personligt, pop och politik
Sidan History Addicts på Facebook lade upp denna bild. Läs några av kommentarerna här nedan. Är det konstigt att jag är deprimerad?
Efter 7 okt. 2023 visar folk sina rätta, äckliga jag. Idag är det helt okej att hylla Hitler och det är helt i sin ordning att hata judar.
Världen har blivit spritt språngande galen.
Igår kväll var det äntligen dags för Kylie Minogue att på sin världsturné komma till Finland och jag såg henne i Esbo. Biljetten köpte jag redan i november och nu var det dags!
Jag kan leva på denna upplevelse ett tag och nu ska jag skriva av mig lite.
För det första så var det toppen att konserten hölls i relativt lilla Metro Areena. Det var lite mer intimt än i en superarena och var man än satt/stod så såg man hela tiden allt som hände på scen.
Och oj, vad det hände saker! Dock ingen rekvisita (på en turné hade Kylie med sig en fontän!) men det behövdes inte, för det hände saker på de gigantiska skärmarna (lite som i Eurovision).
Publiken var mycket blandad. Bakom mig hade jag några kvinnor i yngre medelåldern som levde livets liv.
Bredvid mig hade jag ett par (runt 60) som satt och klappade med och vid några tillfällen till och med stod de upp och smådansade. På andra sidan hade jag en ung man och hans vän. Eller flickvän. Men förmodligen var de bästisar. Han var nog gay.
Han och jag (och hon då och då) dansade nästan non-stop i två timmar (och jag dansar ALDRIG eftersom jag är karaokekung och ingen dansare) och både han och jag (och lite hon) kunde alla texter och oj, vad vi ylade.
Framför mig satt fyra rader heterosexuella par i medelåldern (jag är fördomsfull nu) som förmodligen var höginkomsttagare från Esbo och tyckte att det var lite kul att gå på teater. Ja, för de betedde sig som att de såg en teaterföreställning. Men vid två tillfällen ställde även de sig upp och skakade loss.
Och så var det ju miljarders miljarder homosexuella män i alla åldrar. Samt de där fanatikerna som åker med på hela VÄRLDSturnén. ”You’re here every night”, sa Kylie till en av dem.
Och Kylie var på så gott humör. Förmodligen på grund av att hon på grund av halsproblem (märkets inte av igår kväll!) hade tvingats ställa in förra veckans fyra konserter.
Så kollade jag media och jag hittade bara två artiklar. En (Helsingin sanomat) är helt kul: https://www.hs.fi/pkseutu/art-2000011313757.html
En artikel (Iltalehti) är patetisk. De gnäller över att Kylie sa ”Hello Helsinki” och ”How are you, Helsinki?” när vi ju var i Esbo. *gäsp* : https://www.iltalehti.fi/…/d7a8f39b-18d3-4326-95f7…
Avslutningsvis. Min vän Mitzman frågade ju mig för ett tag sedan, när han tittade på mina Kylie-skivor på väggen, varför jag älskar Kylie så mycket. Jag kan sammanfatta det så här: för det första så gör hon så jäkla bra musik. Och hon verkar vara en så genuint trevlig och varm person. Och framförallt: hon ÄLSKAR det hon gör. Huvudsaken för henne är inte att vara etta på nån lista (även om hon tycker att det är kul), utan hon ÄLSKAR att göra musik och att uppträda. Och det lyser igenom.
Och hon kommer i TID. Jag ÄLSKAR punktliga människor. Hon klev upp (eller kom ner från taket, om vi ska vara noggranna) 20:30 sharp!
Och hon är en så underskattad VOKALIST!
Detta var min tredje Kylie-konsert men det var första gången som jag kom hem och var tvungen att duscha då jag var helt genomsvettig. Jag var som en 19-åring på rave.
Jag känner mig fortfarande euforisk och har idag medverkat i en podd för att tala om denna fantastiska upplevelse. Återkommer när programmet är publicerat.
Jag måste berätta om en vardagsgrej som hände.
I förrgår fick jag plötsligt stopp i avloppet OCH i toaletten (!). Stopp i avloppet händer ju då och då och det kan jag fixa, trots att det tar emot då jag är lite lättäcklad, men toaletten var nåt nytt för mig.
Då skulle jag ringa till fastighetsskötaren men då hände det som händer ibland: jag drabbades av fruktansvärd telefonskräck.
I två dygn kämpade jag med att samla mod och bli av med skräcken (tack och lov har vi en toalett i källaren, bredvid bastuavdelningen). *puh*
Men så i morse hade jag samlat tillräckligt med mod så klockan 08:04 ringde jag (samtalet tog en minut). Klockan 08:22 kom fastighetsskötaren (en jättetrevlig man runt 60). Klockan 08:28 funkade toaletten som den skulle.
Så här snabbt gick det att bli av med en massa ångest. *himlar med ögonen*
Medan han sedan gullade med hundarna så ställde jag lite frågor.
