Å, så skönt med sovmorgon. Sebbe lät mig sova ända till halv elva. Tyvärr vaknade jag mitt i en spännande dröm. Var på Leila K-konsert (sponsrad av Damernas Värld (!)) och förbandet (Rob & Raz) hade just spelat klart. Dessvärre missade jag således Leila.
Har varit på morgonpromenad. Några bilder. Det är så kul att fota när allt ser annorlunda ut pga snön.
Etikett: sömn
Förvirrade måndagstankar
Jag är som en solstråle när jag fått sova ordentligt. Igår kväll såg sambosarna och jag Da Vincikoden – mycket bra. Har inte läst boken men borde kanske göra det. Sedan sov, sov, sov jag tills Sebbe som vanligt väckte mig vid fyra. Han gör det jämt – strosar runt på golvet och glor på mig, sedan hoppar han upp och sover bredvid mig.
Satt på t-banan i morse och lusläste Stockholm City bara för att sedan inse att tidningen var fyra dagar gammal. Jag har ingen koll just nu – har inte läst en tidning på flera veckor och nyhetssändningar på TV har jag också slarvat med så jag är lite efter för tillfället.
Jag är lite förvirrad på det privata planet också. Tiden har liksom buntats ihop till en enda röra. Jag blandar ihop vad som hände i vintras med det som hände ett år tidigare – alltså vet jag inte när det hände. Eftersom jag inte bloggade om det måste det ha hänt för nästan två år sedan. Ju. Eller jag vet inte. Jag är kontrollmänniska och vill veta. Is it due to the age? Härregu.
På jobbet 18:20
Här är jag på jobbet med Hetero-Jompa. Jag ska jobba tre kvällar och sedan, tack vare mina intensiva förhandlingar (nåja), kommer jag endast jobba dagtid (det är ett dygnetruntöppet kontor jag arbetar på, så det måste alltid vara någon här). Tidigare jobbade jag i stort sett bara kvällstid, vilket var förödande för både min hälsa och mina relationer. Nu blir jag äntligen en fullfjädrad dagtidsfjolla.
Med tanke på min kroniska sömnlöshet är det rätt galet att jag inte satte punkt tidigare. Jag måste ha en rullande dygnsrytm, annars blir jag alldeles fucked up (vilket var en av orsakerna till att jag blev sjukskriven i nio månader).
Idyll
Å, så härligt att jag fick ur mig min ilska innan jag gick och lade mig igår. Dessutom sov jag bättre än på länge, mycket tack vare den iskalla blåsiga promenaden. Med ett avbrott kvart över 7 då en man kom för försyn ang. det omtalade stambytet. Vis som jag är ställde jag klockan på 7, klädde på mig och la mig i sängen och sov tills han ringde på dörren.
Nu har jag och Sebbe varit ute och det är sånt där underbart soligt vinterväder. Sebbe fullkomligen älskar snö. Kanske minns han den från i vintras då han kom till mig. Han skuttar så det yr och han ser helt lycklig ut. Dessutom träffade vi en väldigt trevlig kvinna med en pudel vid namn Chappo (som jag minns från i somras). Hundarna sprang lösa i snön och allt var en idyll. Så pass att vi slog följe ända hem (vi fick gå i rask takt eftersom vi mötte hunddagiset, hunddagis=drama).
“Ha en bra dag”, flämtade jag fram.
“Detsamma”, pep hon.
Du är en mardröm för mig
Vissa nätter är bara jobbiga. Svårt att somna och ju längre tiden går desto mer stressad blir jag och det blir ännu svårare att somna. Naturligtvis blir allt fel dessa nätter; blir törstig, måste snyta mig, måste slå en stråle, inser att lakanet är på väg ner mot golvet, kudden är plötsligt obekväm, hör konstiga ljud, kranen droppar osv osv). Kliver upp och sitter vid datorn ett tag. Sebbe vaknar, tror det är morgon och vill leka men inser som tur är att han är för trött och går och lägger sig igen. Jag följer strax efter. Somnar till slut men vaknar av ett ryck (som på film) av en mardröm om sexuella övergrepp (hemskt: “jag tänder på bryggan”). Sov således max en och en halv timme men sitter på jobbet pigg och alert… Nåja. Det var länge sedan jag hade en sömnlös natt – vilket jag är oerhört tacksam för. Tidigare var nio nätter av tio sömnlösa. Bara det inte börjar om nu (bara tanken på det stressar mig och there we go again..). Jag har inte tagit sömntabletter på ett halvår och har ingen lust att börja igen. Man blir så groggy dagen efter.