Kim da Costa.com

En osedvanligt tradig helg, eller hur?

Blake och jag går runt och väntar på att våren ska vara här på riktigt. Ni som lever med hund vet vad jag menar – det är ett himla duschande och duttande hela tiden.
Inget konstigt med det, då det hör till, men för denne farbror är det en smula jobbigt då jag har mina dagar då jag har väldigt ont efter den omtalade operationen. På grund av detta har jag lite svårt att sätta mig på huk – och så är jag så klart rädd att jag inte ska lyckas ta mig upp igen.
Nog om det. Jag ska på återbesök om några veckor, så vi får väl se vad som sägs.

Jo, jag skrev ju för ett tag sedan att jag på grund av mina icke-så-väl-fungerande kropp har fettat till mig ordentligt, och jag kämpar med eländet.
Jag ska skriva ett riktigt utförligt inlägg om detta inom kort. Kanske redan i morgon. Nu måste jag rusa. Ska ju ut och motionera på grund av allt detta jävla fett. Usch.

ÄR DET NÅGON SOM VET VAD SOM HÄNT MED BLOGGPORTALEN? Den visar väldigt märkliga siffror och den uppdaterar inte som den ska.

Mina tankar om Israels ”Hurricane”

I söndags släpptes äntligen Israels bidrag i Eurovision Song Contest 2024. Jag kollade live på israeliska tv-kanalen Kan 11, där det var en redig show och festlig, men även allvarlig, stämning.

Eden Golan vann tävlingen HaKokhav HaBa (”nästa stjärna”) tidigare i år och flera låtar ”tävlade” senare inbördes om att bli årets ESC-låt. Första versionen av ”Hurricane” hette ”October Rain”, men den accepterades inte av EBU (European Broadcasting Union) då texten var ”för politisk”.
Detta förstår jag inte då den nya texten är väldigt lik den tidigare (minst sagt).

Låten handlar naturligtvis om händelserna den sjunde oktober 2023, men officiellt handlar den nu om en tös med kärleksproblem.

Jag älskar ”Hurricane”.

Detta beror inte på att jag är Nordens största Israelvän, utan helt enkelt på grund av att jag älskar låten och texten och Edens röst och musikvideon och jag älskar helt enkelt ALLT med denna underbara låt.

Känslan i Edens röst. Wow. Hon är bara 20 år ung men är en fantastisk vokalist.

Finalen 2024

Ja, hörni. Vad har vi att säga om finalen?
Inledningen där deltagarna sjöng ”Tattoo” var fin. Likaså pausnumret ”Björnzone”. En fullträff, skulle jag säga. Carina Berg var strålande vacker i ny frisyr. En mycket träffsäker programledare.

Vi visste ju att de norska pojkarna skulle vinna och att Medina skulle hamna högt. Att det gick så pass bra för Cazzi Opeia överraskade mig en smula. (Hon var fantastisk!)

Här är mina kommentarer (live) från igår kväll:

Maria Sur. Tänk att hon talar bättre svenska än såna som bott i Sverige i 30 år. Okej låt men jag går inte igång.
Jay Smith. Säger mig som sagt ingenting. Pretentiös snubbe som vill verka ”seriös”. Han lurar inte mig. Ingen – INGEN – kommer att komma ihåg denna nästa vecka.
Lisa Ajax. Riktigt sömnpiller. Och varför är det så viktigt att hela tiden påpeka att hon befruktats? Lycklig tjej som uppenbarligen får ligga, till skillnad från oss andra bittra jävlar.
Smash Into Pieces. Jag hatar inte denna, men den är ingenting för mig. Låter som valfritt bidrag från Finland 2006 och framåt.
Cazzi Opeia. Jag blir så glad. Kanske min personliga vinnare ändå. Älskar ALLT. SÅ jag!
Annika Wickihalder. Riktigt bra låt och sångröst och närvaro, men nu räcker det med detta självömkande.
Marcus & Martinus. Jag gillar bara synthljuden. Låten är väldigt ”forgettable”.
Dotter. Den här gillar jag. Den går in i hjärtat. Melankolist-finne som jag innerst inne är. Men byt gärna kläder.
Medina. HELT FANTASTISK!
Liamoo. Ett sånt sömnpiller. Jag har ingenting fint att säga om detta. Ingenting annat heller. Oförargligt. Tradigt. *gäsp*
Jacqline. Bra låt. Riktigt bra till och med. Bra nummer. Jobbiga jättetrosor. För porrigt för min smak. (Är gammal och gaggig.)
Danny. Jag gillar verkligen inte denna. Danny har varit så bra tidigare år. Refrängen irriterar mig av någon anledning.

Min lista publicerade jag igår.

Melodifestivalen 2024

Då är det finaldag och jag är allt annat än imponerad. Aldrig tidigare har jag lyckats rangordna melodierna* så här snabbt.

1-5 är bra. (1 & 2 gör mig GLAD och det är inte det lättaste att åstadkomma i dessa tider.)
6 är okej.
7 & 8 är knappt okej och så förutsägbara och tradiga.
9-12 är skräp.

*Tänk så underbart det var när vi använde detta ord. Ja ja, jag är gammal och gaggig men allt var ju bättre förr. Inte minst språkbruket och melodierna.

Vi hörs i morgon!

Ni kvinnor…

På kvinnodagen ber jag alla damer att sluta mobba andra damer. Ni är verkligen världsbäst på det. (Sedan jollrar ni om ”systerskap”.)

Jag ber kvinnor att sluta smöra för kvinnohatiska terrorister, som de skäggiga fula gubbarna i Hamas. (Hur bänga i bollen kan ni vara?)

Jag örfilar (ej bokstavligt) kvinnor som gapar om att man ska ”tro på alla kvinnor” men sedan väljer att inte tro på att dessa ’palestinska’ as våldtog (och mycket annat) – och just i detta nu förmodligen våldtar – israeliska (och andra) kvinnor i de av våra biståndspengar byggda helvetestunnlarna under Gaza.

Jag ber alla mödrar att sluta tvinga sina döttrar att gifta sig med lastgamla, loppiga farbröder.

Samt att sluta kräva att döttrarna ska bära människofientliga tygstycken. Att se insvepta töser runt 3-4-5 år är helt, helt, helt sinnessjukt.

Och låt oss inte gå in på det här med mödrar som skickar sina döttrar till nån galen kvinna i en hydda där galningen skär sönder tösens underliv (som sedan sprättas upp när mannen ska ha ”sitt”).

Det var inte meningen att skapa ”dålig stämning”, men man kan inte bara hålla på och fira en massa trams utan att faktiskt ta upp vissa viktiga aspekter.