Är uppe och letar förtvivlat efter några papper jag skulle fylla i inför mitt besök med kuratorn i eftermiddag. Ska läkaren också, direkt efter.
Så, vi bestämde igår att D flyttar hem till mig. Katten har ju redan gjort det… You know the story, dubbla hyror, umgås 24/7, yada yada. Så nu är det jag, D och Kissen. Okej då, mest är det väl för att vi insett att vi hör ihop. Så, nu var det sagt.
Månad: december 2005
Spisa
Jag vill tipsa om Spisa Hos Helena, det är ett underbart ställe! Rekommenderas starkt! De hade dock inte så mycket vegetariskt på menyn så jag fick komponera ihop något själv. Det blev vegetarisk sushi med sallad och pommes och aioli. Kaffe och konjak med choklad till efterrätt. Att de spelade Madonna gjorde ju inte saken sämre. Sedan blev det en hotellbar och natten slutade på Patricia där vi tokdansade. Taxi hem med fyllemat och nu väntar jag på att min käre boyfriend ska komma över med pizza…
Cat
Jag älskar Kissen. Hade jag vetat att det finns en kattras jag inte är allergisk mot hade jag skaffat mig en för många, många år sedan. Det är underbart att dra upp persiennerna och se honom observera världen utanför. Det är underbart när han kommer och väcker mig, kurrar och slickar mig i hela ansiktet och kärleksbiter mig i näsan (även om jag sedan måste tvätta mig för att inte lukta katt i trynet resten av dagen).
Och jag älskar min familj och jag älskar mina vänner som jag vet alltid finns där dygnet runt.
Jag ville bara få det sagt. Det är ju mitt nya motto: att uttala saker om jag skulle bli överkörd av en buss imorgon, eller kanske något ännu värre.
Kram. Kram.
Religion?
Livet är bra märkligt. Jag vet inte vad jag ska säga. Satt uppe till halv fyra i morse och diskuterade religion och filosofi. Det ser pretentiöst ut i text men det var både bra, dåligt, nödvändigt och skrämmande.
Jag har berättat saker för D som jag aldrig någonsin berättat för någon annan och som inte ens finns nedskrivet i någon gammal dagbok från åttiotalet. Därför känns det plötsligt som dessa “gärningar” existerar på ett helt annat sätt, att de faktiskt är sanna och utskickade i universum. De finns inte längre enbart någonstans långt bak i mitt huvud, halvt förträngda.
Det är lite som klassikern; om ett träd faller i skogen men ingen är där och hör det falla, lät det då någonting?
Mina drömmar (när jag väl kan sova) är fruktansvärt levande och verkliga nuförtiden. Ibland kan jag inte skilja på dröm och verklighet. Det känns jättekonstigt.
Nåja, nu ska jag sluta jiddra och börja jobba.