Häromdagen rotade jag runt i såna där roliga lådor som många av oss har hemma; lådor fyllda med gamla och nya saker som måste sparas men som inte kan direkt kan sorteras.
Hittade bland annat denna gamla Mina Vänner-bok. Jag gjorde den när jag var nio år ung, med hjälp av gult papper, en rosa penna och ett blommigt kalkyleringsark (har för mig att de hette så). Minns det som vore det igår.
Trots mitt extravaganta leverne och mitt flärdfulla sociala liv så har jag ju en arbetarklassbakgrund i bagaget och eftersom jag inte kunde få allt jag pekade på så fick jag göra’t själv. Däribland denna bok.
Ja, min bakgrund gjorde mig helt klart till en fin och bra man; en ödmjuk och hårt arbetande sådan. En kreativ klassresenär. Nu sitter jag här på min bergstopp och njuter av utsikten och jag njuter av att jag kan ge mig själv det mesta jag pekar på (vilket inte är så mycket eftersom det jag mest av allt önskar mig är en människa som stannar kvar när de andra går) och jag är tacksam över att jag för några år sedan kunde köpa en sån där Mina Vänner-bok för vuxna. Mer om den nån annan gång.
Till vänster ser vi omslaget. Till höger ser vi min far som fyllt i sina uppgifter. Han var 35! Som jag om 37 dagar!
Etikett: barn
Vad är det för fel på Britt-Marie?
Igår när Sebbe och jag hade tokmotionerat i Hammarby Sjöstad så strosade vi trötta på hemgatan. Ett gäng barn runt sjuårsåldern var på väg hemåt och när en av dem vinkade av de andra vid sin port skrek flickorna i kör: ”Hej då Celine!”
Hahaha.
Celine!
Vad är det för fel på Britt-Marie? Eller gamla goa Maggan? Eller Gunilla?
Celine? Pffft.
Önskeinlägget: Hon ska föda mina barn
Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer ett nytt inlägg i serien, önskat av kattpappan Jontas.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!
Hon ska föda mina barn
Jag vet att jag är sen nu igen. Jag vet. Det blir så när man varken lyssnar på radio eller ser på trash-tv. Jag närmar mig 40 och ser endast torra program och debatter. Orkar inte med allt larv.
Därför har jag ingen koll på nya artister. Jag avfärdar dem allt som oftast och de förtjänar det ju. Värdelösa, trista och stöpta i samma form är vad de är.
Men Agnes! Hon var finemangfin i Melodifestivalen men att hela hennes album var så bra hade ni väl kunnat berätta för mig! Herre! Jag lyssnar non stop på Dance Love Pop och blir kär i popdiscopärla efter popdiscopärla. För att inte tala om hennes oerhört vackra, varma stämma. Jag orkar knappt påpeka att hon är vacker som är jävla sommarnatt när den är som vackrast och hetast och goast och kåtast. ÅH AGNES! I love you. Bli mor till Siv och Frank. Snälla!
Min klocka tickar
Okej, jag har tänkt mycket på det här med barn.
Det verkar SÅ jobbigt.
När jag var yngre ‘tänkte’ jag, som om väldigt många andra saker (eftersom jag de facto aldrig ‘tänkt’ över det hela utan bara accepterat en påtvingad livsstil), att jag så klart skulle ha barn.
Sedan kom några (många) år då jag kände att jag aldrig skulle ha tålamod, men nu, efter ett ha spenderat väldigt mycket tid med min systers barn under det här året, känner jag att oh jo, det vill jag visst det. Det ÄR något visst med den där känslan man får då man lär ett barn något, som när mitt finfina gudbarn Henna frågade mig något om varför träden var glada över att det regnade. “Vattnet innehåller små portioner trädmat som de behöver för att växa”, eller vad det nu var jag sa. Och hon lyssnade och tog till sig. Så fint. ♥
Sedan vet jag ju att jag skulle bli en väldigt bra och rolig och vis pappa.
Jag vill dock inte göra’t “ensam” (ja, ni hajar) utan jag vill gifta mig först. Och hur de där barnen kommer att komma till vet jag inte riktigt ännu, men vi kommer säkert fram till något finurligt.
Och btw så stör det mig så förbannat att vilken idiot som helst kan skaffa barn men jag som man får inte ens, efter långa utredningar, på egen hand adoptera. Rena rama idiotin.
Hur som helst. Om Moder Jord ger mig två barn så får de gärna heta Siv och Frank. 🙂
Uppfostra era ungar
Mobbning är på tapeten i och med skolstarten och som vanligt är det mycket blaha blaha i media.
Skolverket startar ett projekt “för att minska risken för grovt våld i skolorna”.
Skolverket, myndigheter och organisationer kan starta hur många projekt som helst men det enda som hjälper är att folk slutar skjuta ur sig ungar till höger och vänster, ungar som de inte kan eller vill ta hand om och uppfostra till reko medborgare.
Skaffar man barn så är de prio ett. Alltid. Så ta ert jävla ansvar.
Punkt slut.