Här och nu

I natt sov jag nästan lika djupt som Sebbe, ändå är jag extremtrött på jobbet idag. Var tvungen att ta en powernap på lunchen. Det är så skönt när man halvt sover, halvt är vaken. Man drömmer men drömmarna blandas med verkligheten. Alla ljud omkring bakas in i drömmarna. Sedan vaknar man av något högt ljud, borstar av sig och är tillbaka i detta livet.
Jag har svårt att förstå hur föräldrar hinner med sina liv.
Så här ser det ut för mig (om allt fungerar):
05:00 vaknar
05:45 promenerar till jobbet
07:00-15:00 arbetar
15:20 är hemma (om jag åker t-bana)
15:25-16:40 långpromenad i skogen med Sebbe
16:40-18:00 lagar middag + leker med vofsing
18:00-21:00 egen tid*.
21:00 borde jag somna om jag ska få sova mina åtta timmar (vilket aldrig händer)
*Alltså ska jag på tre timmar hinna göra allt som ska göras. Tvätta, städa, diska, skriva, ha ett socialt liv, läsa, bli smart, bli snygg, skaffa en partner osv osv.
Jag somnar så klart aldrig kl. 21, utan snarare runt midnatt eller 01 och det i sin tur leder ju till att jag är trött dagen därpå. Som idag. Så, hur gör man?
TRE TIMMAR EFFEKTIV EGEN TID PER DYGN! VAD ÄR DET FÖR “LIV”?

Snöigt

Å, så skönt med sovmorgon. Sebbe lät mig sova ända till halv elva. Tyvärr vaknade jag mitt i en spännande dröm. Var på Leila K-konsert (sponsrad av Damernas Värld (!)) och förbandet (Rob & Raz) hade just spelat klart. Dessvärre missade jag således Leila.
Har varit på morgonpromenad. Några bilder. Det är så kul att fota när allt ser annorlunda ut pga snön.

Förvirrade måndagstankar

Jag är som en solstråle när jag fått sova ordentligt. Igår kväll såg sambosarna och jag Da Vincikoden – mycket bra. Har inte läst boken men borde kanske göra det. Sedan sov, sov, sov jag tills Sebbe som vanligt väckte mig vid fyra. Han gör det jämt – strosar runt på golvet och glor på mig, sedan hoppar han upp och sover bredvid mig.
Satt på t-banan i morse och lusläste Stockholm City bara för att sedan inse att tidningen var fyra dagar gammal. Jag har ingen koll just nu – har inte läst en tidning på flera veckor och nyhetssändningar på TV har jag också slarvat med så jag är lite efter för tillfället.
Jag är lite förvirrad på det privata planet också. Tiden har liksom buntats ihop till en enda röra. Jag blandar ihop vad som hände i vintras med det som hände ett år tidigare – alltså vet jag inte när det hände. Eftersom jag inte bloggade om det måste det ha hänt för nästan två år sedan. Ju. Eller jag vet inte. Jag är kontrollmänniska och vill veta. Is it due to the age? Härregu.

På jobbet 18:20

Här är jag på jobbet med Hetero-Jompa. Jag ska jobba tre kvällar och sedan, tack vare mina intensiva förhandlingar (nåja), kommer jag endast jobba dagtid (det är ett dygnetruntöppet kontor jag arbetar på, så det måste alltid vara någon här). Tidigare jobbade jag i stort sett bara kvällstid, vilket var förödande för både min hälsa och mina relationer. Nu blir jag äntligen en fullfjädrad dagtidsfjolla.

Med tanke på min kroniska sömnlöshet är det rätt galet att jag inte satte punkt tidigare. Jag måste ha en rullande dygnsrytm, annars blir jag alldeles fucked up (vilket var en av orsakerna till att jag blev sjukskriven i nio månader).

Idyll

Å, så härligt att jag fick ur mig min ilska innan jag gick och lade mig igår. Dessutom sov jag bättre än på länge, mycket tack vare den iskalla blåsiga promenaden. Med ett avbrott kvart över 7 då en man kom för försyn ang. det omtalade stambytet. Vis som jag är ställde jag klockan på 7, klädde på mig och la mig i sängen och sov tills han ringde på dörren.

Nu har jag och Sebbe varit ute och det är sånt där underbart soligt vinterväder. Sebbe fullkomligen älskar snö. Kanske minns han den från i vintras då han kom till mig. Han skuttar så det yr och han ser helt lycklig ut. Dessutom träffade vi en väldigt trevlig kvinna med en pudel vid namn Chappo (som jag minns från i somras). Hundarna sprang lösa i snön och allt var en idyll. Så pass att vi slog följe ända hem (vi fick gå i rask takt eftersom vi mötte hunddagiset, hunddagis=drama).
“Ha en bra dag”, flämtade jag fram.
“Detsamma”, pep hon.