Vilken harlig kvall det blev igar. Vi drack drinkar pa balkongen, till tonerna av Alcazar och Shirley. Darefter gick vi till en mycket trevlig klubb, dar vi traffade min kamrat IB.
Idag borjade vi med att ga till Tel Aviv Museum Of Art. Trevligt. Cyklade till stranden, dar vi lag i tva timmar. Cyklade hem. Slappade och sag Melodifestivalenfinalen. Vilade. Nyss var vi och at en ljuvlig middag pa en trivsam restaurang. Snart borjar somnklockan ringa.
Etikett: Y-hjärtat
Framme!
Nu sitter jag i min karls kok (forsok hitta dubbla prickar pa ett hebreiskt tangentbord) och har tagit en dusch och fatt presenter. Allt gick bra och jag var ute i pa tok for god tid da det inte fanns nagra sakerhetskontroller (utover de vanliga).
Nar jag klev av planet tog en man mig at sidan och sa: Herrn, kan jag fa se ditt pass?
Jag: Javisst.
Han: Av vilken anledning kommer du till Israel?
Jag: Jag ska halsa pa min pojkvan.
Han: Aha, sa du har varit har forut (sag forra stampeln i passet). Ha det sa trevligt.
Vid passkontrollen fragade kvinnan samma fragor, men lade till ett par mer personliga. Om mig och Y. Jag visade henne Y:s adress varpa hon stamplade passet och jag var antligen inslappt i landet det ljuva.
Jag kom ut i det fria och dar stod hundra manniskor och vantade. Sokte Y:s blick men sag honom inte. Da hordes ett “kuku”. Det var han. Underbar aterforening.
Nu vantar jag pa mat och darefter far vi se vad som sker. Det ar Israels sjalvstandighetsdag sa flaggor vajar overallt och folk ar lediga, glada och partysugna.
Hurra, I am back!
Jag behövde inte strippa denna gång
Hälsningar från Arlanda. Jag passerade just border control och är glad och lycklig och spänd och förväntansfull.
Inte lika grov kontroll denna gång (lite besviken).
En rolig sak jag noterat är att de som reser till Israel är oftast semestrande judar, frireligiösa svenskar eller konstnärliga homofiler.
Gott.
Skriver och meddelar mig när jag är hemma hos min POJKVÄN om några timmar.
Dagens mail
Och så lite kärlek
I och med att alla mina datorer är upptagna kan jag inte vara inloggad på MSN (det är så jobbigt via iPhonen) och då ringer Y: “jag vill bara säga att jag älskar dig”. Åh! Tänk om alla hade en kärlekspartner. Tänk så fin världen skulle vara. Plus att jag har så fina vänner. Och Sebbe är glad. Inte illa alls. I love life. Alla ångestfyllda år känns så underbart avlägsna.