Nyss, när Hundvakten hälsat på och var på väg hem sprang bus-Sebbe ut i trappan och vägrade komma in (han ville nog inte att Hundvakten skulle gå, de står varandra mycket nära). Jag gick ut för att hämta honom men hejdade mig, gick tillbaka in och hörde mig själv säga; “Å nej, mitt hår. Så här kan jag inte gå ut i trappan, var är kepsen”. Så skönt att mitt gamla jag är på väg tillbaka.