Patetiskt statement år 2010


Hej. Jag ska gå ut och träffa en vän nu. Jag undrar bara: är min davidsstjärna stor nog, eller borde jag ha valt en större?
Det är ju så att jag kan inte acceptera att jag lever i ett land där det är KONTROVERSIELLT att bära davidsstjärna – där man riskerar att bli nedslagen för att man är jude.
Jag har således bestämt mig för att alltid, alltid bära en.
På samma sätt som jag för 10-15 år sedan gick runt med en regnbågsflagga.
Nån jävla ordning får det vara va.

Nu hände det igen

Var ute med Sebbe och vi gick längs en gatstump vi faktiskt aldrig besökt tidigare (trots närheten till hemmet). I godan ro strosade vi och jag vände plötsligt blicken mot vänster och vad såg jag? Precis som igår stod där en menorah i vardagsrumsfönstret. Jag blev alldeles till mig och mycket rörd eftersom jag gick runt där och kände mig en smula usel. Sedan var det som om allting föll på plats och jag kände återigen att jag var på ”rätt väg”.
Fatta.
Alla dessa tecken! Gårdagens inlägg finns här.

Sånt som händer mig men förmodligen inte dig

Eftersom jag har Ofra-helg så har jag spelat henne mer eller mindre non stop i tre dygn och nyss när jag och Sebbe var ute på en halvlång kvällspromenad så gick jag runt och sjöng på låten iTunes slumpade fram just innan vi gick hemifrån: en gammal judisk folksång tror jag bestämt att det är.
Vi gick på en trång liten gångväg  som vi gjort så många gånger förr, men plötsligt, mitt i mitt ivriga sjungande, så tittade jag upp på huset framför mig (som jag gjort så många gånger förr) och då såg jag att i vardagsrumsfönstret på tredje våningen stod en enorm menorah (alltså en judisk ljusstake). Det kändes magiskt, måste jag säga.
Nästan samma sak hände förra veckan då jag gick för att träffa min isravän; jag promenerade förbi en loppis som jag passerar varje dag jag går till eller från jobbet. Nu stod där plötsligt en liten och en en stor menorah längst fram i skyltfönstret.
Jag ser dessa tecken överallt och titt som tätt och jag tolkar det hela så här: framtiden är vacker som ett hav av blomster.

Jättemenorahn vid Knesset.

Påsk och Pesach på tapeten

Ja, nu är det ju så att jag har lämnat kristendomen bakom mig, men här får ni ett par påskiga bilder.
Nej, inga påskkärringar, kycklingar, målade ägg här inte.
Vi snackar Jesus och Jerusalem.

Naturligtvis har jag uppmärksammat Pesach under veckan som gått.
Wiki: Pesach (hebr. פֶּסַח), den judiska högtiden, det osyrade brödets högtid, firas till minne av uttåget ur Egypten och är en av de viktigaste judiska högtiderna.
Det hebreiska ordet pesach betyder ”passera förbi” och på engelska brukar termen ”passover” användas. Detta syftar på Andra Mosebok 12:23, där Gud meddelar Moses att han kommer döda den förstfödde sonen i varje egyptiskt hem, men passera förbi de dörrar som insmorts med blod från ett lammoffer. Genom blodmarkeringen kunde därmed de judiska gossebarnen överleva.