Kanske någon kan finna detta underhållande och jag har skrivklåda så här kommer ett inlägg som jag aldrig trodde att jag skulle skriva.
I natt när jag inte kunde sova så såg jag en så usel film att jag var tvungen att se den till slutet. Jag återkommer till den. Men i huvudrollen: Brooke Shields (som jag inte har någon som helst relation till).
När jag väl somnade så drömde jag att Shields bad mig och ”frugan” att följa med henne till Västergötland. Hon skulle dit på begravning. Kvällen före avresa så ville hon bjuda oss på middag som tack för att vi ville följa med.
När vi kom hem till henne så hade hon druckit för mycket vin, så hon var inte i stånd att laga mat. ”Yeah, thanks for dinner”, sa jag syrligt.
”I will buy you dinner when we get there”, sluddrade hon.
(Jag uppskattar mina tvåspråkiga drömmar och detta var nog den första på engelska i kombination med finska. Jag drömmer väldigt sällan på finska men det händer då och då.)
Vi satte oss på tåget och vips var vi framme i Västergötland (jag är ju född och uppvuxen där, för övrigt) och vid ett gatukök köpte Shields mat åt oss men hon råkade spilla nåt över min och ”frugans” mat så den åkte i papperskorgen. Shields gillade inte maten och kastade även hon den i roskisen (som man kan säga på svenska här i Finland).
”What kind of food was it?” frågade jag.
”Don’t know but I didn’t like it.”
Sedan åkte Shields iväg på begravning och jag och ”frugan” övernattade i en stuga. Min pojkvän (!) Magnus skulle komma dit, men jag hade även en annan friare som hette Jörgen och jag visste inte vem jag skulle välja.
Mitt i natten knackade det på dörren men vi var så trötta efter tågresan att vi inte orkade kliva upp för att öppna. Efter mycket knackande så öppnade vi dörren och en ung kvinna som hade varit på rave (!) klev in och hon lade sig för att sova mellan mig och ”frugan”.
Sedan vaknade jag och undrade var jag var. Jag hade en stor kudde bredvid mig och jag trodde att det var den där unga kvinnan och jag undrade varför hon låg så nära mig. Sedan ”vaknade jag till” och insåg att det var en kudde och att min hund Blake låg tätt intill mig under täcket.
En konstig dröm.
FILMEN DÅ?
Den hette ”A Castle For Christmas”. (Se den inte! Eller jo, om du vill bli provocerad och om du vill släppa ut lite ånga.)
Brooke Shields karaktär Sophie Brown är en berömd författare och nu har hon i sin romanserie låtit en herre vid namn Winston falla ner för en trappa och dö. Hennes läsare älskar Winston och nu är de rasande. Medan Sophie intervjuas i teve går läsarna omkring på gatorna i New York och protesterar, med plakat som det står ”We want Winston back!” och liknande på. (Så otroligt töntigt.)
Sedan, för att fly undan alla arga läsare, åker Sophie till Skottland för att köpa sig ett slott (because that’s what you do…).
På flygplatsen väntar en chaufför i lite noppiga kläder och han talar en dialekt som Sophie inte förstår och här är det meningen att vi ska skratta.
Hon är så klart själv klädd som en filmstjärna ty hon är ju amerikanska och därmed lite finare och mer världsvan än den töntige skotten.
Sophie tar in på ett Bed & Breakfast och på pubben sitter ett gäng urtrista karaktärer och stickar. Naturligtvis har de klämt in den obligatoriska färgade, feta, roliga kvinnan och den obligatoriska, feta, mysiga bögfarbrorn. Jo, och han är stum. Han har inte talat sedan hans man dog. (Så otroligt töntigt.) Där finns också en intetsägande yngre hoppetossa med lite lustiga kläder och färgglatt hår. Plus så klart den obligatoriska, gulliga äldre damen som är som en mamma för dem alla. (*gäsp*)
Jag blir så trött på tvångsmässigt inkvoterade rollfigurer som inte tillför någonting.
Naturligtvis har samtliga läst Sophies böcker och de tycker att det är bra att hon ”dödade Winston”.
Sophie tar sig till slottet och där bor (naturligtvis) en elak hertig. Riktigt bitter är han. De hatar varandra från första stund och naturligtvis förstår vi att de kommer att förälska sig i varandra.
Jag vill här inflika att jag inte har någonting emot förutsägbara romantiska komedier. Men de måste ha ett hållbart manus!
Här är dessutom dialogen så oerhört tafflig.
Anyway. Sophie flyttar in på slottet och hertigen försöker göra hennes liv till ett helvete eftersom han egentligen inte vill sälja, men han måste.
Där bor också en intetsägande men snäll butler (tror jag) som heter Thomas samt en hund vid namn Hamish. Hunden ogillar först Sophie men snart är de så klart bästisar och hunden vill inte sova med hertigen utan med Sophie. Hunden Hamish är mycket fiffig så han lockar med sig Sophie till en dörr som hon öppnar och där ligger så klart hertigen naken i ett badkar och allt blir så ”pinsamt” och Sophie är ju så pryd och hon vill verkligen inte se hertigens snabel även om hon ju redan nu är lite sugen på en åktur.
Hertigen börjar läsa Sophies böcker i smyg. Överraskande va?
Han ser ner på henne då hon inte är akademiker och dessutom skriver hon ”tantsnusk”.
Det tar inte många scener innan Sophie och hertigen avnjuter ett regelrätt heterosexuellt samlag och Sophie tänker att hon ska stanna kvar på slottet och gifta sig med hertigen. Men han vill fortfarande inte ha henne där, eller sälja slottet. Han är naturligtvis frånskild (precis som Sophie) och lite avtrubbad när det kommer till kvinnor. (*gäsp*) Sophie blir sårad och packar sin väska och återvänder till B&B och ”stickningsklubben” och ingen vill att hon ska åka hem till New York och Sophie säger: ”You guys mean the world to me!” (Really?)
Och Sophie hade ju fixat en julfest på slottet och allt, och beställt kläder från nån fin boutique i New York till de stackars skottarna i ”stickningsklubben” som öppnar sina paket och samtliga får en fontänorgasm när de får se dessa ljuvliga, dyra plagg.
Den stumme bögfarbrorn blir dessutom så till sig att han börjar tala. (Obviously.)
Julfesten sätter igång och Sophie sitter ensam kvar och surar på sitt rum och då kommer hertigen ridande på en häst – och med en annan häst avsedd för Sophie – och efter lite tjafs så är det ”I love you” och ”I love you too” och sedan rider de till slottet och de är som en prins och en prinsessa och allt ljus är på detta förälskade par då de dansar så vackert och alla bildar en ring runt dem.
Ja, och sedan stannar Sophie så klart kvar i Skottland och hertigen och hon lever lyckliga på slottet som de nu kommer att äga och ta hand om tillsammans.
En så provocerande lökig skitfilm!
Helt fascinerande att såna här ens görs.
Så tänkte jag för mig själv att tänk om jag sprang på Shields och sa: ”I really loved that movie. Such great characters! And what a script!”
Hade hon förstått ironin? Vad tror ni?
Episode 9.