Kategori: Musik

Nu kör äntligen Eurovision Song Contest igång. I afton är det dags för första semifinalen, på torsdag den andra och på lördag den stora finalen.
Vi ser redan hur det gnälls och klagas och tråkiga människor ska, precis som alla andra år, berätta för alla som inte vill veta ”hur de verkligen inte kollar på detta ’spektakel'”.
De är så oerhört tråkiga. Låt oss festliga människor ha vårt lilla roliga!

Här är mina tankar om låtarna i första semifinalen.

1. ISLAND – Væb – Róa 2/5
   Två pigga bröder gör en dunka-dunka-låt om att ro utan att hitta fram. Har vissa element som jag gillar men helheten blir alldeles för stressande för oss över 25.
2. POLEN – Justyna Steczkowska – Gaja 3/5
   Den polska divan (ett uttjatat ord som dock passar in här) är tillbaka i ESC efter en massa år. En lite märklig låt som jag ändå gillar mer och mer.
3. SLOVENIEN – Klemen – How Much Time Do We Have Left 0/5
   Man sjunger om sin fru som fick en cancerdiagnos och detta är så övertydligt och lismande att jag blir lite illamående.
4. ESTLAND – Tommy Cash – Espresso Macchiato 2/5
   Denna plojiga låt om italienare diggade jag gärna till när jag hörde den de första fem gångerna, men nu är jag rätt trött på den. Sångaren känns dessutom lite osympatisk. För löjligt för min mogna smak.
5. UKRAINA – Siferblat – Bird of Pray 1/5
   Jag gillar inte alls denna röriga ukrainska låt. Får inget grepp om den.
6. SVERIGE – KAJ – Bara bada bastu 5/5
   Det har väl inte undgått någon som följer mig här eller på sociala medier att detta är min absoluta etta i årets tävling.
7. PORTUGAL – Napa – Deslocado 1/5
   Det finns en fin melodi i botten men denna tråklåt hör verkligen inte hemma i denna tävling. Jag brukar gilla Portugals bidrag men gör det inte i år.
8. NORGE – Kyle Alessandro – Lighter 2/5
   Känns för konstruerad. Oäkta på något vis. Låter lite som Sverige låtit de senaste 20 åren. Ett sound som vi (?) är väldigt trötta på. (Därför: KAJ.)
9. BELGIEN – Red Sebastian – Strobe Lights 0/5
   En av mina hatlåtar i år. Jag giller absolut ingenting med detta.
10. AZERBAJDZJAN – Mamagama – Run With U 1/5
    Även landet vars namn jag aldrig lär mig att stava till gör mig besviken i år. Vad är detta för tråk?
11. SAN MARINO – Gabry Ponte – Tutta l’Italia 4/5
    Riktigt skönt sväng. Blir glad. Men hur funkar det på scen? En DJ i ett bås? Låter ju inte så festligt.
12. ALBANIEN – Shkodra Elektronike – Zjerm 3/5
    Jo, den här har vuxit hos mig. Den känns äkta och originell. Bra, medryckande refräng.
13. NEDERLÄNDERNA – Claude – C’est la vie 2/5
    Denna hajpade låt går bara inte hem hos mig. Den känns för… simpel.
14. KROATIEN – Marko Bošnjak – Poison Cake 0/5
    En av årets sämsta låtar. Hotfull och konstig. Även Kroatien – ett av mina favoritländer i ESC – gör mig besviken i år.
15. CYPERN – Theo Evan – Shh 2/5
    Först gillade jag inte alls denna upptempolåt. Sedan växte den en del. Men… Jag vet inte jag. Den är så konstigt uppbyggd.

Så vilka tio skickar jag till lördagens final?

• Sverige
• Polen
• San Marino
• Albanien
• Cypern
• Estland

Och sedan måste jag verkligen ta i ända från tårna för att hitta ytterligare fyra.

• Island
• Norge
• Nederländerna
• Azerbajdzjan

Vet ni vad som stör mig? Jo, när någon får frågan om han/hon tittar på Eurovision Song Contest och personen svarar: ”Nej, jag gillar inte sån musik.”
Ett så otroligt töntigt svar.
Låt oss ta en titt på mina tre favoriter i årets tävling (och som jag skrev i förrgår så är det så härligt att det är MINA tre länder som toppar min lista).

SVERIGES låt gör mig så jäkla glad. Jag skulle nog till och med använda ordet ”lycklig” – och det är inte ofta jag känner genuin lycka i denna sopiga värld.
ISRAELS låt går rakt in i mitt hjärta och vänder ut och in på min själ. Den är så oerhört vacker och lagom dramatisk.
FINLANDS låt gör mig stolt. Jag älskar självsäkra, självständiga kvinnor som gör vad tusan de vill. Vikman är helt fantastisk på scen.

Att klumpa ihop dessa låtar i en och samma genre är lika bängt som att klumpa ihop fotboll, golf och… simhopp eller nåt. Helt tokigt.

Det enda dessa tre bitar har gemensamt är att de väcker KÄNSLOR i mig. Väldigt, väldigt starka känslor. Men helt olika slags känslor.

Så, skärp er! Snacka inte om saker som ni inte vet någonting om!

För oss Eurovision Song Contest-fanatiker var den gångna helgen mycket givande. Först den fantastiska vinnaren i Melodifestivalen. Därefter, på söndagen, presenterades äntligen Israels bidrag. Sångerskan tillkännagavs för evigheter sedan och låttiteln kände vi till, men nu fick vi höra låten i direktsändning på israeliska tv-kanalen Kan 11.
Jag satt som klistrad. Och jag blev INTE besviken.

Yuval Raphael överlevde den palestinska (dags att sluta säga Hamas – det var så kallade ’civila’ Gazabor som stod för en hel del av eländet, men detta kniper ju skräpmedia näbb om, så klart) attacken mot Nova-festivalen den sjunde oktober 2023. Därefter ställde hon upp i sångtävlingen som vaskade fram årets artist som representerar landet i ESC.

Låten heter ”New Day Will Rise” och Yuval sjunger på engelska, hebreiska och franska. Jag gillar särskilt textraden ”Everyone cries, don’t cry alone”. *snyft*

“It doesn’t matter how much fire they aim at us, our water is stronger, our love is stronger, they can’t extinguish us, they can’t burn us”, säger (den fantastiska) låtskrivaren Keren Peles.

Yuval i sin tur säger: “For me the song represents the healing that we all need and the optimism for the days ahead — our future. The song speaks about our strength, all of ours, our shared hope, the support and love of such beautiful people in our country… a new day will dawn, and it will be the best there ever has been.”

Läs mer om Yuval och om låttexten i denna artikel på Times of Israel.