Dagen började med att innerdörren gick i baklås. Innerdörren som aldrig någonsin låsts – det existerar inte ens någon nyckel. Halva styrkan var inne och halva ute. Drama. Slutade med att dörren slogs sönder.
Video från dramat.
1. Diskret granngrabb på Bauhaus. 2. Jag kollar golv – det bästa med hela renoveringen. Det blev ett liknande som på bilden till slut – men lite dyrare och förmodligen mycket bättre.
Jag hinner alltid posera lite.
Golvet! Äntligen slipper jag den vidriga plastmattan från 1958! (Det är undersidan av parketten som syns på bilden.) Finskt golv blev det.
Passade på att posera i duschkabiner. (Man får ju ”bjuda lite på sig själv”.)
1. Bauhausshoppingen. 2. Premiärtestade att självscanna på Willys. Wow! Kände mig som en kassaflicka. (Motorola påminner mig om min allra första mobiltelefon – en sån med både lucka och utdragbar antenn.)
Planerar väggbygge. Granngrabb ritar friskt på den vidriga plastmattan…
…Som ska ut, ut, ut!
1. Premiärposerar i sängkammaren. Den fräsiga tegelväggen (överraskningsmoment) ska bli ”smakfull sovrumsdetalj”. 2. Kvällen slutade nyss med att granngrabbarna körde iväg med en massa bråte.
Bless them.
Läs även andra bloggares åsikter om renovering, bauhaus, willys, golv, parkett, sovrum
Etikett: youtube
Videoblogg: Bögarna river en vägg och lyssnar på…
Fantastiskt klipp
4000 år på fem minuter
Se det fantastiska, historiska klippet nedan, med den tänkvärda avslutande raden: ”Genom historien är det endast Israel som har skyddat samtliga religioners och människors friheter i Jerusalem.”
Läs också: Yom Yerushalayim – Enduring amidst destruction.
Jerusalem, a mosaic of different peoples, faiths, and nationalities. Nevertheless, despite this diversity, under the sovereignty of Israel, Jerusalem is a city that works. But has it always been this way? For Jerusalem Day, June 1, 2011.
Renoveringen: Drive-in-äventyr!
Igår kväll efter att jag slitit några timmar vid väggen – även kallad klagomuren – så hastade vi iväg till Bauhaus för att handla trä, virke, byggmaterial eller vad man nu kallar det; en vägg ska det i alla fall bli.
Vilket äventyr va!
Att åka in i ett drive-in-varuhus gav mig flashbacks till barndomens tusentals resor med diverse Finlandsfärjor; ni vet när man åker ombord i bil – så kändes det på Bauhaus.
När vi väl lastat på allt vi skulle ha (den här gången) så åkte vi hem och det var då det verkliga slitet började – att få upp allt i bostaden. Svetten lackade och bögarna stönade och flåsade och det kändes lite som att jag faktiskt hade ett sexliv.
”Vi har ju inte joggat den här veckan och det är inget vi ska ha dåligt samvete över”, skrockade jag medan jag torkade min herrpanna.
Äventyr på drive-in-varuhus! För körkortslösa mig är ju i och för sig bara en bilfärd ett litet äventyr…
Jag känner mig inte riktigt hemma på sådana här ställen, men jag försöker så gott jag kan smälta in.
Och så hemåt… Och så här ser vardagsrumsgolvet ut just nu.
Granngrabbarna sliter. Jag räknar (och filmar och fotograferar) – alla har vi våra uppgifter här i livet.