Stolta svenska tider


Först har vi det här dramat med att polacker’a tyckte att IKEA skulle bojkottas på grund av att det figurerar homopar i katalogen. Gott att IKEA bara rynkade på näsan.
Sedan har vi det övertöntiga agerandet från ryska ambassaden angående Tingeling (för övrigt astrist) i mellanakten i Melodifestivalen. SVT ber inte om ursäkt. (…) vi har en fri television och yttrandefrihet i det här landet, säger Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin. En fin och viktig rad.
Vi älskar att leva i ett fritt och trivsamt land. Låt oss inte ta det förgivet.

Pengarna rullar in

knäckebröd
Bildbevis.
Låt mig återknyta till mitt tidigare inlägg om att jag sätter fart på Sveriges ekonomi. Nu börjar vi se resultat! Y, som tyckte knäckebröd var något väldigt otrevligt, meddelade idag att han börjat tycka om det. Och nu sprider det sig som ringar på vattnet bland hans vänner och bekanta. Wasa har mig att tacka för att de slipper sänka löner (och slopa bonusprogram).
Se. Jag är en PR-maskin. Många bäckar små…

Glad nationaldag

Iran gay...

I denna tokiga värld är jag glad och tacksam över att bo där jag bor.
I Gambia uppmanar presidenten sådana som mig att lämna landet.
Det finns gott om länder i världen där man döms till både fängelse och döden för att man har förmågan att älska. Helt skogstokigt är det. Min vän XY i Ramallah berättade igår om hur han jobbar i en organisation som arbetar för homorättigheter och de måste ju göra det i smyg för att inte bli fängslade. Mycket ångestframkallande att bara lyssna på det hela.
Jag har således mina skäl att vara glad över att jag sitter här just nu: på ett litet, litet kontor i centrala Stockholm.
För fler goda anledningar hänvisar jag till inlägget jag skrev den sjätte juni förra året.

Kultur

Jag såg ett program om SFI (svenska för invandrare) för ett tag sedan och jag noterade att de fick lära sig Ulf Lundell-låtar. Tramsigt, tyckte jag så klart. Jag gav just boken Melodifestivalen genom tiderna åt min tyske vän (och före detta SFI-deltagare) med orden; “här min vän, det här är svensk kultur!”

Han såg på mig med skräckblandad förtjusning och pep; “Så till nästa gång ska jag läsa igenom boken?”
“Ja”, svarade jag, “och så ska du kunna besvara frågor som ‘hur många poäng fick Västtyskland av Sverige 1986?’”
Sedan fnissade vi lite.