisen som raggat på mig på nätet (som jag som ni vet redan vuxenbrottats med – men det minns han inte). Han hade världens största hund. Slutligen satt jag i nån typ av matsal och blev kär i en judisk kvinna (!). Oerhört spännande är mina nätter.
Hoppas ni får en väldigt bra fredag och helg!
Jag ska förmodligen träffa Dansken som i afton återvänder till Sverige. Imorgon ska jag gå på vernissage. En bekant ställer ut tavlor.
Det blev lite firande trots allt
Låt mig berätta en kul grej.
Igår kokade jag ärtsoppa. Jag slog mig ner i vardagsrummet och sa högt för mig själv: glöm nu inte att ärtsoppan står på spisen. Jag glömde så klart. En dryg timme senare tyckte jag att det luktade konstigt och rusade ut i köket. Soppan hade börjat brännas vid och det stank.
Strax därefter skulle Sebbe och jag ta en promenad i hettan och när vi slog upp porten stank det ännu värre. Bra, tänkte jag, det var inte min soppa som luktade. Kanske är det någon som grillar nåt konstigt (typ kött) på innergården.
Vi gick förbi ett radhus och en karl kom fram och hälsade på Sebbe. Det brinner tydligen där borta, sa han till mig och jag pustade ut! Tänk att jag hade trott att det var ärtsoppan min som spred dramatisk stank i kvarteret.
Jag vet fortfarande inte exakt vad eller var det brann eftersom nyhetssändningarna mest malde på om Kungen och hans bitch.
Update: Nu vet jag.
Det var det.

På kvällen satte jag och Sebbe oss på tuben och åkte till glammiga Mälarpaviljongen för att träffa en kamrat. Det var mycket mysigt och lite magiskt att sitta utomhus i sommarnatten och samtala och glo på mer eller mindre attraktiva människor. Jag träffade H! H som vet hur en slipsten ska dras. Synd bara att han är så… not hot.
Vi blev fotade av någon donna så ni får se bildbevis när/om någon av bilderna hamnar på någon mingelsite. Sebbe i centrum så klart.
Update: Nu är bilden på plats.
Nu sitter jag på jobbet och väntar på en städfirma som ska komma och bona golven.
Ha en ljuvlig dag. Åh, kan denna långhelg vara över snart!?