Etikett: sjukdom

Sjukdomstillståndet

Låt mig lite kort berätta om mitt fysiska tillstånd.
* Känner mig instängd i mitt huvud. Hör inte så mycket. Lock för öronen.
* Näsan rinner. Det konstiga är att det började huxflux. Det brukar ju komma lite smygande.
* Smärtor nånstans inne i kroppen. Njurarna eller nåt.
* Ont i högra delen av magen. Det strålar ner mot ljumsken och ut i låret och ända ner till högra knäet.
* Det hugger till i hjärtat lite då och då. Mycket obehagligt.
* Halsen är så gott som okej nu.
Vet ej om jag har feber men jag fryser åtminstone inte särskilt mycket. Bara lite då och då. Min termometer stannar på 36,5 grader och har gjort så sedan jag köpte den för fem år sedan. Jag utgår från att den är trasig och det irriterar mig att ingenting någonsin kan FUNGERA.
Jag ligger i soffan och lyssnar på 300 Classic Favourites. Mycket dramatiskt med mycket stråkar.
Så är det.

Organdonation och kremering

För första gången sedan ca 1876 är jag officiellt sjukskriven.
Jag känner mig som en dålig människa – en belastning för samhället.
Jag vet att det inte är så. Jag vet att jag sparar samhället en massa cash då jag inte är ute på byn och smittar ner hundra andra människor. Men ändå är det så jag känner när jag är sjukskriven.
Jag var ute med Sebbe och jag ville lägga mig ner på trottoaren och gråta. Så svag är jag.
Men, som en vän sa igår, så länge jag kan stava så behöver ingen ambulans tillkallas. Börjar jag särskriva så kan ni börja leta efter en lämplig begravningsbyrå – dock ej den som finns ett par gator från min bostad. De SÄRSKRIVER nämligen firmanamnet. Jag blundar varje gång jag går förbi.
När vi ändå är inne på ämnet så vill jag officiellt meddela: jag vill kremeras och ja, jag vill donera mina organ.

Trött i käkarna

Ahaa. Nu tänkte ni genast på någonting porrigt, små spjuvrar.
Jag tror att jag har maratontuggat för mycket tuggummi (niko och vanligt), det är så det känns.
Men! Det gör ont nerifrån halsen och uppåt, ända ut till örat. Ja, även örat smärtar (eller snarare kliar). Dessutom har jag ont i tungan. Är det svinan? Är det en ryslig men vanlig förkylning på gång?
Ja ja, blåsor på tungan låter ju som nån könis men dessvärre kan jag inte ha några sådana.
Fuck så trist det är egentligen.
Jag är på min alleuxes peak i livet och så lever jag i celibat.
Frustrerande och tradigt. Men vad gör man när man lever i en stad där 97% av alla potentiella ligg är rena rama ruggugglor, 1% är ens gamla goda vänner, 1% procent är antingen upptagna eller har såna vidriga personlighetsstörningar att man inte skulle vilja ge dem nöjet att vidröra ens kropp. Resterande procent är såna vi alla vill men inte vågar ta kontakt med.
Iiiik! Monchichimannen! I morse slog han sig ner bredvid mig på tuben. Han såg mig på perrongen, gick bakom mig, slog sig ner. Då och då snuddade hans feta jacka vid min. Jag försökte koncentrera mig på att läsa. Hans mobil ringde. ”Hej”, svarade han. Sedan snackade han (med nån kollega antar jag) ett tag och i början var det svenska med nån lätt liten brytning. Dock ingen Ahmadinejad-brytning. Efter ett tag började han tala något annat språk. Till en början trodde jag att det var polska eller nåt liknande men.. jag undrar om det inte handlade om Manchesterengelska eller nåt. Mycket spännande.
Ja, 12 minuter senare var det dags för oss båda att kliva av. Han tog sin tajta stuss och gick mot Kungsgatan medan jag tog till höger och gick mot horgatan.
Om Monchichimannen tillhör den där sista procenten så slår jag volter av upphetsning. Vi snackar rör vid min kropp och jag ejakulerar. Och då har jag ändå väldiga orgasmsvårigheter.
Fy vilket djuriskt och fult inlägg det blev. Ursäkta mig, men jag har levt utan min vän snus-Liisa i 48 timmar och 26 minuter. Jag känner mig inte helt kry i sinnet.