Håll i er! Dagens retro gör comeback denna lördagskväll!
Jag känner mig mycket singel nu när Sebastian inte är hemma (låter lite perverst, jag vet) och jag vet inte riktigt vad jag ska pyssla med. I afton har jag sett åttiotalsfilm och så började jag plötsligt bläddra i mina gamla dagböcker. Hittade denna bild.
Jag och kusin Joakim hade tagit bussen till ’stan’ och jag köpte Like A Prayer-maxisingeln för 42,50 och därefter gick vi till Obs och fotograferade oss – så där som vi brukade göra.
Ljuva minnen, men jag är glad att nu är nu.
Etikett: dagens retro
Dagens retro
För tio år sedan hade jag en romans med en holländare vid namn Erik. Vi träffades i Spanien där jag och två vänner var och levde rövare. Mitt livs bästa semester, skulle jag vilja påstå.
Hursomhelst så satt jag idag och vandrade längs minnenas aveny och jag kom på att jag sa till Erik: ”I hope I am not spoiling your vacation”. Han svarade: ”Don’t worry, you’re not. You are my only ray of hope! You saved my vacation!”
Fatta vilka goa män det finns där ut.
Dagens retro
För femton år sedan. Femton! Jag var tjugo år ung och ute på europeiska äventyr. I en pool i Alicante svalkade jag min smala, hårlösa pojkkropp (ja, ordvalet är det rätta). Inte en endaste liten valk fanns. Inte en antydan till gubbfetma. I munnen satt ännu samtliga tänder kvar och rotfyllningar visste jag ingenting om. Inte om stela nackar heller, eller hälsporrar eller antidepressiva. Brunbränd och smäcker plaskade jag runt med ett koppel av spanska hunkar runt mig. Den stiligaste av dem alla hette Jesus. Alla ville ha honom; kvinnor och män dansade sina parningsdanser för honom men han brydde sig ej – Jesus hade siktet inställt på den nordiske gossen.
Medan solen kysste min oförstörda kropp dagdrömde jag om min fantastiska framtid. Det där underbara jobbet som skulle bli mitt och hunken jag skulle gifta mig med (ej Jesus eftersom han titulerade sig som bisexuell och en sådan man skulle jag aldrig stå ut med i längden – I love the gays). Jag drömde om den elegant men personligt inredda trean på Södermalm och jag visste med all säkerhet att jag femton år senare skulle vara en både lycklig och lyckad ung man.
Jag visste verkligen ingenting. Nada! Men det var kul så länge det varade.
Dagens retro
En tidig sommarbild. Jag minns det så väl. Dagen innan hade jag köpt det där lejonet jag håller i. Jag kommer ihåg att jag var missnöjd och kände mig för gammal för att kånka runt på ett goselejon, men för ung för att inte göra det. Konstig känsla.
Notera den finfina radion/bandspelaren i bakgrunden. Ett par år efter att detta foto knäpptes fick jag och mina bröder turas om att ha den i vår ägo. ”Idag är det min tur att lyssna på mina kassetter”, sa vi och tog bandspelaren under armen och kånkade in den på rummet. På samma sätt hade vi diskdagar. Jag tror dock inte att dessa dagar sammanföll med musikdagarna.
Tänk vilka tider. Tänk att jag kunde säga till min dåvarande bästa vän: ”Nej, kom inte på lördag! Kom på söndag istället för då har jag bandspelaren!”
Notera även den tjusiga kaffefilterhållaren. Den matchade fint de bruna skåpsluckorna och den brunrandiga plastmattan.
Dessa minnen i all ära; detta foto förknippar jag ändå mest med en helt annan sak. Strax efter att det knäpptes sprang jag ut i sommarsolen. Klockan var inte mycket och Prästa* låg ännu rätt öde. Jag rusade ner till den där lilla lekplatsen med gungor och annat och greppade metallstaketet som jag gjort så många gånger förr. Den här gången lyckades jag dessvärre få in en metallbit under nageln – så pass illa att hela nageln reste sig och det gjorde naturligtvis fruktansvärt ont. Jag sprang tillbaka hem med tårar i trynet. Omplåstrad låg jag sedan i sängen och insåg att jag inte alls var för gammal för att tröstas av ett gosedjur.
*Området vi bodde i kallades så.
Dagens retro
Året är 1975 eller 76. Hmm… Det var hur som helst första gången jag kände snön under mina då så små fötter (idag rediga gubbafötter). Ja, jag sitter här och längtar efter snön. Det blir ju så ljust och inte minst tyst då.
Jag tänker på att jag har ungefär samma frisyr idag, som min far hade då. Han var väl en 27-28 år ung när detta fotografi knäpptes. Tidig morgon? Ser ut som en typisk söndag – ja, söndagsångestkänslan fanns förmodligen redan då.
Vi bodde i huset som syns i bakgrunden. I mitten på andra våningen. Numera är huset täckt av gulaktigt tegel.
Notera min fina overall! Rött och svart är alltid snyggt.
