Shopping och flirtande män

Idag shoppade jag alltså. Som vanligt i turbofart eftersom jag verkligen inte gillar att handla kläder.
På en halvtimme hittade jag i alla fall en jacka (äntligen en simpel helsvart utan konstiga detaljer), tre tröjor (likadana i olika – jordnära – färger) och en väska som var så ful att den blev snygg (lite grön/beige med ett fack med jobbiga metallspännen som lås). Jag ville verkligen ha den.
Jag vet inte hur många meddelanden jag fått på den-där-siten-där-alla-har-en-sida-ni-vet de senaste dagarna. JÄTTEMÅNGA. Dessvärre har de alla varit från helt anonyma avsändare, dvs såna utan bild på sig själva och med minimal om ens någon presentationstext. Dessutom har de alla skrivit ungefär samma sak (”söt kille”, “vad snygg du är” eller “hallå snygging”).
Mitt standardsvar har således varit; “Tack, hur snygg är du då?”.

Tredje gången gillt?

Nu har jag sålt min Sony Ericsson för tredje gången. Nu hoppas jag att pengarna rasar in på mitt konto och att jag slutligen blir av med mobilen.
Första köparen försökte som sagt lura av mig den (via London-New York-Nigeria). Den andra köparen var okontaktbar tack vare både felaktigt mobilnummer och mailadress. När jag meddelade Tradera om denna oseriösa köpare attackerade denna bittra lilla Växjödam till köpare mig genom att påstå sig ha betalat mig för varan men att jag lurat henne (omöjligt då hon inte ens haft mina kontouppgifter).
Men jag är van. Och det är därför jag i regel ogillar människor. De flockas runt mig oavsett område.
Om folk slutade leva efter andra människors oskrivna regler. Om de fick en kärleksfull men ack så bestämd uppfostran. Om de tänkte själva istället för att läsa tusentals år gamla böcker. Då skulle folk nog inte vara så bittra att deras största intresse är att sabba för andra.

Försök inte blåsa mig

Någon försökte blåsa mig! Som sagt hade jag lagt ut en mobil på Tradera och jag fick den såld för drygt 1300 kr. Köparen och hans tillvägagångssätt gjorde mig dock mer än lovligt konfunderad. Kortfattat; köparen sade sig vara bosatt i New York. Han ville köpa mobilen åt sin bror som var bosatt i Nigeria. Och affären skulle gå via en brittisk bank. Fick ett mail från den så kallade brittiska banken och det hela gick ut på att de skulle vara en mellanhand och de informerade mig härmed om att köparen satt in pengarna som skulle föras över till mitt konto så fort jag mailat dem kvittot på att jag skickat iväg varan. Varningsklockorna ringde inte bara av det faktum att det hela kändes så ansträngande; Sverige-New York-England-Nigeria. Mailet från “banken” var dessutom författat på rätt knacklig engelska och layouten på detta “officiella” mail var oerhört oproffsigt. Sedan såg jag på Tradera att köparen blivit avstängd.
Alltså har jag lagt ut en ny annons

Skräpmobil

Skulle ringa pappa men hamnade hos nummerupplysningen. Är så trött på min displaylösa skräpmobil.
Hoppas jag snart får tillbaks den som är inlämnad för lagning och inga andra gamla telefoner finns att tillgå heller. Den förrförra gav jag till en fattig kvinna i Polen och den förrförrförra fick RJ:s brors fru. Jag måste sluta ge bort saker jag kan komma att behöva själv.