Sebbe mådde mycket bättre igår kväll men i natt vaknade jag av att han kräktes – i min väska. Lite som på film. Lillen. Sebbe ser så rädd ut när han kräkts. Han sätter sig och tittar på mig. Kanske undrar han om jag är arg. Då kramas vi.
Etikett: sjukdom
Fredag 13:14
Happy fredag.
Kom till jobbet för en knapp timme sedan. Jag var enormt trött i morse. Verkligen enormt. Tror det har med mina antidepressiva att göra. Håller på att trappa ned och det innebär att när jag tar en halv tablett varannan kväll blir jag fruktansvärt trött (från början tog jag en och en halv varje kväll men som sagt; minskar dosen succesivt). Jag trodde aldrig att jag skulle komma att äta antidepressiva men för ett drygt år sedan blev det så och jag har blandade känslor när det kommer till dessa tabletter. Först måste man hitta en sort som fungerar. Det är mycket individuellt. Sedan kommer biverkningarna; svettningar, viktökning, noll sexintresse, trötthet.
I början, just när tabletterna började fungera på mig, var det underbart. Den största skillnaden var att jag slutade vara så himla ängslig. Och jag slutade bry mig. Det var en befrielse att bara vara och inte låta sig påverkas av omvärlden. Sedan började effekten avta medan biverkningarna växte och jag bytte sort. Då kom den hemska kallduschen. Som vore jag en knarkare hade jag plötsligt enorm ångest, vidriga svettnignar och skakningar. Jag såg blixtar överallt och kunde inte gå rakt. Den nya sorten jag började äta hade ingen större verkan men biverkningarna försvann till slut. Sexdriften kom tillbaka dag ett, precis som den tidigare försvunnit dag ett (det känns hemskt konstigt att inte ha någon som helst lust när man är 30). I alla fall. I och med de där hemska abstinenssymptomen bestämde jag mig för att asap avveckla hela grejen. Jag är enligt mina beräkningar pillerfri i slutet av nästa vecka.
Apropå Madonna Fan Club i förra inlägget (lite pubertalt skämmigt, men jag ville verkligen har t-shirten!) så kan jag meddela att jag passande nog idag fick magsinet Icon – the yearly publication of the official Madonna fan club. Det är ett ljuvligt, glossigt magasin på 72 sidor – fullmatat med härliga bilder och reportage. Plötsligt känns medlemsskapet inte så skämmigt längre…
Lyxsjukdomar
Datorhy vet jag inte om jag har. Men det kommer säkert. Mitt tryne är naturligt torrt så det räcker. Dataögon däremot – röda och irriterade. Inte så konstigt. Sitter framför datorn dagligen 8 timmar på jobbet och nästan lika många hemma. Men vad ska man annars göra? Inte mycket.
Work = cash
Så ja. Nu är jag på jobbet och det känns underbart. Efter att inte ha haft en “normal” inkomst på över ett år (först pga sjukskrivning på heltid i ett halvår, sedan halvtid i ytterligare några månader och slutligen minilön pga studier) ser jag fram emot att jobba järnet och HÅVA IN cash. Jag ska bli rik som Maria Borelius, ordna upp en buffert till nästa gång jag stupar och jag ska äta nyttig och god mat. En slösa ska bli en spara.
Jag älskar att arbeta.
En tisdag i oktober
Idag har jag “förhandlat fram” nya arbetstider åt mig själv och jag är mycket nöjd. Fick det precis som jag önskade så nu känns hösten och vintern mycket roligare när jag har det spikat och klart och slipper fundera på hur det ska se ut.
Jag har sett två avsnitt av Desperate Housewives, som jag antar kommer visas här under våren (?). Ljuvliga var de! Serien är back on track.
Träffade snyggogrannen i trappan. Han kommenterade mitt paraply. Jag kunde som vanligt inte säga något intelligent.
Kände mig tjock i halsen (förkylningstider). Dock inget som en kopp kaffe med en hutt brännvin inte kunde råda bot på.
Fick brev från Patricia. Måste hämta nytt vip-kort + fick presentkort på födelsedagsmiddag. Attans.. Jag som tänkte sluta gå ut…
Sebbe har inte kräkts idag. Däremot kissade han på golvet. (Mitt fel helt och hållet. Han försökte väcka mig i två timmar men jag var ack så trött. Sedan hörde jag plötsligt pssssss….)
Ciao.