Kategori: Film och TV

”Vår hämnd är att överleva”

Igår var det dags för veckans hett efterlängtade filmkväll. Ja, jag beställde ett gäng filmer för ett tag sedan, på finskt resp. israeliskt/judiskt tema och igår tog jag mig an den senare genren.
Först ut: Motstånd (Defiance) (2008) av Edward Zwick. Otroligt spännande verklighetsbaserad berättelse om fyra bröder som efter att deras föräldrar dödats av nazisterna flyr in i de vitryska skogarna. Till en början vill de hämnas men snart ser de som huvuduppgift att rädda så många människor som möjligt. De vill inte bli monster; måste man förlora mänsklighet för att rädda mänsklighet? Nej, ”vår hämnd är att överleva”.
Gripande, spännande och bra. Så pass att jag råkade slå huvudet i väggen ett par gånger och drog täcket upp över ögonen med jämna mellanrum. Motstånd är en sån där film som får en att känna ”kan den inte vara slut snart!” eftersom man inte vill se mer elände och verkligen hoppas på ett lyckligt slut.
Film nummer två: Citronlunden (Etz Limon) (2008) (även denna verklighetsbaserad) av Eran Riklis handlar om Salma, spelad av den arabisk-israeliska Hiam Abbass. Hon lever ett stilla liv, med sina citronträd som enda inkomstkälla, i sitt hus på Västbanken alldeles intill den gröna linjen. I huset på andra sidan gränsen flyttar en dag den israeliske försvarsministern med fru in och snart har citronlunden förvandlats till säkerhetsrisk och den måste bort. Salma ger sig inte och hon tar hjälp av en advokat, spelad av Ali Suliman – hunken vi såg i Paradise now som jag kort nämnde här. De fattar tycke för varandra och det skvallras på byn.
Försvarsministerns fru, spelad av den ljuva Rona Lipaz-Michael, börjar se det absurda i citrondramat. Hon sitter instängd i sitt fort och maken är sällan hemma och äktenskapet känns inte särskilt välmående.
Mycket bra film med strålande skådespeleri! Rekommenderas.
Trailer

Trailer

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det där SMS:et

Eftersom det är helg och läsarna är färre än vanligt så passar jag som vanligt på att komma med ett avslöjande.
Ni vet det där SMS:et jag hade ångest över för en vecka sedan… Det var egentligen två stycken. Det första skickade jag till Y och det andra till Italienaren. Hahaha så patetiskt.
Y svarade dagen därpå. ”Du får SMS:a mig när du vill – och jag menar det. Jag saknar dig också”, skrev han när jag bad om ursäkt för mitt tonårsaktiga beteende.
Även Italienaren hörde av sig och vi SMS:ade fram och tillbaka ett tag. Väldigt kryptiska meddelanden blev det (som så ofta).
Sedan var det tyst fram till igår då han ville tipsa om en film. ”Den är judisk och gay”. Jag kände redan till den (såklart) men tackade ödmjukt och önskade honom en fin helg.
Jag är en hyvens grabb men då och då skickar jag konstiga och oväntade SMS. Det är faktiskt inte så illa i det stora hela.

Film- och dokumentärmåndag

Gårdagen var film- och dokumentärfylld. Vi såg bland annat Or (My Treasure) – en israelisk, prisad och hyllad film från 2004. Den handlar om tösen Or som tar tar hand om sin prostituerade mor. Småspännande med många oväntade vändningar i handlingen.
Vi såg även den svenska filmen Patrik 1,5, som ni ju känner till. Hunken Göran (Gustaf Skarsgård) adopterar tillsammans med sin make Sven (Torkel Petersson) en son, som istället för att vara 1,5 år visar sig vara en femtonårig huliganunge. Oväntade vändningar även här och klart sevärd även om ett par homoskämt kändes en smula föråldrade (fastän de dessvärre är lika aktuella som alltid).
En av dagens dokumentärer (dokukung som jag är) var Who Wrote The Bible. Mycket intressant! Oavsett om man är religiös eller ej så bör man se denna doku.
För övrigt såg jag i förrgår nya superfilmen 2012. Fantastisk! (Läs Dannes korta, koncisa utlåtande om filmen här – jag nickar instämmande.)