Keep It Together

Har haft det hektiskt den senaste veckan. Mådde dåligt och allt slutade med att jag och D åkte till min brors familj i Västergötland. Hade några underbara dagar på landet och träffade släktingar jag inte sett på över tio år. Kändes hemskt trivsamt att uppleva lite family feeling och ännu bättre att få dela det med D.

Ordning och reda

Jag blir så nedstämd när jag, efter sex dagars ledighet, kommer tillbaka till jobbet och finner kaos råda. Jag vet inte om jag är extrem på detta område men jag vill verkligen ha ordning och reda, hyfs och fason. Och hur svårt kan det vara att byta ett lysrör så man slipper det där irriterande eviga blinkandet? Gööör något!
Och TV4 ska sparka folk för att spara – snälla avveckla sportredaktionen helt och hållet. Jag tycker fortfarande att det är helt ABSURT att varenda nyhetssändning ska avslutas med sport! Why? Varför inte rabbla listplaceringar på singellistorna världen runt istället. It’s a straight, boring man’s world.
Okej, detta var en gnällblogg. Ska alldeles strax göra ett nytt lättsamt och trevligt inlägg.

Ta tag

Min andra lediga dag:
1. Skippade spanskan
2. Ringde vårdcentralen
3. Ringde HTF
4. Storstädade
5. Bar ner saker till förrådet
6. Gick ut med sopsorteringen
7. Gick igenom en massa gamla papper och pärmar
Allt jag ville göra var att fylla på min iPod men jag glömde sladden hos D.

Kalas efter kalas

För några timmar sedan var jag på D:s födelsedagskalas, vilket betydde att jag fick träffa ett gäng släktingar till honom. Litet nervvrak så klart, men ack så bra det gick. Jag känner mig nästan redan som en i familjen. Måste bara lära mig lite polska också…
Fick ett samtal från frun till min gamle, gamle vän JJ i Borås. Henne har jag aldrig träffat men hon var djärv och letade fram mitt nummer bland makens papper för att bjuda mig och D på JJ:s 30-årsöverraskningsfest. Hemskt spännande. Har inte varit i Borås sedan 2000.
Jag har fått ovanligt många (positiva) reaktioner på mina krönikor och på min blogg den senaste veckan, vilket känns hemskt kul. Varför skriver man en blogg då? För att det är skönt. Det är inte ens särskilt viktigt att någon läser det man skriver, bara tanken på att någon KAN göra det är tillfredsställande.