Här i Finland går uttagningen till på ett lite annorlunda vis. Inte alls som Melodifestivalen där borta i Födelselandet. Vi blir serverade en låt per dag och hittills har vi blivit bjudna på fem av sju låtar, som deltar i finalen (som heter UMK) den 25:e februari.
Jag har redan utsett min vinnare (och kolla kommentarerna från youtube – ESC-fantasterna runt om i världen håller med mig).
Men inte kan väl pop-Kimman gilla sån här hysterisk ”elektronisk hårdrock” (eller nåt)?
Jo, det är just det jag gör!
Tänk er när hela arenan i Liverpool sjunger med i CHA CHA CHA! Jag blir så lycklig av tanken att jag blir tårögd. Alla är glada – inga bråk som under sportevenemang. (Se och lär, sportfånar!) Spjuvern kallar sig Käärijä och han är för mig helt okänd.
Vilken osedvanligt tråkig helg. När jag väl är ledig från jobbet… Så trist och innehållslöst. Jag vet inte. Jag har lite grann tappat intresset för det mesta, eftersom det mesta känns så meningslöst. Existentiell ångest och så vidare. Tror att jag alltid har jobbat så mycket på grund av att jag när jag arbetar slipper tänka så mycket. Eller alls.
Så jag klär mig färgglatt eftersom jag inbillar att det piggar upp. Delvis fungerar det väl också.
Det är en lyx att få känna sig uttråkad. Jag vet.
Jag behöver någonting att se fram emot. Vad skulle det kunna vara? Jo, jag ser fram emot våren och sommaren och jag ser fram emot den dag då coronahelvetet är överstökat och vi slipper lalla runt i käftskydd och visir (eller hjälm, som jag brukar säga). Tänk när allt är öppet som vanligt, och vi kan röra oss bland folk som normala människor igen.
Det ser jag fram emot.
Jag klär mig alltid jättemanligt, macho som jag är.
Igår kväll kollade jag på UMK-finalen (alltså Finlands uttagning till Eurovision) men jag visste ju att min favorit inte skulle vinna (den kom trea till slut) så jag var inte så jätteengagerad. Nån risig rocklåt vann istället för ”min” fantastiska vokalist som sjöng så vackert och plinkade på ett ESC-värdigt piano.
Samtidigt visades Melodifestivalens tredje semifinal och är det nåt som jag verkligen har börjat tappa intresset för så är det just MF. Jag började tappa intresset ungefär samtidigt som folk (och fä) började kalla tävlingen ”mello”. Jag hat-hat-hatar detta vidriga ord. Det nya ”mello” (vomerar lite i munnen) har blivit som ett politiskt jättekorrekt barnprogram och låtarna är slätstrukna och trista och de allra flesta ”artister” gör inte bättre ifrån sig än jag på valfri karaokescen. Gu’, jag längtar efter karaoke.
Trogna läsare vet vilket stort MF- och ESC-fan jag är, så att jag säger att jag börjat tappa intresset för MF bör få en och annan klocka att plinga riktigt högt!
Med det sagt. Charlotte Perrelli var bäst i går (och hittills i år). Bra låt (dock ej en full femma) och ett så oerhört snyggt nummer. Vilket proffs hon är, Perrelli. Jag gillar att iaktta människor som är bra på det de gör. Oavsett om de sitter i kassan på S-market eller står på scen. Folk som KAN gör mig glad. En fröjd för ögat och för själen.
Jag hade en väldigt hektisk lördagskväll då svenska finalen och finska uttagningen till Eurovision sändes samtidigt.
Så här skrev jag på FB innan sändningarna drog igång:
En lång kväll väntar med final i såväl Finland som Sverige (båda sänds på Yle 1 med start klockan 21).
I UMK tävlar de sex bitar som vi fick presenterade för oss för ett tag sedan och min prispall ser ut som följer.
