Mellodramat är igång på allvar och jag bara älskar kvällstidningarna dagen efter. Myyys!
Hursomhelst. Jag tillbringade kvällen i soffan. Min vän R skulle komma förbi och se spektaklet men han dök inte upp förrän mitt i programmet. Faktiskt ringde han och bad mig komma ner och släppa in honom just när det skulle avslöjas vilka fem som gick vidare. “Du får vänta en minut”, sa jag. Hahaha. Någon ordning får det vara.
Sedan var det tal om utgång men jag kände på mig exakt hur det skulle bli:
Står i baren och spanar lite. Noll intressanta karlar.
Står på dansgolvet och skakar med lite halvhjärtat. Enda mänskliga kontakten får man av en rultig lesbian som häller öl över en.
Ser något ex som sabbar stämningen ytterligare.
Panikligger med någon obskyr typ och vaknar med ett hav av könisar.
Inser att man borde stannat hemma. Köper skräpmat på väg hem.
Vaknar fattig och fet med stark ångest.
Jag kan det här nu, ser ni.
Ang. mellodramat summerade min kollega Betsy det så bra: Christer Sjögren fick så många trosor att bli våta så rynkiga fingrarna med naglar målade i hemska färger lämnade snabbt sina stickningar och slog ivrigt på telefoner över hela Sverige.
Hahahaha. Så sant.
Kategori: Musik
Snabbrapport
Vilken trist delfinal. Bäst var helt klart Face-84 och Suzzie Tapper. Tradigast var Michailoff och fucking Sjögren. Herregud så trist. White trash-Velvet kommer aldrig bli nån stjärna för att hon är just så trashigt trist och ALLDAGLIG. Amy Diamond är ett barn och barn ska inte arbeta. Hur lång tid tar det innan Amy gör en Brittan och fotas troslös och nedknarkad?
Usch.
Jag har hört att Perrellis låt är en vinnare och Carolas är en typisk trea. Bra så. Looking forward to it.
Slovenska veckan
Åh, min Gud vilken fin dag jag har haft! (Se förra inlägget så jag slipper upprepa mig). Jag och Sebbe tog nyss tuben hem från den slovenska segerfesten och nu njuter vi av bidragen på nätet.
Jag är fortfarande berusad men ska ändå försöka förklara det som var så underbart och spännande.
1. De senaste åren har svenska mello hållit spänningsgrad noll då vi redan innan tävlingen ens börjat vetat vem som skulle vinna (så mitt dramahjärta längtade verkligen efter just d r a m a !)
2. I Slovenien, till skillnad från de nationella finaler jag sett hittills i år, var det övervägande riktigt bra låtar. Hela tre av 10 fick maxpoäng (5) av mig.
3. Resultatet presenterades bakifrån, genom att den som kom tia helt enkelt dök upp på skärmen, osv. fram till att det bara var två kvar.
4. Då blev det en så kallad SUPERFINAL! Dvs. två låtar stod mot varandra och folket röstade fram en av dem att representera nationen i Belgrad. Fatta så spännande! Det som triggade det hela ännu mer var att en av låtarna var riktigt tradig medan den andra var en full fempoängare.
5. Det var då jag sa; “vinner hon, den här härliga diskobruden Rebeka, mot de där två trista balkanbröderna så blir det slovensk vecka i bloggen.
6. När folket hade röstat presenterades det första bidragets röstantal i rutan, utan procent eller liknande, och tösen började gratulera de mossiga karlarna till segern (de hade uppenbarligen fått en massa röster) men det visade sig att diskobruttan med låten-med-riktig-refräng hade fått ännu fler poäng. Närmare bestämt 395 fler än karlarna. Jublet visste inga gränser på vårt slovenska party och vi dansade för glatta livet. Till och med Sebbe blev till sig i trosorna (?) men han trodde nog att det bara vara lek på gång.
Sammanfattningsvis. Mina tre favoriter hamnade på plats nummer 9, 3 och 1.
I am so happy.
Underbart med spänning i tillvaron.
Allt jag föraktar
Gårdagen var mycket händelserik i Eurovisionworld – men sluta inte läsa nu, ni som ej är intresserade av ESC, då detta handlar om något större (?) än så.
Estland hade tre okej låtar (av tio), resten var verkligen skräp. Den sopigaste vann så klart. Jag kan kort konstatera att Estland skickar något som representerar i stort sett allt jag föraktar; ett gäng fula, mätta farbröder, ca 80 år gamla, med en töntig plojlåt och naturligtvis har de i bakgrunden ett gäng avklädda vackra töser, runt 12 år gamla, och jag bara hatar det. Känns det inte väldigt 1200-tal med denna kombination? Vi ser den ständigt. Ska det vara en manlig och en kvinnlig programledare (eller vad som helst) så är det ALLTID en rugguggla till gammal gubbe (som är “ack så kunnig och respekterad”) och en fnittrig liten tös (”jag är bara glad att jag får vara med”). Jag kräks.
Är det inte dags att byta roller? Varför inte en bastant 95-årig kärring med en 19-årig fjunig gosse som gör allt Madame dominatrix säger?
Se Estlands eländeslåt. Om jag tvingas säga en endaste liten positiv sak om Estlands låt säger jag att det var lite roligt att de hade ett par rader på finska (och tyska och ryska och kanske ytterligare något språk).
Danmarks uttagning var rätt sömnig den med. Värst var en (återigen) mätt gammal farbror som sjöng att han älskade Pavarotti… De valde dock en snygg kis att representera landet i Serbien. Se och hör Simon Mathews låt.
Azerbaijan, som är med för första gången, valde bland endast tre artister fjollige Elnur som representant. Finalen var förvånansvärt glammig med hela tre ESC-vinnare som gästartister (som sjöng låt efter låt efter låt efter…): Sertab, Ruslana och Marija Serifovic.
Memory lane och Madonna
Idag har jag lyssnat på Evita (med Madonna dårå). Det fina med mångsidiga artister är att de introducerar nya gengrer och stilar för en. Jag är ju verkligen inget fan av musikaler eller annat teatertrams (so sue me) men tack vare Madde upptäckte jag den fina musikalen Evita i och med filmatiseringen av den. Här finns så väldigt många fina bitar och trots den electropopälskare jag är måste jag säga att Madonnas storhet, trots att hon inte är någon stor vokalist, kommer fram bäst i enkla, avskalade låtar. Hör den vansinnigt vackra Another Suitcase In Another Hall ovan. Donnan menar verkligen det hon sjunger.
När Evita kom, 1996, hängde jag mycket på Stockholms genom tiderna (sedan min bögtideräkning) bästa gayklubb Gossip. Stället hade ta mig tusan allt! De spelade dansremixen av Don’t Cry For Me Argentina i tid och otid och vi flängde runt på dansgolvet som tokar. Åh, ljuva minnen!