Etikett: Tel Aviv

Önskeinlägget: När jag kände mig ETT med hela universum

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer det fjärde inlägget i serien, önskat av den alltid lika läsvärda Jerry.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!
Jag besökte Barcelona med mitt ex-ex-ex-ex, aka Miljonären, 2000 eller 2001. Vi satt i en taxi på väg till det extremt posha hotellet (som vi fått för en extremt billig penning tack vare grundliga efterforskningar på nätet – vi hade en terrass lika stor som mitt vardagsrum). Klockan var runt 23 och den spanska värmen värmde våra tidigare så frusna själar. Detta var innan jag studerade spanska så mitt tal var inte mycket att hänga i granen men jag fick hur som helst på något sätt taxichauffören att slå på en radiokanal. One Moment In Time med Whitney Houston spelades och jag fylldes av just den där här-och-nu-känslan. Jag visste redan då att jag och Miljonären inte skulle vara ihop för evigt och jag visste att den spanska solen skulle ge vika och att vardagen återigen skulle bli grå och kall. Men jag njöt av det som var just där och då och jag kände mig verkligen som en del av universum och av livet.
Samma känsla fylldes jag av i maj i år då jag och exet Y besökte Jerusalem – en mycket emotionellt omskakande söndag på flera vis (vilka aldrig framkommit i denna blogg). Vi stod i en park utanför Knesset och doften av blommorna slog mot mig. Jag visste att mitt och Y:s förhållande skulle ta slut. Jag visste att this was it och jag försökte njuta av det som var. Självklart lipade jag. Y frågade vad som stod på och jag försökte förklara att allting vi upplevde just där och just då var alldeles för mycket. Hans armar om min kropp, dofterna, Knesset, vetskapen om att jag skulle åka därifrån två dagar senare – ja, det blev för mycket. Jag kände mig som ett med alltet och jag kände mig extremt levande. Dock inte på ett bra sätt. Jag var väldigt nere och deprimerad medan vi körde tillbaks till Tel Aviv men jag antar att det inte måste vara enbart positivt att känna sig som en del av universum.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Don’t mess with the gays

homophobia protest
gay rally
Spontan protest i Tel Aviv i natt. Halva staden gick man ur huse.
Jag gråter så klart. Jag är extra känslig eftersom det är söndag.
Se videon nedan.

Älska Tel Aviv!
(Ramsan som startar vid 02:05 visar återigen att hebreiskan är det vackraste språket i hela vida världen.)

NU!


Det är söndag och söndag står för eftertanke.
Idag tänker jag på att hur jag än äter nyttigt, bär cykelhjälm när jag cyklar bland Stockholms galna fotgängare (speciellt de som utan att blinka slänger ut barnvagnen mitt i cykelbanan), bär säkerhetsbälte de tre gånger per år som jag sitter i en bil, använder flytväst då jag en gång vart tionde år befinner mig ute till havs, använder kondom när jag får komma till en gång vart femte år, så kan det ändå komma en galning och ta livet av mig. Bara så där.
Ännu en anledning till att leva här och nu, och inte oroa sig så förbannat över en framtid som kanske ändå inte kommer.
Så. Idag tänker vi på detta.
Jag arbetar några timmar till och därefter packar jag ihop och går på semester. Igen. Och jag tänker njuta av varenda stund eftersom det kan vara mitt livs sista semester.
(Detta inlägg har så klart sitt ursprung i det som hände i favoritstaden Tel Aviv igår kväll. Exakt samtidigt som jag hängde på favoritkrogen i den andra favoritstaden Stockholm. Tack och lov hann jag – innan någon kommenterade det – radera det blödiga inlägg jag skrev i natt. Ja, jag satt i telefon med mitt ex och kände mig allmänt dramatisk och sorgsen.
Det som hände var alltså att en maskerad galning klev fram till en lokal där homosexuella tonåringar träffas för att tala om livet och lyckan och avsaknaden av den och öppnade eld. Två avled och många skadades och än en gång påminns vi om att vi fortfarande är hatade och föraktade i denna galna värld. Extra absurd känsla med tanke på gårdagens prideparad i Stockholm.)