Nymassad

Massagen idag var nog den bästa någonsin.

B började med att påtala att mitt vänstra ben var 1½ cm kortare än det högra pga. en ihoptryckt muskel. Efter ett himla knådande på ett visst ställe var äntligen benen mina jämnlånga igen. Kanske kan det ha att göra med min helveteshäl (den vänstra!). Vi får väl se.
Kanske lättar min huvudvärk också. Jag hoppas det. Jag flög hur som helst hem efteråt. Fjäderlätt! Jag andades lättare också.
Det blir massage en gång i veckan för min del. Precis som i våras.

Vad har man annars vänner till?

Klockan är strax efter sju och första koppen kaffe slinker ner framför tv-nyheterna.
Känner mig trött och krasslig. Vaknade vid fyra och hade extremont i halsen och kände mig febrig. Lyckades så klart inte somna om och mår således nu som jag förtjänar.
I förrgår kom Hundvakten förbi med ett par fåtöljer. De bytte visst möblemang på hans posha jobb och eftersom min röda soffa inte räcker till under mina enormt populära tillställningar tackade jag ja till att ta över de halvslitna blå fåtöljerna som inte alls passar i mitt hem. Jag är dock inte så gaggig ännu att allting går ton i ton.
Mitt under Hundvaktens besök noterade jag att han skramlade runt i badrummet. Efter ett tag kom han ut och sa att han hade rensat mina avlopp. “Bless you”, väste jag. Jag gör vad som helst bara jag slipper rensa avlopp. Jag kan bara inte. Jag är mycket rädd och tror det kommer komma upp ormar och insekter.
OMG vilket ointressant inlägg. Skyller på att det är sommar och allt går på halvfart och inte minst på att jag känner mig krasslig.

Powernap

Nu är jag så där trött igen. Sover dåligt och lite längtansfullt. Det slutar med att jag tar en powernap på jobbet och blir fotograferad av mina kollegor.
Jag har dessutom ont överallt: vänster fot, höger knä (kroniskt), allra längst ner i ryggen, hela övre delen av ryggen, höger axel. Jag vaknar mitt i nätterna av att jag har ont. Allt började när jag började idrotta. Jag ska nog aldrig mer idrotta. Idrott är en myt. Motion är en myt. Allt går åt helvete och du får ont i kroppsdelar du inte visste du hade.
Jag har svårt att andas också.
Vilket ger mig panikkänslor.

Ingen ordning i världen

Det är ta mig tusan ingen ordning i världen när min vän den ensamstående (mycket barnfria) homosexuelle 35-åringen ligger däckad då han utsatts för dagisbaciller (sådant där som mammor alltid gnäller om).
Inte nog med det. Jag, JAG, lider fortfarande av min idrottsskada. Låt oss smaka på ordet: IDROTTSSKADA. Att jag någon gång i detta liv skulle råka ut för en sådan är så absurt att orden uteblir.
Jag är idrottsskadad. Jag rör mig i långsam takt för att låta foten vila så mycket som möjligt.
Världen är sannerligen upp-och-ned-vänd.