Aha, ni undrar varför jag sitter här och ugglar klockan 01:12 denna natt mot lördag. Kan avslöja att jag sitter på jobbet och anledningen till det är att jag i måndags sa till fru Chef: ”Jag behöver en lugn och harmonisk helg – det bästa vore att jobba!”
Så blev det. Det är ju så mycket fart och fläng när man är ledig; socialt umgänge, sena kvällar, sprit och så vidare och när måndagen kommer är man inte direkt utvilad. Bättre då att sitta och uggla på arbetsplatsen – alldeles ensam. Med kabel-tv och allt (fatta).
Det var sus, dus, stim och stoj när jag tog mig hit. Svenne var nämligen på väg till krogen och vi vet alla hur han/hon beter sig med lite alkohol i blodet. Gap och skrik på tunnelbanan; den hotfulla stämningen ligger som ett lock över staden. (Och eftersom Svenne inte kommer få ligga i natt heller så pryder snart ett bittert lager krossat glas stadens gator och torg.)
På Malmskillnadsgatan stod människor från Svenska Kyrkan och serverade de prostituerade kaffe. (De verkade måttligt intresserade, men vad vet väl jag.)
Innan jag anlände tog jag en kvällspromenad med min finlandssvenska Greta Garbo-liknande granntös. Parant donna. När jag kom hem telefonerade de berömda granngrabbarna: ”Vi bakar pizza. Vill du att vi göra en vegetarisk hörna åt dig?” ”Åh, så härligt. Lägg gärna på lite spicy kryddor”, svarade jag. ”Ska bli”, avslutade de och vips satt jag med en smarrig middag innanför finblusen.
Ja ja. Nu ska jag jobba lite.
Uppdatering: 15:30 vaknade jag av fru Telefon. Sebbe sover fortfarande (haha) medan jag hinkar kaffe och lyssnar på Club88FM (hyllning till Dana). Klicka på bilden till vänster och njut av en massa svängig musik (Förutom Danor även Brittor, Rihannor, hebredamer, hunkiga herrar… ah). (Plötsligt spelade de Eric Saades ”Populär” (ca 45 min. in i prog.) – sluta genast! Det var inte därför jag ”kom hit”.)
Extrajobbandet som ”nattvakt” gick fint men jag minns varför jag en gång för två hundra år sedan slutade jobba andra tider än kontorstider – det om något är onaturligt. Men en natt till ska jag klara av.
Eftersom cykelsäsongen är här – förenad med både trevliga cykelturer och livsfaror – och jag mest hytter med näven, spottar, fräser och dumförklarar mina medmänniskor så känner jag att jag måste göra något. Därav denna kampanj.
