Kategori: Musik

(Nummer ett! Kommer ni ihåg när ettan presenterades i det fantastiska radioprogrammet Tracks när det begav sig. Den datoriserade rösten sa: ”nummer-ett”. Nu kör vi den jingeln!)

Nu är det dags att avslöja (ett väldigt roligt ord, för övrigt – av-slöja) ettan på min livsviktiga lista. För det första så kan jag berätta att det alltid är väldigt tight mellan ettan och tvåan, så helt beroende på dagsform och humör så väljer jag denna gång Ray of Light till Madonnas bästa album.

Jag älskar allt som har med denna era att göra. Efter musikalen Evita satte sig Madonna med penna och papper och arbetade fram ett album som både var electronica och rikt på tunga gitarrer. Dessutom sjöng Madonna bättre än någonsin, med en rik, fyllig och varm röst. Och vilka texter hon sjöng sen: texter med djup – rika på existentiell vishet.

Det fantastiska titelspåret lyssnar jag faktiskt aldrig på numera – den är så ”stor” på något vis. Det händer så mycket. För att lyssna på den så måste man vara ”engagerad”. Däremot spelar jag gärna ”Nothing Really Matters”, ”Sky Fits Heaven”, ”The Power of Good-Bye”, ”Frozen” och inte minst ”To Have And Not To Hold”, som på senare år har blivit en stor favorit. Den känns lite finsk på något vis.
”Frozen” ja, när den släpptes så hade jag jobbat natt på min dåvarande arbetsplats och jag kom hem och höll mig vaken tills Åhléns City öppnade och då åkte jag dit och köpte singeln och åkte därefter hem för att sova i lugn och ro. Ja, ni minns kanske skivbutiker… Vilka fina tider. Annat är det idag när allt är slit-och-släng och en massa skräpig musik laddas ner på nolltid. Det var bättre förr. Då uppskattade man musik på ett helt annat sätt.

Jag gillar också sanskrit-låten ”Shanti/Ashtangi” och bonusspåret på den japanska utgåvan: ”Has To Be”. Lyssna på den, om du inte redan har gjort det. Vilken fin, drömmande text.

Bästa låt: ”Skin” (kanske min Madonna-etta!)
Sämsta låt: ”Swim” (vilket inte betyder att jag ogillar den på något vis!)

Det börjar dra ihop sig och nu ska jag dela ut silvermedaljen!

Ja, vad kan man egentligen säga om detta kultiga album? Madonna gick från att vara popbrud till bli en ”riktig” ARTIST. Äntligen blev hon respekterad som den musiker hon är.

Like a Prayer ligger mig så oerhört varmt om hjärtat. Jag var 14 år när skivan släpptes 1989 och som ett redan troget – och stort – Madonnafan sedan 1985 så gick hon i och med denna LP förbi barndomsidolen Carola på min heliga lista. Och där har Madonna stannat sedan dess.

Hajar ni vilket album!? Förutom titelspåret: ”Express Yourself”, ”Till Death Do Us Part”, ”Promise To Try”, ”Dear Jessie”, ”Oh Father”, ”Spanish Eyes” och inte att förglömma: den helt ljuvliga, underbara, fantastiska ”Keep It Together” (live på Blond Ambition-turnén!). Just denna dänga gillade jag förvisso redan när det begav sig, men med åren har den vuxit till sig ordentligt och är en av mina absoluta M-favoriter.

Bortsett från den lite larviga ”Cherish” så är detta Madonnas första ”mogna” LP. Religion, feminism, död mor, skilsmässa, AIDS är några av ämnena som avhandlas. (Med den äran!)

Tänk om dagens ungdomar kunde sluta fjanta sig med människofientlig hip hop-”musik” och annat skräp och istället ta sig en an riktigt fin musik från 1980-talet.

Bästa låt: ”Like a Prayer” (det går inte att slå detta konstverk!)
Sämsta låt: ”Love Song” (denna var svår, och avslutande ”Act of Contrition” kan ju ändå inte räknas som en riktig låt, så det får bli samarbetet med Prince – alltså ”Love Song”)

True Blue nu. Ah, denna klassiker, som jag enligt mina egna dagboksanteckningar inhandlade den 20:e november 1986. Jag minns så tydligt hur jag spelade LP:n på familjens skivspelare i vardagsrummet medan vi satt i köket och åt. Stråkarna i ”Papa Don’t Preach” drog igång och jag kan ännu känna känslan av välbehag. Kanske var det där och då som jag började älska stråkar?

Eller när jag såg videon till ”Open Your Heart” första gången… Hur förbjuden den kändes. Och lite gay. Fastän jag inte visste vad gay betydde, även om jag var det redan då.

Eller när jag praktiserade i skivbutiken Ljudrummet ett halvår senare, när singeln ”La Isla Bonita” just hade släppts och hur videon spelades om och om igen på MTV. Vi hade inga fräsiga kanaler hemma på den tiden, så jag njöt verkligen på ”jobbet”.
Och när nämnda låt klättrade upp till förstaplatsen på Trackslistan och jag började gråta av lycka…
Ja, jag har så många minnen till True Blue.

Bästa spår: ”La Isla Bonita”
Sämsta spår: ”Jimmy Jimmy”