Etikett: Tel Aviv

Liten värld

Yrvädret ringde nyss och han berättade att han idag var på Shenkin Street (som jag skrev om här) i Tel Aviv (ja, det är därifrån han kommer, det har jag visst inte berättat…) för att köpa en present åt mig (HURRA!).
Tösen i butiken hade en “lustig brytning” och han frågade om hennes ursprung. “Jag är från Finland”, fnissade hon. “Presenten är till en kis i Sverige”, svarade Yrvädret och de fnittrade tillsammans och konstaterade att världen är mycket liten.
“Den blir ännu mindre”, sa jag vasst till Yrvädret, “när jag berättar att jag har finska gener”.
Vi skrattade gott och sedan sa han “kiss honey” och gick till sängs.
Måtte inga raketer träffa ditt hus, tänkte jag tyst.

En sammanfattning

Efter många om och men reste jag äntligen till Israel och jag är mycket nöjd med allt.
Bäst var vädret, shoppingen, hunkarna, den trygga känslan i Tel Aviv samt alla de fascinerande judiska inslagen. Det var underbart att se en ortodox jude med de typiska kläderna glida runt på rullskridskor i sådan fart att de långa lockarna (peyot) fladdrade. Därefter stannade han och blåste i shofar (det var ju festligheter på gång) ett par gånger och sedan rullade han vidare.
Allra, allra bäst var kanske att Tel Aviv är så oerhört liberalt och gayvänligt. Ingen, INGEN, lyfter ett ögonbryn om du kelar med din kärleksperson på gatan. Jag tänkte på detta när mina nyförälskade vänner strosade hand i hand i den 4000 år gamla staden Jaffa.
Sämst var att jag blev så trött av hettan. Trots att det “bara” var 30 grader stod jag en gång vid midnatt ute på gatan och svetten rann längs min rygg. Tack och lov åkte jag inte i augusti då det är som varmast.

Hemresan

Halv tre på natten ringde mycket riktigt telefonen. “God morgon, har du beställt en bil? Den är där om 10 minuter”.
Jag checkade ut från hotellet och ungefär i samma ögonblick började jag känna mig väldigt illamående efter att ha varit lite magsjuk under dagen.
Taxin kom och den alerte chauffören körde mig till Ben Gurion Airport och återigen blev jag tagen åt sidan och bakom ett skynke fick jag lov att bli tagen på av en bestämd man. Väskorna öppnades och alla mina prylar röntgades en efter en. Sedan fick jag tillsammans med en trevlig kvinna ur personalen gå bakvägen till passkontrollen, vilket var skönt på grund av långa köer. Ett par frågor och vips var jag fri att gå och shoppa.
Flygplatsen är förresten mycket fräsch och fin och luftig.
Handlade lite turistprylar + mer musik och så var det dags att kliva på planet.
Jag kämpade vidare med mitt illamående och ni kan tänka er känslan av att efter en fin semester hamna inklämd mellan en massa svenska barnfamiljer. Barnen skriker och väsnas och allt föräldrarna säger under fyra timmar är “shhh”. Jag ville men vågade inte resa mig och skrika: “du har sagt “shhh” i flera timmar nu och det hjälper inte så vänligen säg något annat åt dina ungar”.
Jag var mycket irriterad men jobbigast var så klart illamåendet.
Vi var framme på Arlanda och tack och lov slapp jag både besvara frågor och öppna mina väskor. Nu skulle jag iväg och hämta min rakapparat som jag ju inte hade fått ta med mig när jag reste. Jag gick runt lite och undrade vart jag skulle gå men gav snart upp. Skit i apparaten. Jag vill kräkas och jag vill hem till Sebbe.
Tog bussen till city och tuben hem och vips hade jag Sebbe i famnen. Han var så gosig och fin och vi hade kramkalas.