Försoningens tid är nu

Blow that horn, babe.*

Judendomens heligaste dag är här: Jom Kippur (eller den stiligare stavningen: Yom Kippur). Det är hög tid att försonas med medmänniskorna och att tänka på allt eländes elände en ställt till med under det gångna året – och att göra om och göra rätt.
Direkt från Wiki (fet stil av mig):

Efter att templet i Jerusalem förstörts firas försoningsdagen genom att fasta, be böner, samlas till gudstjänster och be sina medmänniskor om förlåtelse. Under djupt allvar tänker man tillbaka på det år som gått och vad man kan ha gjort för fel och misstag. Samtidigt lovar man Gud att försöka bli en bättre människa och att försöka leva som Gud har tänkt att människan bör leva.
Helgen börjar i synagogan kvällen innan med att man ber Kol Nidre, en bön om tillgift för de uppriktiga löften till Gud som man kommer att ge under året men inte lyckas hålla.
Under jom kippur förväntas man försonas med sina ovänner, bära vit skrud och kippa samt tända ljus för avlidna.
Under hela jom kippur avstår man från mat och dryck. Liksom under rosh hashana blåser man även i ett vädurshorn, en shofar, vilket skall väcka människorna till eftertanke.
Helgen avslutas med Neila, en bön om försoning.

Fantastiskt va! Judendomen känns mer konkret och det var bland annat därför jag valde den vägen. Inget konstigt med det.

*Lite, lite humor skadar faktiskt aldrig.

Comeback och gott nytt judiskt år

Shana Tova!

Jag har några händelserika dagar framför mig.
Först jobb och intressant möte. I eftermiddag ska jag, efter att den senaste veckan ha ’övat’ på utomhusgym, göra comeback på ett ’vanligt’ sådant. Det är en comeback som heter duga då jag inte har besökt ett regelrätt gym sedan 1990 (bortsett från ett studiebesök som slutade med att jag gick därifrån med panikångestattack i kroppen).
Snart har jag en ny date också – och ja, jag har lagt de svenska nordiska männen bakom mig. Det får räcka med en svensk nordisk date per årtionde då svenska nordiska mjäkiga män inte faller mig på läppen (så jävla mycket snack och ingen som helst verkstad). Alltså ska jag dejta den ryska (smarta, intressanta, stiliga) juden. Det känns gott att vara tillbaka på banan.
Vi ska heller inte glömma att fira det judiska nyåret (se inlägg från i fjol: 1 och 2).
Tänk: alla brutna nyårslöften får en andra chans då år 5771 gör entré.
På grund av min strikta diet blir det inget Rosh Hashana-ris i år. Det får räcka med äpplen och honung.

✡ שנה טובה Shana Tova ✡

Gott nytt och supersött år!

Har ni hört något så vackert

Intolerance lies at the core of evil.
Not the intolerance that results from any threat or danger.
But intolerance of another being who dares to exist.
Intolerance without cause. It is so deep within us,
because every human being secretly desires
the entire universe to himself.
Our only way out is to learn compassion without cause.
To care for each other
simply because that ‘other’ exists.
Rabbi Menachem Mendle

Åh, du lyckliga judinna!

De judiska kvinnorna hade (har?) det bra.
Så länge de inte var gifta med sjömän, vill säga.

Judendomen, å sin sida, talade redan på 200-talet om makens plikt att tillfredsställa sin hustru: Varje dag om han är så rik att han inte behöver jobba, men bara en gång i halvåret för en sjöman.

Intressant om religion och sex i dagens SvD.