ok

När jag var 19 (för hela 14 år sedan, tro det eller ej) var jag mycket kär i min första kärlek. Det var passionerat och det höll i nästan ett helt år. Efter det sågs vi inte på en sisådär åtta år. Idag besökte han min profil på det där communityt, förmodligen av misstag, och han sa ingenting. Jag kände mig tvungen att säga något (liksom så där som om man skulle springa på varandra på gatan) så jag sa nåt lite lustigt (med så att säga glimten i det välkända ögat) och hans svar lät så här:
“ok”
Varken mer eller mindre.
Tänk att han en gång i tiden var en person jag var fruktansvärt kär i och trodde jag skulle leva med i all framtid (patetiska tanke).
Och allt han har att komma med är ett “ok”.
O käre vän.
Tiderna förändras sannerligen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *