Snacket går.
TV och radio står på i alla rum. Svenska nyhetssändningar blandas med utländska.
”Men du som varit mycket i Israel”, säger någon, ”där är man ju rädd hela tiden.”
”Nej, det är det man inte är. Jag känner mig alltid väldigt trygg när jag är där, ty myndigheterna är vana och har stenkoll och när inget annat hjälper, efter år av terrorattacker, så bygger man helt sonika ett stängsel/en mur för att skydda medborgarna. Under tiden sitter Svenne i sin, tror han, trygga lilla nordiska bubbla och fördömer och bojkottar. Han skickar ”fredliga” skepp fulla med terrorister och ryter och stormar. Snacket blir lite annorlunda när det är hans egna barn som riskerar att sprängas i bitar.”
Frågor på det? Nej, jag tänkte väl inte det.
I PK-Sverige måste ännu en rad läggas till: nej, jag hatar inte muslimer och nej, jag tror inte att varje muslim är en potentiell terrorist.
Vi måste kunna prata om saker utan att någon ropar ”rasse”.
Comments off.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik