Jag har äntligen fått sova. Hela 11 timmar och detta utan att behöva ta sömnmedel som läkaren (en mycket trevlig donna med jugoslavisk bakgrund med långa slanka spiror och ett leende som säkert får många karlar på fall) skrev ut igår. Känner mig utvilad men inte riktigt närvarande.
Nu: kaffe och Tracks (!). Underbart att ha radio i mobilen. Kaj Kindvall känns plötsligt väldigt nära.
Etikett: sömn
Hatmorgon
Så man lider av kronisk sömnlöshet. Stiger upp med små rosa grisögon och får bekräftat att t-banan inte går som den ska pga strejk. Trängas på buss som kanske kommer är out of the question så det var bara att släpa sig till cykeln och trampa iväg. Det är omänskligt att cykla kl sex på morgonen. Och förenat med livsfara. Nu är jag i alla fall på jobbet och känner mig lika pigg och fräsch som Anna Nicole.
Å, jag vill hem.
Stress/insomnia
Kom just till jobbet. Dagen börjar med stress och det är inte mitt fel att tåget var inställt och jag fick sitta och huttra i en hel kvart på perrongen. Jag kunde ha stannat i bingen och tagit det senare tåget som jag mot min vilja nu ändå fick åka med. Och komma till kontoret med andan i halsen och stress i sinnet. I hate it.
Min insomnia är tillbaka. Jag har lidit av denna helvetiska sjukdom sedan barnsben och jag är så bedrövligt less på det hela. Och de sömnpiller jag provat har inte hjälpt. Jag behöver tunga grejer. Ge mig tunga grejer, snälla.
Grinig
Så här är det: jag satt på jobbet, alldeles ensam på hela kontoret, precis som jag var hela gårdagen. Efter enormt lite sömn tänkte jag lägga mig och vila en timme men knappt hade jag kastat mig i soffan förrän det ringde på dörren. Inte bara en gång, utan plötsligt var det fyra personer på kontoret, varav en städare (lokalvårdare?) med en dammsugare i högsta hugg. Ingen vila. Är fortfarande kräkfärdigt trött.
Halv fyra ska jag träffa kamrater på sunk-Carmen på Söder. Hoppas en billig bira får igång denna arma lekamen.
Min gode vän PG:s visdomsord idag: “Anledningen till att förhållanden funkar med yngre killar är att de inte hunnit bli så skadade ännu, så de vågar kasta sig in i något med huvudet före”.
I know, my friend. Alla är vi mer eller mindre skadade. Jag har slösat på tok för mycket tid och energi på dåliga, urkassa, pojkvänner. Jag är alldeles för snäll och foglig. När jag väl ska protestera så fungerar inte det. Om jag t ex bestämmer mig för att komma försent till ett möte med någon för att den personen alltid är sen så slutar det så klart med att personen i fråga kommer ännu senare. Eller om jag minsann ska vara djärv och stänga av telefonen för att inte kunna bli nådd så är det självklart ingen som ens försökt. Slutsats: mina små protester är värdelösa.
Läste just i en blogg någonstans att folk inte tvättar händerna efter toalettbesök. JAG VET! På jobbet delar vi kontor med en massör, vars kunder går på toaletten mitt emot där jag sitter exakt just nu och de tvättar ofta inte händerna! Vuxna kostymkarlar som ska vara så himla viktiga och de vet inte bättre än så! Tvi vale! Det är en sak som gör mig riktigt upprörd! Jag ska berätta om fler äcklosaker nästa gång jag är trött och grinig. Nu ska jag lyssna på Gwen och dricka mitt kaffe. See you.