Eftersom det är helg och läsarna är färre än vanligt så passar jag som vanligt på att komma med ett avslöjande.
Ni vet det där SMS:et jag hade ångest över för en vecka sedan… Det var egentligen två stycken. Det första skickade jag till Y och det andra till Italienaren. Hahaha så patetiskt.
Y svarade dagen därpå. ”Du får SMS:a mig när du vill – och jag menar det. Jag saknar dig också”, skrev han när jag bad om ursäkt för mitt tonårsaktiga beteende.
Även Italienaren hörde av sig och vi SMS:ade fram och tillbaka ett tag. Väldigt kryptiska meddelanden blev det (som så ofta).
Sedan var det tyst fram till igår då han ville tipsa om en film. ”Den är judisk och gay”. Jag kände redan till den (såklart) men tackade ödmjukt och önskade honom en fin helg.
Jag är en hyvens grabb men då och då skickar jag konstiga och oväntade SMS. Det är faktiskt inte så illa i det stora hela.
Kategori: Media
Dokutips
Som ni vet så ser jag en massa dokumentärer. Ofta blir jag upprymd och tittar med stort intresse, men inte så jätteofta sätter jag mig upp i soffan och säger med glöd i rösten: ”det här var ta mig tusan intressant!”
Det gjorde jag dock igår när jag såg The lost tomb of Jesus and Mary. Intressant ur ett både historiskt och religiöst perspektiv.
Se den. Ni har ju ändå inte så överdrivet mycket att göra idag.
Film- och dokumentärmåndag
Gårdagen var film- och dokumentärfylld. Vi såg bland annat Or (My Treasure) – en israelisk, prisad och hyllad film från 2004. Den handlar om tösen Or som tar tar hand om sin prostituerade mor. Småspännande med många oväntade vändningar i handlingen.
Vi såg även den svenska filmen Patrik 1,5, som ni ju känner till. Hunken Göran (Gustaf Skarsgård) adopterar tillsammans med sin make Sven (Torkel Petersson) en son, som istället för att vara 1,5 år visar sig vara en femtonårig huliganunge. Oväntade vändningar även här och klart sevärd även om ett par homoskämt kändes en smula föråldrade (fastän de dessvärre är lika aktuella som alltid).
En av dagens dokumentärer (dokukung som jag är) var Who Wrote The Bible. Mycket intressant! Oavsett om man är religiös eller ej så bör man se denna doku.
För övrigt såg jag i förrgår nya superfilmen 2012. Fantastisk! (Läs Dannes korta, koncisa utlåtande om filmen här – jag nickar instämmande.)
Das Leben der Anderen
Berlinmurens fall till ära såg jag igår kväll den fantastiska filmen De andras liv (Das Leben der Anderen), som visades på SVT i lördags. Jag upprepar: den var fantastisk! Spännande och intressant!
Kortfattat: Stasikarl avlyssnar författare och dennes käresta, han blir fascinerad som skulle han betrakta en högklassig teaterföreställning och med tiden börjar han att, istället för att försöka få dem på fall, beskydda dem.
Se den. Åh, vad jag älskar historia. Åh!
Jag tycker för övrigt att det är väldigt härligt att se tyskspråkig film; det dammar verkligen av min tyska. Tänk att språket sitter kvar så hårt i bakhuvudet fastän jag inte använt det sedan skolåren. Ljuvligt.
Jag var mycket flitig när det gällde tyskan, men dessvärre fick läraren – den onde Harry – mig att darra som ett asplöv så fort han uppenbarade sig. Därför fick jag nöja mig med en tvåa i betyg. När jag sedan bytte skola hade jag en parant dam som tysklärare. Hon gav mig en välförtjänt full femma. Så det så, Harry.
”Om jag inte får dig så ska ingen annan få dig heller”
Idag fick jag veta någonting jag inte ville veta. Jag reagerade en smula omoget, men mycket mänskligt; jag skäms således inte.
Jag lutar mig istället tillbaka och läser ett dagsfärskt nummer av Amelia.
Mina dagar som herrtidningsläsare är förbi – jag tänder helt enkelt inte på kvinnor. Inget konstigt med det. Däremot vill jag gärna veta vad de gör om dagarna – därav tantmagasinet Amelia.
