I dag tycker jag att ni ska läsa texterna nedan.
Och förstå VARFÖR alla vi smarta människor lämnar Sverige.
Några citat:
”Ett samhälle som belastar dem som bidrar till dess finansiering så hårt att de inte längre kan eller vill uppfylla sin del av lönearbetets överenskommelse, kommer obönhörligen att falla samman.” Sista spiken i kistan
”Det har gått mycket fort utför med den tidigare så stolta och välutvecklade demokratin. Och förändringen fortsätter i rasande takt. Uppenbarligen med de så kallade ansvarigas goda minne. Vad folket, det som inte skränar och vandaliserar, tycker och vill bryr sig riksdag och regering inte om. Bevisligen.” Sverige är knappast en ”välutvecklad demokrati” idag
Jag är ju en sådan som älskar politik.
Och jag älskar att prata politik.
Politiken påverkar oss alla och människor som ”inte är så insatta” kanske helt enkelt inte borde ha rösträtt?
En sak som jag finner en smula jobbig när det handlar om det här extremt stora och viktiga ämnet politik är att det finns människor som försöker ”uppfostra” dig så fort du inte tycker som den andra.
Det blir alldeles för lätt en liten klapp på huvudet och ”lilla gubben, du fattar inte nåt”.
Nu är jag dock en väldigt gammal man som har levt lite och överlevt ganska många val och omröstningar. Jag har dessutom omprövat mig själv och mina åsikter gång på gång på gång.
Jag vet vad jag tycker.
Eller snarare vad jag tycker idag.
Men jag tänker inte ändra mig för att någon kallar mig ”lilla gubben” och klappar mig på huvudet.
En annan sak som jag finner besynnerlig och riktigt otrevlig är stigmatiseringen som pågår i detta land. Har det alltid varit så? Före farbrors tid alltså?
En människa är inte sitt för dagen politiska parti.
Konkret exempel: om en socialdemokrat som ses som en reko och hyvens demokratisk medborgare hoppar över till sverigedemokraterna så går denna person från att vara just en reko och hyvens demokratisk medborgare till att vara något som katten släpat in. Om ens det.
På tal om SD. De kommer att öka och öka och öka och de kan inte stängas ute för all evig framtid.
Det som just nu pågår i sandlådan som kallas svensk politik är helt enkelt inte någonting demokratiskt.
Sverige är inte längre en riktig demokrati.
Det måste ju varenda demokratisk människa inse.
Oavsett vad hen lade sin röst på på valdagen.
En sisådär 18 palestinska raketer avfyrades mot Israel i helgen.
Om dessa raketer, med avsikt att ha ihjäl så många civila judiska barn, kvinnor, män och husdjur som möjligt, hörde vi ingenting om i den svenska pressen.
Zero och nada.
Jag antar att SvD, DN, Expressen och Aftonbladet var upptagna med Idolfinaler och annat trams, medan huliganerna på TT satt och fikade. ”Mmm, dessa småkakor smakar verkligen mumma”, jollrade de medan israelerna rusade mot skyddsrummen.
Vi vet hur det är – om en israel så mycket som kastar onda ögat mot en palestinier så blir det krigsrubriker i svenska tidningar, men vad är väl några raketer?
När israelerna i slutet av förra veckan slog tillbaka nådde SVT ett nytt bottenrekord när de ivrigt rapporterade om denna motattack, utan att överhuvudtaget nämna de palestinska raketerna.
Jag mailade SVT men har ännu inte fått något svar.
Vidare…
Ni är förmodligen medvetna om hur trögskallarna på Coop gång på gång försöker dra igång en bojkott mot israeliska varor (även om detta ironiskt nog drabbar de palestinier som arbetar i Israel – ja, de palestinier som de ”fina” och ”medmänskliga” människorna på Coop så intensivt försöker hjälpa) – när jag igår (mot mina principer, p.g.a. söndagslathet) handlade hos nämnda kedja så såg jag hur de helt ogenerat sålde dadlar från Iran. Ja, från det fantastiska, gulliga IRAN. Helt utan protester.
Så långt har judehatet… förlåt, Israelhatet, gått att de hjärntvättade svenska pellejönsarna hellre gullar med diktaturen Iran än med demokratin Israel.
Tack för det, SVT, TT och hela svennepressen.
”Tyst, vi tittar på Idol!”
Uppdatering: Däremot… när israelerna stänger en bro… RUBRIKER!RUBRIKER!
Läs också: Ynet.
Exakt vad jag bestämde mig för den där gången då jag var på värdelös date och grabben tyckte att min Davidsstjärna var ”kontroversiell” (Herregud!) – jag skulle aldrig mer ta av mig den.
”Judar på promenad är inget demonstrationståg. Man får ju skämmas för Sverige. Det är hög tid för en solidaritetskampanj.”
