Säg inte att helvetet börjar nu

En kamrat var lite “orolig”. Han påstod att jag inte “sörjer” och konstigt nog har jag inte riktigt gjort det. Jag har mer känt mig apatisk, men jag tror att det kanske slog till nu.
Stod i köket och plockade och städade då jag plötsligt hörde en av “våra” låtar ljuda i vardagsrummet där en spellista stod på shuffle.
Då började det göra ont.
Sedan såg jag ett par saker som påminde mig om honom och då började det svida ännu mer.
Kanske spelar det även in att vi idag talades vid, för första gången sedan den där dagen då det hela avslutades.
Hmm… Nu måste jag sörja lite. Hej så länge.

Festlig fredag

Vilken vecka – och ännu är den inte över.
Sebbe och jag kom just hem – vi kom ju inte hem ordentligt igår. Efter en massa öl, vin och shots (!) hamnade vi i en taxi som tog oss till Östermalmskisen. Han ville inte bara ha sällskap utan han önskade dessutom ta hand om Sebbe medan jag jobbade idag.
Det blev hur som helst en mycket trevlig kväll igår. Maten var lika god och dyr som alltid men det tog tid att få den. Stället var överfullt av somriga mer eller mindre stiliga bögar + en massa trista folkpartikvinnor. Ni vet såna som klär sig i nån trist dräkt, har pärlor i öronen och tråkkonservativ frisyr. Sminket är alltid “naturligt” och tradigt. Bu. Boring.
Det är gott med kamrater som har lite personlighet.
Vännerna mina är inte lika stora linslusar som jag.