Erika Vikman
1. ERIKA VIKMAN ”CICCIOLINA” Underbar finsk schlagerpop med en text om den italienska porrpolitikerlegendaren. 2. SANSA ”LOVER VIEW” Suggestiv och drömsk klubblåt. 3. TIKA ”I LET MY HEART BREAK” Powerballad som känns eurovision. Refrängen saknar dock något och sången är på gränsen till för gapig.
I MELODIFESTIVALEN tävlar tolv stackare med B- eller C-låtar. Jag har gnällt om den låga kvaliteten i årets melfest tidigare och har inte ändrat mig. I mitt iTunes-bibliotek har INGEN låt ur årets upplaga fått en full femma i betyg. Detta har inte hänt tidigare i festivalens historia! Min prispall:
1. DOTTER ”BULLETPROOF” ”Modernt” och lite ”kyligt” på ett ”coolt” vis. 2. ANNA BERGENDAHL ”KINGDOM COME” Bra låt och bra vokalist men det stör mig att Bergendahls låt förra året, ”Ashes To Ashes”, var bättre. 3. HANNA FERM ”BRAVE” Hade höga förhoppningar pga alla skriverier och hyllningar och jag blev lite besviken. Ferm känns ”öststat” och det vore kul att se hur det funkar i ESC. Dock för gapig refräng i plågsamt hög tonart.
Sen måste jag säga nåt fult också. Alltså vilka fruktansvärda skitlåtar från MOHOMBI, MARIETTE (vad f*n Mariette!?), den där ANIS samt MENDEZ (så 2001 med latinovibbar och -rap). Och CRONE var bättre för Estland i ESC 2019. BENGTSSON är alltid tillrättalagd och astrist. Harmlös liksom. Usch.
Jaja. Ha en bra vis-kväll!
Och hur gick det sedan? Inte så bra. Jag satt och kollade på både UMK och MF samtidigt – UMK på teve och MF på datorn. Det blev hektiskt och svettigt. Och mina favoriter kom ju tvåa i såväl Sverige som i Finland. Så synd, så synd. När UMK-sändningen var slut växlade YLE över till Melodifestivalen och mitt i omröstningen – alltså när det var som mest spännande och tittarrösterna lästes upp – såg rutan plötsligt ut så här:
OACCEPTABELT!
Tursamt nog hade jag fortfarande igång sändningen på svtplay.
Jaja. The Mamas beiga Move vann i Sverige och Aksel Kankaanrantas bakgrundsbrus till låt, Looking Back, vann i Finland. Synd.
Nu när Melodifestivalen drar igång igen – och var och varannan av er som vanligt ska tönta er genom att göra ett så jä*la stort nummer av hur lite ni kollar på programmet – så kan jag berätta lite kort om hur årets finländska uttagning till ESC går till. Denna procedur ser olika ut från år till år, och i år har 6 bitar valts ut, som släpptes under den gångna veckan. De kommer att tävla i UMK (Uuden musiikin kilpailu = Tävlingen för ny musik) i Tammerfors den 7:e mars.
Min favorit framförs av en jänta vid namn Erika Vikman. Hon sjunger (i årets enda icke-engelskspråkiga bidrag) om att det inte går att bli en fin finsk flicka med ”benen i kors” om man har ”levt som Cicciolina” (den legendariska italienska porraktrisen och politikern, ni vet). Låten heter just ”Cicciolina” och den kan du höra här. Låten toppar för övrigt iTunes-listan här i Finland just nu.
Jag tror dock att finlandssvenska Tika vinner med sin powerballad I Let My Heart Break. Det har jag ingenting emot.
Tävlar gör också Aksel med Looking Back. Ganska intetsägande, om du frågar mig. Och det gör du ju.
Tonårspartaj bjuder F3M på i låten Bananas. Men de ser inte ut att kunna partaja till det. Ingenting är bananas här inte. Slappna av, brudar! Modern – pubertal – pop. Helt ok.
Sansa bjuder på riktigt skön electropop i låten Lover View.
Avslutningsvis en dänga som doftar lite Eurovision. Catharina Zühlke och Eternity.
