30-dagarsutmaningen fortsätter.
Dag 2: Din favoritfilm.
Svårt, svårt – det finns ju hur många favoriter som helst, men måste jag välja en så är den första som poppar upp i huvudet (klockan är halv åtta på morgonen) den fantastiska Yossi & Jagger, regisserad av Eytan Fox som också ligger bakom en annan sevärd film: Walk On Water.
Jag har skrivit om filmen tidigare*, och kortfattat handlar den om de två soldaterna Yossi och Lior (som kallas Jagger). De är stationerade vid den libanesiska gränsen och har en hemlig kärleksrelation som slutar i… dramatik.
Jag har inte sett filmen på ett tag och när jag ser trailern inser jag att jag får plocka fram den ur dvd-hyllan på söndag – när ESC-febern lagt sig.
En längre hemmagjord ”trailer” finns här.
*Har inte hunnit lägga ut det inlägget efter den beryktade bloggkraschen.
Läs även andra bloggares åsikter om Yossi & Jagger, Eytan Fox
Kategori: Film och TV
It comes and it comes (and cums and cums)
Gårdagen avslutade jag med filmen Prime. Jag youtubade och halkade in på en intervju med Meryl Streep som var i färd med att promota denna film och vips satt jag och såg den.
Mycket trevlig. Ja, Meryl Streeps rullar är ju alltid sevärda.
Naturligtvis visade det sig snart att det fanns ett judiskt tema i filmen – ja, det är ju så att allt judiskt bara kommer till mig.
Det gäller även män. Jag googlade just hunken i huvudrollen och ja, det är klart att Bryan Greenberg är jude. Och vacker som denna aprilmorgon.
Sebbe väckte mig och jag öppnade balkongdörren och låg i sängen och fantiserade om vad Bryan Greenberg och jag skulle kunna hitta på tillsammans lyssnade på fåglarna som sjöng sina vackraste sånger. Visst är det underbart! Efter en promenad slank en tallrik fil + blåbär ner och nu krävs kaffe i stora mängder inför en timmes arbete. Därefter tar jag semester ”på riktigt”.
Lördagen avslutas…
”Vår hämnd är att överleva”
Igår var det dags för veckans hett efterlängtade filmkväll. Ja, jag beställde ett gäng filmer för ett tag sedan, på finskt resp. israeliskt/judiskt tema och igår tog jag mig an den senare genren.
Först ut: Motstånd (Defiance) (2008) av Edward Zwick. Otroligt spännande verklighetsbaserad berättelse om fyra bröder som efter att deras föräldrar dödats av nazisterna flyr in i de vitryska skogarna. Till en början vill de hämnas men snart ser de som huvuduppgift att rädda så många människor som möjligt. De vill inte bli monster; måste man förlora mänsklighet för att rädda mänsklighet? Nej, ”vår hämnd är att överleva”.
Gripande, spännande och bra. Så pass att jag råkade slå huvudet i väggen ett par gånger och drog täcket upp över ögonen med jämna mellanrum. Motstånd är en sån där film som får en att känna ”kan den inte vara slut snart!” eftersom man inte vill se mer elände och verkligen hoppas på ett lyckligt slut.
Film nummer två: Citronlunden (Etz Limon) (2008) (även denna verklighetsbaserad) av Eran Riklis handlar om Salma, spelad av den arabisk-israeliska Hiam Abbass. Hon lever ett stilla liv, med sina citronträd som enda inkomstkälla, i sitt hus på Västbanken alldeles intill den gröna linjen. I huset på andra sidan gränsen flyttar en dag den israeliske försvarsministern med fru in och snart har citronlunden förvandlats till säkerhetsrisk och den måste bort. Salma ger sig inte och hon tar hjälp av en advokat, spelad av Ali Suliman – hunken vi såg i Paradise now som jag kort nämnde här. De fattar tycke för varandra och det skvallras på byn.
Försvarsministerns fru, spelad av den ljuva Rona Lipaz-Michael, börjar se det absurda i citrondramat. Hon sitter instängd i sitt fort och maken är sällan hemma och äktenskapet känns inte särskilt välmående.
Mycket bra film med strålande skådespeleri! Rekommenderas.
Trailer
Trailer
Läs även andra bloggares åsikter om citronlunden, defiance, motstånd, israelisk film
