God sommarmorgon.
Idag ska jag inte jiddra om att tunnelbanan bara går var tjugonde minut på grund av ombyggnad. Jag kommer heller inte uppmärksamma att tåget således är packat. Tänker inte fästa någon vikt vid att 10 meter innan ankomst till stationen som jag skulle kliva av på, stannade tåget i tunneln och stod still, still, still. Jag ignorerar också att samtliga superlånga rulltrappor var ur funktion och fick mig att känna astmasmak i munnen.
Det är nämligen sommar nu (denna vecka åtminstone) så nu är vi positiva och njuter av att folk beter sig som folk.
Vad har jag gjort under mina lediga dagar? Jag har sett film. Bland annat Marley and Me – en riktigt värdelös film med den superhemske Owen Wilson och den ärtiga Jennifer Aniston. Trots att filmen var kass grät jag riktiga tårar i slutscenerna. Det gjorde mig gott.
Såg också om The Reader, som jag ju såg på bio i Tel Aviv. Den var ännu bättre den här gången. Kate Winslet är ju helt enkelt bäst.
Kategori: Film och TV
Palestinsk film, norska idioter, italienskt drama samt underbara Dansken
Efter lite drama med Italienaren SMS:ade jag Dansken i fredags och undrade när han ska bjuda mig på middag i den posha (andrahands-) bostaden på Östermalm.
Han svarade: “När som helst!”
Jag: “Ikväll?”
Han: “Javisst. Men kan vi skippa middagen? Jag har inga köksprylar”.
Jag: “Liquid dinner then!”
Han: “Ja, jag tänkte det.”
Alltså bar det av till Östermalm på kvällen och det blev en ljuvlig kväll med dvd, vin och whisky. Dansken är en sån solstråle och jag älskar honom djupt. Man vill liksom… bara vara snäll mot honom.
Dansken berättade något jag inte riktigt kan släppa.
Han var på ett café i Oslo och blev av med sin väska (ett par lesbianer stal den, har han räknat ut. Nej, det är inte intressant att de var just lesbianer men inlägget blir ju lite roligare om jag skriver det) och han gick fram till baren och bad personalen stänga av musiken så att hans väninna kunde ringa Danskens mobil (som låg i den stulna väskan) för att höra om den var kvar i lokalen (och därmed sätta dit tjyvarna).
“Nej, det kan jag inte göra”, svarade bruden på bebisspråket norska.
“Men du vill väl att jag ska kunna betala för mig?” sa Dansken.
“Ja, men det är ditt ansvar att hålla reda på dina saker”.
“Men herregud! Stäng av musiken”.
“Nej”.
Vad är det för attityd? Är det en fin medmänniska? Jag önskar henne allt ont. Är man dum mot min Dansken förtjänar man eländes elände.
Och vad är det för fel på människor som stjäl en medmänniskas väska? Vad fick de för uppfostran? Förstår de inte hur jobbigt det är att bli av med plånbok, mobiltelefon, hemnycklar, pass och dessutom en flott väska? Och att till råga på allt bli av med sina tillhörigheter utomlands (nåja)!
Åh, jag är så trött på dessa idioter som förpestar vår värld. Bura in packet och låt dem utföra straffarbete resten av livet så vi reko människor kan röra oss i ett tryggt samhälle. Vi förtjänar det.
Såg Paradise Now. Rekommenderas.
Limbo, Julia och Gloria
Det var en blandad helg vill jag lova.
Fredag:
Var på väg till favoritkrogen för att träffa DK. SMS från ITA. Bad honom komma dit. Jag blev lite trött/grinig/irriterad och “ställde till med en scen”. Attans. Jag klarar inte av relationship limbo. Jag vill veta vad som sker och vad som är och vad som kan komma eller inte komma.
Då ställer jag ultimatum.
Oftast tycker jag inte riktigt om svaret jag får och då börjar dramat på allvar.
Lördag dag:
Jag gjorde två för mig mycket ovanliga saker! Jag fikade (!) med Italienaren och jag gick på filmfestivalen (!) med densamme. Alltså kom jag att gå på bio hela två gånger detta år. Vi såg filmen Julia. I efterhand kom jag på att den påminde väldans mycket om filmen Gloria + att den innehöll ett par grova manusmissar (vad hände med mamman?), men bortsett från det tyckte jag väldigt mycket om filmen. Jag satt fängslad från början till slut och glömde för ett kort tag att världen är en sorglig plats. Det är trots allt därför jag ser film – för att komma till en annan tid och plats för ett ögonblick.
Jag rekommenderar både Julia och Gloria starkt, starkt.
Lördag kväll:
Somnade i soffan. Vaknade av att Italienaren ringde och var på väg över. Såg dvd tills vi somnade huller om buller. Överraskande vuxenmys och sömn.
Söndag:
En väldigt trist dag. Brun! Inte grå utan brun. Och jag hade absolut ingenting att säga. Om någonting. Till ingen.
En sån söndag
Det blev ju en fin söndag det här.
Jag och Dansken har sett en massa söndags-TV. Vi har beställt pizza på hemkörning. Vi har promenerat med Sebbe och känt höstvindarna i ansiktet. Vi har ätit en massa karameller. Vi har sett Andarnas Hus – åh, vad den är bra!
Nu har Dansken just åkt hem för att förbereda sig inför morgondagens arbete. Själv har jag en vecka kvar av min semester.
Gårdagens klubbesök blev lyckat. Först ölade vi på favoritbaren (som var FULL av folk) och därefter blev det lite dans. En mycket bra helg, helt enkelt.
Mitt årliga biobesök
Tro det eller ej, men Dansken är fortfarande kvar.
Även om vi inte är ett par var det… trevligt… att komma hem och upptäcka att
1) disken var borta
2) någon frågade: “vill du ha kaffe?”
Ni sambos vet inte hur bra ni har det.
Även om det är underbart att vara ensam då och då (ganska ofta till och med).
Sebbe älskar honom. Det är ett stort plus.
Igår såg jag äntligen Sex and the City-filmen. Dansken och jag slog oss ner med popcorn i ett hav av unga brudar. Jag tror vi var fyra herrar i salongen. Och jag förstår inte hur min, uppenbarligen iskalla, väninna Gucci “gillade filmen men inte fällde en enda tår”.
Jag var tårögd mest hela tiden.
Läs inte vidare om du inte vill veta mer om filmens innehåll.
Okej.
Jag tyckte mycket om filmen och den berörde mig som sagt. Lite besviken var jag över det faktum att bröllopet hade så stor roll i det hela. Jag är inte särskilt intresserad av bröllop. Eller bröllopsklänningar.
Filmen var heller inte lika g-l-a-d som jag förväntat mig. Depressionen i Mexiko gjorde mig lätt deprimerad.
Men nog skrattade jag gott också. Samanthas repliker var oftast guld värda och Charlotte var ljuvlig. Mirandas hår var tyvärr lite fult igen och Carrie passar inte i mörka lockar.