Trots gårdagens extremhetta så hoppade jag upp på bågen och trampade iväg till Globen Shopping för att handla shorts; kan ju inte ila runt i trashiga jeanshorts hela sommaren. Hittade dessa läckra-smäckra på H&M och det var ju tur att jag fick på mig dem när jag kom hem.
Hittade också ett par linnen och låt mig här lyfta ett finger: att jag bär ett linne är en stor händelse – en happening!
Ni skulle sett mitt ansiktsuttryck när jag testade dessa trasor framför spegeln i bostaden – de passade nämligen. Jag såg inte ens särskilt fläbbig ut. Nu måste jag således köpa fler likadana – fast i olika färger och med olika mönster. Det blir så när jag väl hittar något som funkar ihop med denna patetiska kropp – så var fallet även med de där eleganta färgade byxorna som jag föll för för ett par år sedan (här syns de rosa och i min fantastiska klädkammare finns de även i blå, grön, gul och svart version).
Aha, du undrar om det är en israelisk flagga du ser på mina smakfulla flipflops! Jadå, det är det. Fick dem av ex-maken och jag älskar dem svårt. (Mitt nyaste favorituttryck är att älska någonting svårt. Det är ju svårt att älska.)
Avslutningsvis vill jag hylla mina israeliska vänner – de är så vänliga, omtänksamma och finemangfina.
Det sägs ofta att israeler är så där medelhavsaktigt burdusa och lätt otrevliga, men det har jag då sannerligen aldrig upplevt.
Igår var det en kamrat som var orolig att jag blivit lurad att betala ett högre pris än nödvändigt för det där hotellrummet. Se konversation nedan.
(Detta händer för övrigt också alltid när jag åker taxi i det heliga landet. ”Hur mycket betalade du?” Eller i förväg: ”Och betala inte mer än så och så mycket”. Puss på dem.)
Etikett: dagens konversation
Freaky Friday: Vågad mailkonversation
Dagens konversation
Här sitter jag och bäckappar
Här sitter jag på jobbet och bäckappar. Som ni ser så har jag ett externt tangentbord kopplat till laptopen, men snart är det slut med det – det är därför jag bäckappar. Allt började med den beryktade kaffeattacken.
Jag fann en superbillig, nätt liten Mac på Tradera och den ska jag ha som jobbdator, så nu återgår jag till Mac både privat och i tjänsten, och det känns gott.
Den ”nya” Macen har en liten bula + en ”död pixel mitt på skärmen”. Jag har dock ännu inte hittat den där pixeln…
Ja ja, jag ville bara informera er om att mina PC-dagar en gång för alla är förbi. We are so over – inte ens lite kaffe tål de där apparaterna.
När vi ändå är inne på ämnet så kan jag berätta att min vän Michael också upplevt drama den här veckan.
Han smsade mig i panik häromkvällen: ”datorn bara slocknade – vad ska jag göra?!”
Jag gav honom några tips, men ingenting hjälpte.
”Du får lämna in den i morgon”, sa jag avslutningsvis.
Sagt och gjort.
Två dagar senare ringde Michael (som är dansk, så nu tar vi konversationen på engelska).
”I got my computer back and I’m so happy!”
”So what was the problem?”
”Something with the harddrive… So he changed it and put all the files back, thank God. But you know what? I think he was flirting with me.”
”Oh, how?”
”Well, he was a bit flirty and then he gave me his private number and said, just like they do in the movies: ’you can call me aaanytime!'”
”Was he cute?”
”Hmm, not really. A bit older and… not really gayish. More like ’experimentell’. He also said I could come in anyday and he would change the ”skal”, cause it is a bit damaged. And he’ll do it free of charge!”
”Ok, so you must give me his name and I’ll check on FB if I know him. I know ’em all, you know.”
”You really do.”
”Maybe he has put some private pics of himself in your computer?”
”Scary.”
”Maybe a folder…”
”…And a letter.”
”Maybe he has recorded his voice saying ’Welcome Michael’ everytime you turn the computer on.”
”And ’Sleep tight, my love’, everytime I turn it off!”
”Oh dear, keep me posted!”
”I will. Bye!”
”Bye.”
Dagens konversation
Detta inlägg kan av vissa uppfattas som stötande.
Jag, kvinnlig chef + manlig kollega står och glor på min skärm. Jag har googlat fram en bild på en tv-personlighet som jag och kollegan ”vet vissa saker om”.
Kollega: Han var väl jättesöt.
Chef: Ja-a!
Jag: Ne-eh! Vad har ni för smak?
Chef: Men vad är det för fel på honom då?
Jag: Alldeles för ung, späd och damig och…
Kollega: Kim kräver en redig karl på 190 cm, med hår på bröstet och 20 ** ****** *****.
Chef: Är det så?
Jag: Njmjaa-a.
Chef: Höhöhö! Ja, njmjaa-a säger jag också!
Som sagt: inget ’vanligt’ torrt och fnasigt kontor det här.
Hur låter måndagssnacket på ditt jobb?