Återigen måste jag ryta till.
Jag kan inte känna hopp för mänskligheten så länge folk är så patetiska som de är.
Jag menar; vuxna män(niskor) går på fotbollsmatcher och håller på ett lag, och hur man ens kan hålla på ett lag förstår jag inte, för vad är ett lag? Spelarna byter ju tröja stup i kvarten och därmed är det enda som “är” laget själva bokstavskombinationen – typ Ajax eller Yes eller Vim.
Hursomhelst så förlorar just den där bokstavskombinationen som den ena halvan av publiken finner tjusigast och så slåss de.
Ok om det bara påverkade dem själva (för övrigt min inställning till till exempelvis droger) men så är det ju inte. Tänk på de enorma summor skattepengar som går åt till insatser. Tänk på min väninna som bor i Solna, som måste planera sina resor till och från jobbet efter matcherna på Råsunda för att slippa trakasseras av dessa neandertalare på tuben.
Fy fuck för sport säger jag.
Sportskatt nu! De som vill ta del av denna primitiva hobby får själva betala för’t.
Det enda positiva med sport är utövarna.
Sport är porr, y’all.
Kategori: Samhälle
Hata folk
Jag har nämnt dem tidigare. Idioterna som jobbar för ett annat företag som hyrt in sig på vårt kontor. De går förbi mitt rum, på två meters avstånd, utan att säga hej. Även om klockan är åtta på morgonen och det bara är jag + en av dem i lokalerna så går de med näsan i vädret, den illasittande kostymen på och med de kloppetikloppande skorna på, rakt förbi utan att ge mig en blick så jag artigt skulle kunna hälsa.
Människor har ingen uppfostran. Ett himla pack. Gå hem.
Rädd
Ibland (sällan) råkar jag sitta och läsa vad folk skriver i diverse forum (ex. hos kvällstidningarna, Flashback osv) och jag blir alltid lika mörkrädd. Folk är korkade, rasistiska, homofoba, sexistiska och en massa annat. Deprimerande. Mycket deprimerande.
Jag måste lära mig att hålla mig borta från eländet.
”Japp, jag jobbar två helger av tre!”
Jag blir alltid lika upprörd – ja, nästan provocerad – över att människor orkar förvånas över att alla andra inte arbetar måndag-fredag 09-17 som de själva gör. Jag menar, stannar samhället varje fredag klockan 17?
I nästa mening radar de upp saker de ska göra “nu när de, precis som alla andra, är lediga”; ta bussen till city, shoppa, fika, gå på restaurang, besöka frisören, ta tuben hem, ringa någon kundtjänst, beställa pizza på hemkörning, panikbesöka psykakuten med ambulans, åka hem, ringa och klaga hos bredbandsleverantören, se på TV, ta taxi till city, gå på klubb…” En massa människor måste således arbeta “när alla är lediga”.
Jag är en av dem. Vi har alltid mest att göra på lördagar, söndagar och diverse heldagar.
Jag ogillar starkt samhällets kontorstidsfixering. Så 90-tal!
Och så tar vi tillbaka flaggan från nynassar och nationaldemokrater
Idag firar vi landet vårt. Jag har alltid haft lite svårt för patriotism och nationalism och nationer i allmänhet men har hängt ut en flagga på balkongen (på samma sätt som jag hänger ut regnbågsflaggan vissa dagar varje år). Är, som ni kanske förstått vid det här laget, inte så mycket för traditioner utan skapar helst mina egna. Här är några punkter värda att fira en dag som denna:
Idag firar jag att jag bor i en del av världen…
– som är fri
– där folk i allmänhet är relativt liberala och öppensinnade
– där vi har en ombudsman mot diskriminering pga sexuell läggning
– där vi sedan länge är miljömedvetna
– som har fyra härliga årstider
– där vi har en massa god utländsk mat…
– …och andra bra utländska saker
– där kyrkan är separerad från staten
– där kranvattnet är drickbart
– där våra grannländer är våra vänner (inga misslier kommer farande om nätterna)
– där Melodifestivalen är det mest sedda TV-programmet
Och en massa andra bra saker. Det finns många dåliga också men dem tar vi en annan gång. Happy 6 juni!