Etikett: Shiri Maimon

Ang. Davis Cup-dramat:
Poliserna sitter och skakar av skräck i sina bilar och låter idioterna ostört attackera dem med tegelstenar och slå sönder polisbilarna.
Vad är det för skämt? Varför inte kliva ur bilen och put those bitches out of their misery? Varför accepterar den svenska polisen detta? Det är ju skämmigt. Och de ska försvara medborgarna? Jag skulle inte tro det. Polisen är kanske alldeles för upptagen med att haffa snorungar som säger “nöff nöff” till dem.
Allt kommer gå åt helvete om vi inte kommer ifrån den mjäkighet som genomsyrar detta land.
Det var lite komiskt, för övrigt, när jag satt inloggad på MSN igår kväll. Y såg på de israeliska tv-nyheterna och plötsligt hojtade han att det visades ett inslag från Malmö. Därefter rasslade det till ordentligt då mina kamrater i Tel Aviv frågade mig (i kör) vad det var som stod på och vilka det var som ställde till med detta drama.
Jo, ni förstår, svarade jag, det handlar om människor utan verkliga problem. Så fort de får minsta lilla chans att få utlopp för sina aggressioner så tar de den. Tänk den där snubben som fick nobben av en jänta på högstadiet och därefter hatar och förödmjukar varenda kvinna han möter.
Er poliskår är ju… inkompetent, sa de också. Jo, tack. Jag vet, svarade jag.
Hyckleriet är så enormt och så patetiskt att jag svettas av ilska. Sport (och Eurovision) ska inte blandas ihop med politik, säger vi när vi skickar iväg våra idrottare till det ack så fantastiska Kina (och snart en mellovinnare till det ljuvliga Ryssland), men så fort det handlar om Israel (som fortfarande bara vill ha fred och gärna hjälper till att bygga upp en palestinsk stat om de bara får lugn och ro) så är det politik på hög nivå.
Får du ta mycket skit för att du är Israelvän?, frågade min vän IB. Inte rakt upp och ned, svarade jag, även om vissa otrevliga bloggkommentarer inkommer då och då (men de är alltid så hetsiga att jag enligt lag måste radera dem*) och jag bryr mig faktiskt inte om vilket. På samma sätt som jag inte är rädd för att bli nedslagen när jag går hand i hand med min älskade. Vissa saker måste man helt enkelt ta risker för. Annars går allt åt helvete.

Eftersom det är “fredag” för mig och jag nu kommer att vara ledig ett par dagar passar det bra med ett vintips.
Barkan Classic Shiraz 2007 (nr 96978) 85 kr på Systembolaget. Väldigt smarrigt!
Land: Israel
Distrikt: Dan
Alkoholhalt: 13,0 %
Färg: Blåröd färg.
Doft: Fruktig, örtig doft inslag av gräs, svarta vinbär, plommon, peppar och vanilj.
Smak: Fruktigt vin med inslag av örter, plommon, peppar, vanilj och mörk choklad.
Rekommenderas.

Musik är livet så här kommer några tips på bra hebrepop:
HaDag Nachash, samlingen Avoda Ivrit 60 (med bland annat Danas ljuvliga cover av Bamakom Hachi Namooch Be’e Tel Aviv, Harel Skaat, Shiri Maimon, Amir Fay Guttman samt underbara Teapacks.
Fler shoppingtips finns hos FiM.
Slutligen kan jag rekommendera alla ensamstående heterokvinnor och bögar att snärja en israelisk/judisk man. De är bäst – både hårda och mjuka på samma gång, på ett sånt där underbart sätt. Ena sekunden slår de näven i bordet för att därefter uttrycka sina känslor med tårar i ögonen (nej, jag generaliserar så klart inte).
Media: här, här, här, här, här, här, här, här och här.
Andra om Davis Cup, Israel, drama, polisen
* Om jag förstått det hela rätt.