Fem vidriga år

[Tidsinställt inlägg.]

Idag har den israeliske soldaten/gossen/sonen Gilad Shalit varit kidnappad av palestinierna i FEM HELA ÅR.
Dagen då han kidnappades var ingen bra dag för mig heller. Jag skrev:

En gång till; jag hatar, hatar, hatar folk som skräpar ner. Känner mig löjlig när jag går på något som närmast liknar en soptipp och plockar upp hundbajan. Skärp er för fan.
Och du töntige vuxne svettstinkande karl som kör runt på din mesiga minimoppe på cykelbanan, på fotbollsplanen och på hundängen. Fuck off.

Nu i efterhand så känns det ju lite futtigt i jämförelse. Tänk att medan jag skrivit alla inlägg som finns här nedan, så har Gilad suttit inspärrad. SLÄPP UT HONOM!

 

Det går bra nu

Det går bra för Israel judarna. Och det är väl det som stör Svenne.
Själva sitter vi här i vår misär och ingen vågar säga något av rädsla för att KRÄNKA någon.

israel i sverige
israel i sverige

Puss på mitt adopterade hemland. Mitt utlovade, efterlängtade inlägg handlar om just detta: att jag aldrig känt mig så välkommen och accepterad någonstans, som i Israel. Inte ens i mina två biologiska hemländer.
Så kan det gå. Your loss, baby. Bit du i ditt sura, besprutade äpple.