”Men om det är stopp här så måste det väl även vara stopp på våningarna nedanför, eftersom det är ju samma rör, eller?”
”Nej, så här funkar det: detta rör (så pekade han mot väggen) går vågrätt hit till hörnet och där går sedan det ’allmänna’ röret lodrätt genom huset. Så i detta fall var stoppet i ’ditt’ vågräta rör.”
”Jistanes vad du kan”, sa jag, ”men detta är ju iofs ditt ’kneg’.” (Ja, jag sa ’kneg’ så där grabbigt (dock på finska: duuni), oss karlar emellan liksom.)
”Ja, det är ju det och jag har hållit på med detta i SÅ många år.”
Jag blir så imponerad av människor som kan saker som jag verkligen inte vet någonting om. Alla har vi vår plats i samhället.
Men tänk ändå vilken snabb fastighetsskötare vi har! Jag hann inte ens dricka upp mitt morgonkaffe innan det ringde på dörren. Wow!
Idag måste jag (än en gång) uttrycka min extrema avsky för cyklister och ”slalomåkare” (elsparkcyklister).
Vilken tur att jag skriver idag och inte igår för då hade det kommit en massa svordomar. Idag är jag lugn som en filbunke och snart förstår ni varför.
Vet ni hur stressande det är att vara ute med två hundar – ja, Blake och jag har ju sällskap i ett par månader, av Elvis (som eg. heter nåt annat men jag anonymiserar honom då jag är så himla omtänksam) när folk inte kan bete sig i trafiken? Jag har ett visst ANSVAR för dessa hundar och jag tar det på största allvar!
Jag ska ge er ett par konkreta exempel. Först var det en Drottning som kom cyklande med sin Prins. De kom bakifrån och jag hade inte lagt märke till dem om jag inte hade vänt mig om. Ungen cyklade på gångbanan och då menar jag inte i kanten, utan längst in, så att säga, i andra kanten.
Hade jag inte vänt mig om så hade vi blivit påkörda. Vi hoppade i panik ner i diket och tror ni att kvinnan vände sig om för att se att allt stod rätt till? Nej, stan är ju till för Drottningen och hennes Kungafamilj. Inga andra existerar. Varför lär hon inte sin unge lite trafikvett?
Sedan dessa ”slalomåkare” – de ÄR livsfarliga! De kommer från alla håll i vansinnig hastighet. Jag avskyr dem verkligen. Jag har skrivit om dem så många gånger så jag har egentligen inget att tillägga.
Så tänkte jag att ”hmm, var kan man promenera utan risk för att bli påkörd?”. Jag kom då på att vid det nybyggda sjukhuset på vår gata har det anlagts en helt ny gång- och cykelbana med en meterbred rabatt (vackert gräs och vackra träd) emellan. Gångbanan är dessutom väldigt bred så där är det skönt att gå.
Vi gick där, i godan ro. Då kom en ivrig (förlåt, men nu kan jag inte hålla mig längre) jävla cyklistjävel bakifrån. Hade jag inte vänt mig om så hade minst en hund blivit påkörd.
Jag skrek åt människan. Minns inte vad men det är ofta någonting med F-ordet som brukar komma automatiskt.
Ser inte människan skyltarna?
Och apropå skyltarna. Ser de inte pilarna i asfalten? Du cyklar åt detta håll på denna sida av gatan och åt andra hållet på den andra sidan. Inte ens detta simpla förstår de! Vi försöker alltid gå så att vi bara har mötande trafik, men nej nej, cyklisterna kommer hela tiden bakifrån.
Vet ni vad det värsta är (förutom ”slalomåkarna”)? Det är cyklisterna som ”motionscyklar” mitt i stan och de har på sig perversa cykelbyxor. Vilken normalbegåvad människa rör sig bland folk iklädd f-ing cykelbyxor? Tvi vale!
En sista sak: varför plingar inte cyklister? På samma sätt som bilister är rädda för att tuta. En dag var det en gubbe som istället för att plinga hostade (!) jättehögt och jättetillgjort.
Här har nordbor nåt att lära av sydeuropéer och israeler: PLINGA OCH TUTA UTAV BARA HELVETE. Var inte så ängsliga!
MEN NU TILL DET POSITIVA.
Idag är det helgdag och nästan folktomt. Vi var ute på en underbar jätterunda. Så skönt.
Då bestämde sig Elvis för att slå en stråle mot en elsparkcykel. Då kom en kvinnlig cyklist (av den bra sorten) och fnissade på finska: ”Jaha, där skulle han markera.”
”Ja”, svarade jag, ”vi hatar dessa sparkcyklar som kommer från alla håll i ett rasande tempo”.
”Det är bra”, sa kvinnan, ”markera på”.
Sedan cyklade hon lugnt vidare. Och hon cyklade på RÄTT SIDA, ÅT RÄTT HÅLL.
Dags för andra semifinalen, som är betydligt bättre än den första.
Så här tycker jag:
Så vilka tio skickar jag till lördagens final?
