I SVT:s morgonsoffa sitter de och talar om sina favorit-MJ-låtar. Belysningen dämpas och de hör en liten skvätt av stycket medan de tittar på varandra, nickar lite i takt till musiken för att därefter säga smarta saker om det musikaliska geniet Michael Jackson.
Väldigt B.
Jag tänker mest på att måtte hans (?) barn nu bli adopterade av något trevligt par från Arizona.
Min syster var kär i MJ. Hon fick BAD-omslaget av mig och gick runt med det som vore det en docka. När hon skulle göra något privat var jag tvungen att täcka över omslaget – Michael fick inte se. Minns att jag hjälpte min syster att författa ett brev till MJ. “I understand you”, skrev hon. Hon var 5 år ung och hon kunde vartenda litet “tjoho” i samtliga MJ-låtar. Jag lovar. Bruden snackade inte engelska men hon kunde varenda liten textrad. På riktigt alltså.
RIP
Nu ältar vi inte detta tragiska livsöde någe mer. MJ borde ha fått leva som en läcker svart karl i någon liten amerikansk håla. Som vanligt skyller vi allt på grabbens överreligiösa psykopatföräldrar.
Slut.
Uppdatering: När MJ dör ringer TV4 upp Anna Book för att höra vad hon har för tankar. Why not, liksom. Det är därför SVT ringer upp mig i afton när England spöar Sverige i fotboll.
Kategori: Media
Sommaren gör oss så gott
God sommarmorgon.
Idag ska jag inte jiddra om att tunnelbanan bara går var tjugonde minut på grund av ombyggnad. Jag kommer heller inte uppmärksamma att tåget således är packat. Tänker inte fästa någon vikt vid att 10 meter innan ankomst till stationen som jag skulle kliva av på, stannade tåget i tunneln och stod still, still, still. Jag ignorerar också att samtliga superlånga rulltrappor var ur funktion och fick mig att känna astmasmak i munnen.
Det är nämligen sommar nu (denna vecka åtminstone) så nu är vi positiva och njuter av att folk beter sig som folk.
Vad har jag gjort under mina lediga dagar? Jag har sett film. Bland annat Marley and Me – en riktigt värdelös film med den superhemske Owen Wilson och den ärtiga Jennifer Aniston. Trots att filmen var kass grät jag riktiga tårar i slutscenerna. Det gjorde mig gott.
Såg också om The Reader, som jag ju såg på bio i Tel Aviv. Den var ännu bättre den här gången. Kate Winslet är ju helt enkelt bäst.
Krans
Nyhetsmissbruk/heroinister
“Jag har några tips på bra dokumentärer”, sa N när jag klev in på kontoret.
“Underbart”, svarade jag. “Shoot!”
Det är ingen hemlighet att jag sitter hemma och ser dokumentärer och debattprogram hela kvällarna.
När jag känns frånvarande under en kameradate med Y frågar han genast: “Vad handlar dokumentären om?”
Ja, så är det. Jag älskar dokumentärer och jag älskar debattprogram. Igår såg jag ett program om hur pyramiderna (kanske) byggdes + ett annat om främlingsfientliga partier i Europa.
Webb-tv är det bästa som hänt sedan… hjulet. Gäller dock ej TV4:s värdelösa webbröra.
Idag ska jag se Dope Sick Love – om heroinister i New York.
Chat
Jag spontanchattade om Sverigedemokraterna med författaren Pontus Mattsson på Aftonbladet.se nyss.
Den här gången kom min fråga med (minns förra gången jag chattade). Det är jag som är Linus. Haha. Jag vet inte varifrån det kom.
Länk borttagen och kommentarsfunktionen är avstängd.