Kategori: Media

Grey’s Anatomy

Men hallå! Igår råkade jag se ett avsnitt av Grey’s Anatomy och blev både fast och förälskad. Idag var jag således tvungen att införskaffa hela säsong ett och jag har sett samtliga nio avsnitt under denna min lediga dag. Varför berättade ingen för mig att det fanns en sådan här underbar serie?! Den har ju ta mig tusan allt!
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Barnprogram

Ett av mina hatobjekt är barnprogram på TV och det är ju helt okej eftersom jag knappast tillhör målgruppen. Iofs var jag inte särskilt förtjust i barnprogram som barn heller. Jag såg hellre Dallas, Dynastin och Falcon Crest. Samt Bagen och alla andra musikprogram. Nu har jag dock, i och med att TV:n oftast står på på jobbet, sett ett par roliga program riktade till barn. Först det här där Babsan lär barn vett och etikett. Vet ej vad det heter men det går på helgerna, på TV4 tror jag. Samt Staraoke där de sjunger nutida hits och publiken är så där härligt överentusiastisk (på samma sätt som i Babsan-programmet). Himla kul.

MTV osv.

Ikväll har jag gjort något jag numera gör ytterst sällan – jag har sett på MTV. Mer exakt MTV Europe Music Awards från Köpenhamn.

Jag sörjer verkligen tiden då jag hade MTV på i bakgrunden hela dagarna. Numera har musiken på denna kanal fått en ynklig liten biroll bland en massa dejting-, pimpa hit och dit- samt gör-så-idiotiska-saker-som-möjligt-program.
Dödsstöten kom när de valde att göra MTV till en mer eller mindre lokal kanal. Vad är då meningen med hela MTV?
För att inte tala om censuren. Efter att Madonna och andra trotsiga damer härjade loss och blev tillrättavisade under hela 80- och 90-talen visar de nu fler än ett program där vuxna (till åldern, uppenbarligen inte till sinnet) karlar visar både dase och tillbehör. Galet.
Sedan kan jag heller inte förstå vitsen med att de på Awards-ceremonier tillåter sina programledare att säga “fuck” gång på gång när de ändå klipper bort det i repriserna de kör mer eller mindre dygnet runt veckan därpå. Varför ha det i manuset då?
Å andra sidan – jag har blivit en oldie but goldie. Den mesta musiken som spelas nu är sådant jag kallar hiphopcrap, så jag tillhör så klart inte målgruppen. Men visst var det fint med musik med härliga melodier?

Pradajäveln

Idag såg jag Djävulen bär Prada. Den var ungefär exakt som serien Ugly Betty. Meryl Streep var bra så klart men en smula besviken är jag nog. Allt detta bitchande, jag har så svårt att tro att någon med en enda liten gnutta självrespekt skulle svälja det. Men, ja, underhållande här och där.
Min favoritfilm med Meryl Streep är fortfarande She-Devil.