Jag okynnesåt en chokladbit på jobbet idag och omedelbart kände jag hur gubbfläsket tilltog; det dallrade och skakade om min kropp. När jag packade ihop mina prylar och gick passerade jag därför tunnelbanan och fortsatte pinna på. Jag gick och gick i rask takt. Jag gick mot rött. Jag väjde inte för alla miljarder barnvagnar (i bredd). Väj själva, fräste jag. Jag hade ju ångan uppe!
Hämtade Sebbe och vi gick vidare. Vi gick och vi gick medan löven virvlade under våra fötter och tassar och när vi kom hem stannade RunKeeper i iPhonen på 11 km. Chokladbiten är nu bränd och bearbetad. Borta!
Naturligtvis gråter hälen (kom ihåg den berömda hälsporren) men jag ber den att hålla käften. Jag har nämligen bokat en ny läkartid* och då ska både häl och knä undersökas. Det kommer sluta med operation – jag bara vet det – så häl och knä får lipa bäst de vill.
*Ja, läkaren ringde i morse och berättade att han inte hittat nåt i proverna från förra veckan (de gör ju aldrig det) men antibiotikan har hjälpt och jag är nästan återställd.
Etikett: sport
Fredag, gubbfläsk, mellow, kallprat
Hej mina små fredagssolar.
Nu njuter ni va? Snart är ni lediga och härliga. Lön får ni också. Ni älskar livet och känner er upprymda och tuffa.
Jag jobbar långvecka och får inte sovmorgon förrän på måndag. Det känns så där, men jag säger som jag brukar säga till min morgontrötta kollega: vi är glada och tacksamma över att vi har jobb.
Nu går vi vidare till nästa ämne.
Det där tugget jag lyssnat på, i vad som känns som 400 år, om att ”ju mer du rör på dig desto bättre sover du om nätterna” är ju bara bull. För mig är det uppenbarligen tvärtom. Att ta en 7 km lång powerwalk tidigt på kvällen och en varm, avslappnande dusch som kronan på verket borde ju bädda (hehe) för en god natts sömn. Men nej. Jag sover sämre än på mycket länge. Men jag ger mig inte – gubbfläsket ska fortsätta brinna i helvetet.
Jag hittade en mycket rolig applikation till iPhonen. Run Keeper heter den och den räknar både kilometer och brända kalorier och inte minst – den skickar via GPS:n uppgifterna vidare till nätet så att du kan se exakt hur du rört dig. Med karta och allt. Och gårdagskvällens runda stämde på pricken! Mycket inspirerande.
Nästa ämne.
Jag är inne i min mellow fas. Ligger i badet och lyssnar på Lene Marlin.
Nästa ämne.
Organiserad religion fungerar inte. Det märks extra tydligt i dessa tider när den ena kristna personen hyllar samkönat äktenskap och den andre fördömer det. Gud säger bla bla till en person och blö blö till en annan. Människor kommer således aldrig någonsin kunna samsas i religionens namn och därför måste religionen bli en ytterst privat sak. Tack.
Nästa ämne.
Jag älskar att bo i stan – stadskatt som jag är – men jag är så trötter på att aldrig få vara helt i fred. Helt anonym. Helt och hållet för mig själv. Det börjar redan på morgonkvisten. Jag möter tidningsbudet (kallprat), jag möter damen med taxen (kallprat). Jag kommer hem och möter porrgubben (kallprat), jag möter den där tanten som alltid hälsar på sin son. Samma tid vareviga dag. Lagar hon middag åt honom eller vad? (Kallprat.) Jag strosar med Sebbe. En massa glin ska gulla (kallprat). Möter en massa såna där fundamentala hundägare (kallprat). Aaargh. Låt mig vara. Bara en endaste liten dag. Jag är så mätt på människosläktet.
Nästa ämne.
Min blogg blir så seg ett par gånger per dygn. Vi snackar runt 15-tiden på eftermiddagen och så runt 22 på kvällen. Superirriterande vardagsmoment. Vad beror detta på?
Tacksamhet och mer motion
Jag tackar Moder Jord för att jag inte känner av den beryktade krisen.
Sjudagarsveckor på UTV, intensiva webbjobb och spännande skrivuppdrag på löpande band. Det känns gott. Och det känns som att jag är värd detta goda. Ja, det är jag.
Under 90-talskrisen var jag både arbets- och bostadslös och det var ett hel-ve-te.
”Men kan du inte flytta hem till mor och far igen?”, pep myndighetspersoner.
”Jag skulle inte tro det hörrö.”
Nåväl. Det var nu inte det inlägget skulle handla om, utan vad jag ville säga var att jag och Sebbe idag hittade en ny fantastisk motionsrunda. Vi snackar 7-8 km från dörr till dörr och vi ser en massa, massa vackra vyer under vår intensiva frammarsch. Gubbfläsket brinner så det slår gnistor om mig. Jag njuter och förhoppningsvis får jag även sova gott om nätterna.
Firar med ljuvlige Yehonathans Across The Universe.
Läs även andra bloggares åsikter om Yehonathan, Stockholm, bög, gay, homoartister, hebreiska
Motionären i mig
Det ljuva med hösten och vintern är att både Sebbe och jag orkar motionera ordentligt. Svetten lackar inte lika illa (hatar svett) och Sebbe har ju knappt lust att gå runt kvarteret när vädret är soligt och varmt.
Så här ser vårt elljusspår ut.
Här och där har lamporna släckts ned. Stockholms stad sparar pengar och då är det så här mörkt. Ja, detta är ett foto.
Och det här är jag, nånstans där ute i skogen.
Slutligen följer vi ljuset och tar oss tillbaka till civilisationen.
Nej, jag är inte särskilt rädd när jag är ute och motionerar, även om jag vet att jag skulle vara ett perfekt offer för diverse våldsverkare.
1. Stockholmarna kämpar mot fetman och det är gott om folk där ute i skogen. Alla sorters människor: det där astradiga hurtiga heteroparet (vaniljlekar på lördagar, konservativa men storstadsliberala politiska åsikter), grabbhunken som löper ensam varje kväll, grabbgänget som medan de rusar runt snackar brudar och bilar, finflickorna som joggar i trupp, ensamma lesbianen som inte är rädd för fula gubbar då hon är redigt biffig, fjollan med hunden och häromdan steg en kvinna i heltäckande slöja ut ur buskarna (sant).
2. Jag har hund. Liten och nätt, men jäkligt bestämd.
Jag tror att jag äntligen har hittat en fin iPhone-applikation som räknar steg och sträckor. Låt mig återkomma.
Jag tackar även min älskade iPhone Moshe för att han såg till att vi hittade hem igen den där gången då vi gick vilse tack vare att någon huliganunge hade klottrat ned infotavlan så till den milda grad att den röda du är här-pluppen ej syntes.
Love you, Moshe.
Sport för dig, porr för mig
Idag börjar TV-serien I Zlatans fotspår på SVT. Naturligtvis kommer jag att titta (på webb-tv).
Inte för att jag är det minsta intresserad av vem som kan tänkas gå i Zlatans enorma fotspår. Nej nej. Jag vill bara se honom. Och höra honom säga smarta saker. Vacker man. Vacker dialekt. Lång och gänglig. Aaah.
Fotboll är för mig vad pornografi är för dig.
Andra män i min ålder och position har en mapp som de har döpt till ”XXX” i datorn. Jag har en mapp som jag har döpt till ”Fotboll”.
Aaah.
