Jag har fikat

Som ni kanske vet fikar jag a l d r i g. Jag får panik av trånga caféer där man blir serverad kaffe ur koppar med öron så små att händerna darrar. Som om man inte hade nog med saker att vara nervös för.

Idag insåg jag dock att på 2000-talet ser caféerna inte ut så; de är snarare minimalistiskt inredda trendspots. Kaffekopparna är utbytta (inte till glas – det är väldigt 2003 har jag förstått) till enorma koppar med stora öron lätta att greppa.
Vem fikade jag med då? Jo, med min favoritfejknorrman – finlandssvensken H – som stannade till i Stockholm på sin färd från Finland till Norge. Jag vet inte exakt hur länge vi haft kontakt via mail och SMS men ett bra tag är det. Han är en sådan där som är både smart och snygg – och väldigt upptagen med en dam. Men trevligt med en vän. Och underbart att i denna värld, där de största idioterna får mest utrymme, möta bra, sympatiska människor. Underbara är ni!

Ljusare tider

Gladare nu.
Min vän och kollega är guld.
Han tycker jag borde åka på slynturné.
Och han har lärt mig att “hög moral betyder alltid dubbelmoral så det är bättre att släppa lite på den”.
Igår fick jag ett SMS från en annan kollega som bevittnade ett samlag vid ingången till Hötorgets t-bana. Såna där heterofiler. De ska ju alltid skylta med sin läggning. Han tog henne bakifrån. Bara så där.

Samtal och SMS

Jag ringde just Gringo för första gången någonsin. Jag är ju inte en sådan som gärna telefonerar. Inledde samtalet högtidligt genom att sjunga en sång; “Älskar du livet så lev det med mig…”
Det var populärt!
Min vän i Norge frågade idag hur många SMS jag skickade förra månaden. Han hade skickat 430 och jag 115. Hur många skickade ni?