Kategori: Privat

Cykelturer och Eurovision

Myspys i soffan med Blake.

Det var ju en helt trevlig helg det är.
Jag har inte gjort så mycket egentligen.
Har varit på långa långa promenader med Blake för att spana in våra nya omgivningar här i Mejlans/Tölö.
Tog även en första cykeltur till Sörnäs där jag går på möten några gånger per vecka. Ville mest kolla upp snabbaste rutten samt hitta ”säkra” cykelställ – området kring Sörnäs metrostation kan var en smula… stökigt.

Jag premiäranvänder tvättstugan. Efter att de senaste decennierna haft tvättmaskin i hemmet så kändes det lite ”jobbigt” att plötsligt vara tvättstugeperson igen, men det gick fint och jag slipper att som i min ungdom gå till en annan byggnad; nu bara hissen ner. Det gick fint och jag kände mig som en hemmaman.

Vidare har jag ordnat lite i hemmet. När man flyttar så placerar man saker och ting på ”logiska” ställen men efter ett tag inser man att vissa prylar gör sig bättre i helt andra hyllor och skåp. Det blir kanske inte lika logiskt, men mer effektivt och användarvänligt.

Har kollat en hel del på gamla Eurovision-år och sträcklyssnade på min bekant Emils projekt om refuserade Melodifestivalen-bidrag. Rekommenderar Schlagervännernas podcast för er som är intresserade.

Nu är det söndag kväll och jag ska avsluta veckan och kvällen med Big Brother – mest för att jag övar på min finska och vill lära mig en massa slang, så att jag hänger med! #integration

Finlandssvenska ord och telefonskräck

Igår umgicks jag med ett glatt gäng finlandssvenskar. De talar så vacker gammaldags svenska; proper och elegant. Allting låter som poesi. De har också sina festliga egna ord och uttryck. Idag hörde jag bl.a:
– tuppen (toaletten)
– roskapåsa (med kort Å) (soppåse)
– dabbig (fånig, misslyckad)
– håsa (kort Å) (stressa)
– råddig (stökig)

Idag – efter ännu en sömnlös natt (mindre än två timmars sömn) – tog jag tag i en massa jobbiga göromål. Jag skrev igår kväll ner alla samtal som jag måste sköta (med min extrema och ologiska telefonskräck); telefonnummer, vilken tid jag ska/kan ringa, vad jag ska säga osv. Det är svårt att förstå för någon som inte lider av nämnda skräck, hur otroligt påfrestande det är att telefonera.
Men eftersom jag var trött och utmattad, och just därför förbannad, så prickade jag av halva min långa lista i ett nafs.
Jag är bäst när jag är arg, ty då får jag saker och ting gjorda.

Näst sista veckan i ”gruppterapin” startade idag och det var en känslomässigt rik, allvarsam men ändå rolig dag.

I morgon är en spännande dag.
Mer om det senare.

En porr-röd soffa och tacksamhet

Jag är en sån där som tycker om att SÄGA tack och att låta bra människor få veta att de är bra (mitt bland alla vidriga as), och jag blir en aning rörd när jag tänker på de fantastiska människor som jag har lärt känna genom ”gruppterapin”. Så jag måste lätta på mitt hjärta.

Jag har bara två veckor kvar av nämnda program och jag hoppas att mina ”medpatienter” har fått ut nåt av mig också.
Förutom att hjälpa mig med mina demoner så har de hjälpt mig med en massa praktiska saker i samband med min flytt.
En kvinna kom med sin konstiga maskin och ”sågade” upp mitt lås på cykeln pga borttappad nyckel. En annan klippte Blakes ”jobbiga klo” på ett professionellt vis.
En man följde med på lägenhetsvisning, som moraliskt stöd.
Har fått lampor och mattor. (Jag gjorde mig av alla möbler i fjol inför rehab, pga alla dåliga vibbar, minnen och energier.)
Igår bar två herrar hem en bokhylla.
Idag fixade de redskap så att vi (mest DE) kunde rulla hem soffan som jag hittat till salu i en FB-grupp. Jag har haft två klassiska Klippan-soffor (Ikea) i mitt liv och nu när jag var på jakt efter en soffa till nya hemmet så insåg jag att det är en Klippan jag vill ha ännu en gång. Elegant, stilren och bekväm. Som av en händelse hittade jag en i rött (fejk- antar jag) läder. Så het!

Och tänk att de vill hjälpa mig för att jag är ”en bra typ”. (”Sinä olet hyvä tyyppi.”)

En blir rörd så här på ålderns höst.
Det finns gott folk i ett hav av sopor.

Soffa och bokhylla – det börjar likna ett hem.

Gospeldamer och NA

Igår kväll var jag på möte hos Anonyma Narkomaner.
När jag satt där och lyssnade på alla människor som pratade om vad man nu pratar om på såna här ställen så började en kör repa på andra sidan väggen.
Det lät som en sån där gospelkör som man ser på film; frodiga bestämda mörkhyade damer i fantasifulla frisyrer och färgglada dräkter. De tog i ända från tårna och någon började waila och sen slöt alla upp i ”HALLELUJAH!” gång på gång på gång.
Det var magiskt.

En av mina ”terapikollegor” följde med mig hem och vi promenerade på några få minuter eftersom jag ju huxflux bor så bra. Hon hjälpte mig att klippa Blakes ”svåra klo”, vilket hon gjorde galant eftersom hon är professionell. Tacksam!

Sedan kvällspromenad. Mycket starka vindar och lite regn och allt kändes så underbart höstigt. Helsingfors karakteristiska gröna spårvagn (”spora”) susade förbi och jag kände mig för första gången på länge lite smålycklig.
Efter två tunga år har det nu vänt mot bättre tider. Inte gratis – med SLIT.
Känner mig välsignad. 

Nya bostaden blir ett HEM

Här i nya bostaden går saker och ting långsamt framåt.
Jag har fortfarande ingen säng och sover därför på en tunn madrass och eftersom jag (tack och pris) inte är 20 längre så värker kroppen både här och där. Men jag klagar inte. En säng kommer att levereras om ungefär en vecka, tillsammans med lite andra möbler.

Jag har faktiskt bara två pallar och ett soffbord just nu. Gjorde mig av med (nästan) allt för ett år sedan. Vidriga möbler med dålig energi och tillhörande hemska minnen. Bort, bara bort! In med nytt! In med gott!

Jag fick upp min mezuza, så nu blev bostaden ett hem. Mitt hem.

Mezuzan består i en pergamentrulle på vilken en särskilt utbildad man har skrivit de två första meningarna ur Bibeln som citerades ovan. Pergamentrullen rullas ihop och läggs i ett hölje av trä, metall eller plastmaterial och fästes på dörren till varje rum inom ett hus eller lägenhet, med undantag av toaletter/badrum. Man sätter den på höger sida av dörren från det håll man går in i huset/rummet. En speciell välsignelse läses också upp när mezuzan fästs. Det är vanligt att man med höger hand vidrör mezuzan när man går in och sedan kysser fingrarna som kommit i kontakt med mezuzan.