Jag hatar att vakna och mötas av dödsbesked. Surfar in på nättidningarna och med stora feta svarta bokstäver möts jag av oåterkalleliga nyheter.
När det sedan gäller någon jag faktiskt gillade så blir jag uppriktigt ledsen och sur.
Brittany Murphy var en favorit ända sedan jag först såg henne i Clueless och nu är hon borta. Tre år yngre än jag är nu blev hon; så sorgligt och inte minst så outhärdligt onödigt.
Tror vi tippar på knark.
Morgonens goda nyhet: Auschwitz-skylten är återfunnen. Undrar just vad det var för jävla nötter som stal den. As!
Kategori: Media
Enough Elin
Ett par tankar så här på kvällsgrenen.
1. Hur omoget det än må låta så ibland kan man faktiskt bara skylla på spriten. Alla har vi varit där. Man gör saker. Man bankar på dörrar. Man orsakar ”sexlarm”. Förhoppningsvis hamnar man inte i tidningen.
2. Det räcker med ”Stackars Elin”-kampanjen. Varenda jävla dag blir människor bedragna – och de blir kvar (arbetslösa) i sina trashiga förortstvåor.
Män är perversa as – inget konstigt med det. De gillar horor och slynor. Punkt slut.
Boktiteln som ”äger” (som ungdomarna brukar säga)
Jag förstår att ni sitter och tokknapprar på ”uppdatera”. ”Varför har han inte skrivit nåt idag?”, flämtar ni förmodligen.
Jag är lite upptagen på jobbet, förstår ni, och så har jag knåpat med kommande bloggboken! Måste välja och vraka bland alla mina fantastiska inlägg (boken får ju inte bli för tjock så en hel del måste helt sonika plockas bort). Ja, allt jidder ska väck; det blir en kärleksfull bok. Fantastiskt.
Omslaget är färdigt och titeln – som jag är mycket nöjd med – ser ni nedan.
Voilà!
Ja, jag har siktet inställt på att bli Vulkans mest framgångsrika författare. Under tiden vi väntar kan vi ju läsa den där intervjun de gjorde med mig.
Vänta bara tills ni får se baksidan – den är jäkligt fräsig!
Det där SMS:et
Eftersom det är helg och läsarna är färre än vanligt så passar jag som vanligt på att komma med ett avslöjande.
Ni vet det där SMS:et jag hade ångest över för en vecka sedan… Det var egentligen två stycken. Det första skickade jag till Y och det andra till Italienaren. Hahaha så patetiskt.
Y svarade dagen därpå. ”Du får SMS:a mig när du vill – och jag menar det. Jag saknar dig också”, skrev han när jag bad om ursäkt för mitt tonårsaktiga beteende.
Även Italienaren hörde av sig och vi SMS:ade fram och tillbaka ett tag. Väldigt kryptiska meddelanden blev det (som så ofta).
Sedan var det tyst fram till igår då han ville tipsa om en film. ”Den är judisk och gay”. Jag kände redan till den (såklart) men tackade ödmjukt och önskade honom en fin helg.
Jag är en hyvens grabb men då och då skickar jag konstiga och oväntade SMS. Det är faktiskt inte så illa i det stora hela.
Dokutips
Som ni vet så ser jag en massa dokumentärer. Ofta blir jag upprymd och tittar med stort intresse, men inte så jätteofta sätter jag mig upp i soffan och säger med glöd i rösten: ”det här var ta mig tusan intressant!”
Det gjorde jag dock igår när jag såg The lost tomb of Jesus and Mary. Intressant ur ett både historiskt och religiöst perspektiv.
Se den. Ni har ju ändå inte så överdrivet mycket att göra idag.